Idag är Förintelsens minnesdag. Men vad är det vi skall minnas? Och varför skall vi minnas?
Förintelsen kan ses som ett misstag, utfört av dårar, i trots mot den ideologi som var den dominerande. Det var Himmler och några andra dårar som, i trots mot ideologin och Hitlers tanke, började mörda judarna istället för att skicka dem från Tyskland och Europa. Trots allt är ju nazismen fredens ideologi, där rasåtskillnad inte görs genom mord, utan genom blott åtskillnad, så att alla kan leva i fred med sina gelikar. (https://www.youtube.com/watch?v=GrBDmBaGHu8 )
Fredens ideologi och fredens religion hör vi ju om idag, och får också veta att det som vi kan tycka är hemska saker, egentligen blott utförs av galning som inte har med ideologien eller religionen. All terror som utövas i islams namn, och som utövats i kristendomens namn, har ju inte med dessa fredens religioner att göra.
Andra gör ju också misstag. Ändock har vi inte minnesdagar över deras misstag. USA:s Vietnamkrig. Storbritanniens och USAs invasion av Irak, för att undanröja kemiska vapen, som inte fanns där, som gav konsekvenser som vi lever med fortfarande. Holodomor, som somliga beskriver som Stalins angrepp på ukrainarna, men som mycket väl blott var en dålig jordbrukspolitik. Misstag.
Förintelsen var en rasism riktad mot judarna. Varför skall vi minnas den när judarnas egen stat, Israel, idag bygger murar, bedriver apartheid och håller världens största koncentrationsläger, Gaza-remsan, under sin kontroll? Om inte judarnas egen stat kan ta lärdom, vem kan?
Förintelsen kan ses som ett uttryck för en lögnaktighet, drivet av en ideologi som vred och vände på saker för att få dem att passa, där fördomen och lögnen var ett aktivt medel. Kan vi lära av det idag? I dessa dagar av … fake news, trump, Ungerns politiska elit och Morgan Johansson?
Förintelsen kan ses som ett yttersta uttryck för en rasism som växte sig starkare och starkare, och som fick bära många människors besvikelse. Den blev dominerande, och bekämpades blott av ett ytterst fåtal, som betraktades som avfällingar. Otto och Elise Hampel kämpade mot nazisterna genom att skriva små vykort och lägga ut dem i trapphus. Syskonen Scholl och deras kamrater spred flygblad. Samtliga avrättades. De blev avslöjade av polisen, men också av folket, som antingen frivilligt och entusiastiskt gick med regimen, eller som följde regimen, för att det var bekvämast så. Har vi något att lära? Har du någonsin tigit om en sak, för att det är bekvämast så?
Varför skall vi minnas rasismen i Tyskland på 40-talet, när vi själva är upptagna med att avslöja vita mäns privilegier? Varför skall vi minnas Goebbels svavelosande tal, när vi inte minns Morgan Johanssons kraftiga fördömande av högerkrafterna när en moské började brinna. Som visade sig vara skapad av besökarnas lekande barn i moskéns kök?
Vi kan minnas, ty minne är ett behag då det inte finns här och nu, utan fanns.
Men skall minnet ha någon konsekvens? Skall vi begära att minnet av förintelsen gör att vi kräver att ideologier och religioner som är och som beter sig som nazismen, skall bekämpas? Att politiker som uttalar sig grundat på fördomar skall bekämpas? Att nyrasister, det som kallas identitetspolitik, skall bekämpas? Att de strömmar av ’värderingar’ som skall accepteras, alla dessa ’värderingsgrunder’, skall engagerat eller tyst accepteras, på det att man inte skall riskera uppsägning eller att få löpa gatlopp, skall egentligen bekämpas.
Så att vi inte får den acceptans till det vidriga som var Förintelsens förutsättning.
Öllsjö den 27 januari 2019
Förintelsen kan ses som ett misstag, utfört av dårar, i trots mot den ideologi som var den dominerande. Det var Himmler och några andra dårar som, i trots mot ideologin och Hitlers tanke, började mörda judarna istället för att skicka dem från Tyskland och Europa. Trots allt är ju nazismen fredens ideologi, där rasåtskillnad inte görs genom mord, utan genom blott åtskillnad, så att alla kan leva i fred med sina gelikar. (https://www.youtube.com/watch?v=GrBDmBaGHu8 )
Fredens ideologi och fredens religion hör vi ju om idag, och får också veta att det som vi kan tycka är hemska saker, egentligen blott utförs av galning som inte har med ideologien eller religionen. All terror som utövas i islams namn, och som utövats i kristendomens namn, har ju inte med dessa fredens religioner att göra.
Andra gör ju också misstag. Ändock har vi inte minnesdagar över deras misstag. USA:s Vietnamkrig. Storbritanniens och USAs invasion av Irak, för att undanröja kemiska vapen, som inte fanns där, som gav konsekvenser som vi lever med fortfarande. Holodomor, som somliga beskriver som Stalins angrepp på ukrainarna, men som mycket väl blott var en dålig jordbrukspolitik. Misstag.
Förintelsen var en rasism riktad mot judarna. Varför skall vi minnas den när judarnas egen stat, Israel, idag bygger murar, bedriver apartheid och håller världens största koncentrationsläger, Gaza-remsan, under sin kontroll? Om inte judarnas egen stat kan ta lärdom, vem kan?
Förintelsen kan ses som ett uttryck för en lögnaktighet, drivet av en ideologi som vred och vände på saker för att få dem att passa, där fördomen och lögnen var ett aktivt medel. Kan vi lära av det idag? I dessa dagar av … fake news, trump, Ungerns politiska elit och Morgan Johansson?
Förintelsen kan ses som ett yttersta uttryck för en rasism som växte sig starkare och starkare, och som fick bära många människors besvikelse. Den blev dominerande, och bekämpades blott av ett ytterst fåtal, som betraktades som avfällingar. Otto och Elise Hampel kämpade mot nazisterna genom att skriva små vykort och lägga ut dem i trapphus. Syskonen Scholl och deras kamrater spred flygblad. Samtliga avrättades. De blev avslöjade av polisen, men också av folket, som antingen frivilligt och entusiastiskt gick med regimen, eller som följde regimen, för att det var bekvämast så. Har vi något att lära? Har du någonsin tigit om en sak, för att det är bekvämast så?
Varför skall vi minnas rasismen i Tyskland på 40-talet, när vi själva är upptagna med att avslöja vita mäns privilegier? Varför skall vi minnas Goebbels svavelosande tal, när vi inte minns Morgan Johanssons kraftiga fördömande av högerkrafterna när en moské började brinna. Som visade sig vara skapad av besökarnas lekande barn i moskéns kök?
Vi kan minnas, ty minne är ett behag då det inte finns här och nu, utan fanns.
Men skall minnet ha någon konsekvens? Skall vi begära att minnet av förintelsen gör att vi kräver att ideologier och religioner som är och som beter sig som nazismen, skall bekämpas? Att politiker som uttalar sig grundat på fördomar skall bekämpas? Att nyrasister, det som kallas identitetspolitik, skall bekämpas? Att de strömmar av ’värderingar’ som skall accepteras, alla dessa ’värderingsgrunder’, skall engagerat eller tyst accepteras, på det att man inte skall riskera uppsägning eller att få löpa gatlopp, skall egentligen bekämpas.
Så att vi inte får den acceptans till det vidriga som var Förintelsens förutsättning.
Öllsjö den 27 januari 2019
RSS-flöde
