Allas lika värde, trumpetas ut. Det är en självklarhet i alla ideologiska dokument idag, det som kallas värdegrund. Det kan låta självklart och gott. Men det är en utsaga från curling-generationen. I den generationen kan alla vara Lucia, ty ingen är olik den andre och alla har samma rätt. Vilket innebär det absurda med ett Luciatåg där Luciorna är i majoritet. En rätt som kommer av att individen existerar, och det är det enda och tillräckliga. ’Jag finns, alltså har jag rätt’, är den omskrivna Cartesius-satsen. Den blotta existensen ger individen alla rättigheter. Ty alla är lika mycket värda.
Mot den satsen står den gamla, numer begravda arbetarrörelsens diktum: Man skall göra rätt för sig. Initialt har du ingen rätt. Du börjar inte, som i dagens curlinggeneration, med alla rättigheter. Du börjar utan rättigheter, men med rättigheter som potentialitet. Dessa rättigheter får du erövra genom att just göra rätt för dig.
Genom att göra rätt för dig, erhåller du rättigheter. Gör du inget, har du inga rättigheter. Du är förvisso på ett simpelt sätt, lika värd som en annan, men det är ett värde som är ringa. Skall ditt värde öka, så att du får substantiella rättigheter, måste du erövra rättigheterna.
Det är likt den gamle egendomsläran som t ex Locke lärde ut, att egendom är det som du skapat. När du lägger dig själv i en materia, genom att förändra materian, då blir det som du förändrat, din egendom, ty du ligger ju nu i materian. Detsamma med samhälleliga rättigheter. De erövrar du genom att göra rätt för dig, genom att tillföra samhället av dig själv. Att du finns till, är inte tillräckligt argument, ty genom din blotta existens har du ännu inte tillfört något. Att du finns till, är inget bidrag till samhället. Du som individ kan anses ha ett värde i sig, men du har ingen rätt, då du inte tillfört något. Du har ännu inte gjort rätt för dig.
Kanske vi skulle vinna på att vara tydliga i att betona skillnaden i värdet och i rätten. Att du har ett värde, som människa, ger dig ingen rätt. Värdet har du genom att vara människa, rätten har du genom att vara en bidragande människa.
Sjukvård kan ett värdigt samhälle inte förvägra någon. Men man kan vara mycket tydlig mot människan som får sjukvård, att den som blott har sitt mänskliga värde, utnyttjar andras rätt, medan den som bidrar, den som gör rätt för sig, utnyttjar blott sin rätt till sjukvård. Den ena utnyttjar andra, den andre får vad den har rätt till. Den ena ligger andra till last, medan den andre gör rätt för sig.
I morgon återvänder jag till det där med lasten, att ligg andra till last. Också den en förgänglig norm.
San Bernardo den 19 augusti 2020
Mot den satsen står den gamla, numer begravda arbetarrörelsens diktum: Man skall göra rätt för sig. Initialt har du ingen rätt. Du börjar inte, som i dagens curlinggeneration, med alla rättigheter. Du börjar utan rättigheter, men med rättigheter som potentialitet. Dessa rättigheter får du erövra genom att just göra rätt för dig.
Genom att göra rätt för dig, erhåller du rättigheter. Gör du inget, har du inga rättigheter. Du är förvisso på ett simpelt sätt, lika värd som en annan, men det är ett värde som är ringa. Skall ditt värde öka, så att du får substantiella rättigheter, måste du erövra rättigheterna.
Det är likt den gamle egendomsläran som t ex Locke lärde ut, att egendom är det som du skapat. När du lägger dig själv i en materia, genom att förändra materian, då blir det som du förändrat, din egendom, ty du ligger ju nu i materian. Detsamma med samhälleliga rättigheter. De erövrar du genom att göra rätt för dig, genom att tillföra samhället av dig själv. Att du finns till, är inte tillräckligt argument, ty genom din blotta existens har du ännu inte tillfört något. Att du finns till, är inget bidrag till samhället. Du som individ kan anses ha ett värde i sig, men du har ingen rätt, då du inte tillfört något. Du har ännu inte gjort rätt för dig.
Kanske vi skulle vinna på att vara tydliga i att betona skillnaden i värdet och i rätten. Att du har ett värde, som människa, ger dig ingen rätt. Värdet har du genom att vara människa, rätten har du genom att vara en bidragande människa.
Sjukvård kan ett värdigt samhälle inte förvägra någon. Men man kan vara mycket tydlig mot människan som får sjukvård, att den som blott har sitt mänskliga värde, utnyttjar andras rätt, medan den som bidrar, den som gör rätt för sig, utnyttjar blott sin rätt till sjukvård. Den ena utnyttjar andra, den andre får vad den har rätt till. Den ena ligger andra till last, medan den andre gör rätt för sig.
I morgon återvänder jag till det där med lasten, att ligg andra till last. Också den en förgänglig norm.
San Bernardo den 19 augusti 2020
RSS-flöde
