Jag har ett funktionellt handikapp, dvs en begränsning i mina förmågor som är mig till nackdel i samhället. Jag har lärt mig leva med mitt funktionella handikapp, även om det hindrar mig och är oerhört irriterande. Det som är irriterande är det hjälpmedel jag har, som effektivt tar bort effekterna av det funktionella handikappet. Mitt funktionella handikapp är att jag inte kan läsa mindre text, och svårligen större texter under en längre tid, cirka fem minuter. Jag har ett hjälpmedel, glasögon, som kompenserar mitt handikapp och som gör att jag kan fungera i samhället.
Idag stäms tre kommuner för att de anses diskriminera elever med ett annat funktionellt handikapp, dyslexi. De stäms för att de diskriminerar elever med dyslexi i provet avseende läsförståelse, där dyslektikerna inte får använda sina hjälpmedel, speciellt den maskin som överför textens ord till talets ord.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/dyslexiforbundet-vill-stamma-kommuner-for-diskriminering-av-barn-med-dyslexi
Dyslexi är en läs- och skrivsvårighet med neurologiska orsaker (det finns ju skriv- och lässvårigheter som har andra grunder, främst sociala). Dyslektiker har svårt, av neurologiska orsaker, att avkoda ord i en text, varför dyslexi yttrar sig t ex genom sämre läsförståelse. Det lästa ordet kan svårligen förstås, medan det hörda ordet förstås på liknande sätt som de som inte har dyslexi. Därför är ett effektivt hjälpmedel för dyslektiker att få höra texten.
Läsförståelseprovet handlar just om detta, vilken förmåga en individ har att uppfatta ord som förmedlas genom text. Dyslexi är just en funktionsnedsättning när det gäller läsförståelse. Dyslektiker får hjälpmedel och ges möjligheter i t ex prov, som inte ankommer de utan dyslexi, just p g a sin dyslexi.
Nu vill dyslektiker att det som just ger dem rättigheter till hjälpmedel, skall nullifieras genom att man bortser från just dyslexin. Man vill förneka just det som ger dem möjligheter att överkomma sitt funktionella handikapp.
Försvaret från kommunerna består i att ett prov där texten läses upp inte mäter läsförståelse. En uppläst text kan mäta ordförståelse, men inte läsförståelse. Vad dyslektikerna borde diskutera är istället relevansen av läsförståelse, men inte att få överföra läsförståelse till ordförståelse och sedan få betyg i läsförståelse.
Mitt glasögonbärande är accepterat. Lika mycket skall dyslektikerns behov av uppläsningsapparat vara accepterat. Men lika mycket som jag accepterar att jag inte kan läsa utan glasögon, skall dyslektikern, och samhället, acceptera att dyslexi innebär att man inte förstår skriven text, utan behöver få den uppläst.
Vi vinner inga framsteg genom att låtsas, genom att förneka, utan genom att tolerera de egenheter vi har.
Öllsjö den 22 september 2018
Idag stäms tre kommuner för att de anses diskriminera elever med ett annat funktionellt handikapp, dyslexi. De stäms för att de diskriminerar elever med dyslexi i provet avseende läsförståelse, där dyslektikerna inte får använda sina hjälpmedel, speciellt den maskin som överför textens ord till talets ord.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/dyslexiforbundet-vill-stamma-kommuner-for-diskriminering-av-barn-med-dyslexi
Dyslexi är en läs- och skrivsvårighet med neurologiska orsaker (det finns ju skriv- och lässvårigheter som har andra grunder, främst sociala). Dyslektiker har svårt, av neurologiska orsaker, att avkoda ord i en text, varför dyslexi yttrar sig t ex genom sämre läsförståelse. Det lästa ordet kan svårligen förstås, medan det hörda ordet förstås på liknande sätt som de som inte har dyslexi. Därför är ett effektivt hjälpmedel för dyslektiker att få höra texten.
Läsförståelseprovet handlar just om detta, vilken förmåga en individ har att uppfatta ord som förmedlas genom text. Dyslexi är just en funktionsnedsättning när det gäller läsförståelse. Dyslektiker får hjälpmedel och ges möjligheter i t ex prov, som inte ankommer de utan dyslexi, just p g a sin dyslexi.
Nu vill dyslektiker att det som just ger dem rättigheter till hjälpmedel, skall nullifieras genom att man bortser från just dyslexin. Man vill förneka just det som ger dem möjligheter att överkomma sitt funktionella handikapp.
Försvaret från kommunerna består i att ett prov där texten läses upp inte mäter läsförståelse. En uppläst text kan mäta ordförståelse, men inte läsförståelse. Vad dyslektikerna borde diskutera är istället relevansen av läsförståelse, men inte att få överföra läsförståelse till ordförståelse och sedan få betyg i läsförståelse.
Mitt glasögonbärande är accepterat. Lika mycket skall dyslektikerns behov av uppläsningsapparat vara accepterat. Men lika mycket som jag accepterar att jag inte kan läsa utan glasögon, skall dyslektikern, och samhället, acceptera att dyslexi innebär att man inte förstår skriven text, utan behöver få den uppläst.
Vi vinner inga framsteg genom att låtsas, genom att förneka, utan genom att tolerera de egenheter vi har.
Öllsjö den 22 september 2018
RSS-flöde
