Med rätta uppmärksammas Förintelsen, det industriella mördandet av en befolkningsgrupp. Med rätta pekas Himmler och de andra höga nazisterna ut. Med rätta pekas fångvaktarna, och personalen i gaskamrarna ut.
Men inget av detta skulle ha kunnat vara möjligt utan järnvägspersonalen som drev tågen, utan de poliser och militärer som samlade upp judarna, utan de människor på gatan som tittade bort när judarna samlades ihop, utan de människor i bostadskvarteren som vände sig om och tittade in i väggen när de hörde ljudet av militärerna som samlade upp judar.
Det fanns många som i sin verksamhet och i sina liv kom i beröring av Förintelsen. Det var många som levde med Förintelsen inför sina ögon.
Det var många som inte gjorde någonting, utan vände ryggen till. Som blundade. Det var många som gjorde ett litet handtag i Förintelsen. Så litet att de försökte rädda sin själ genom att säga att det var så litet, så litet. Det var många som gjorde karriär genom Förintelsen. Eichmann, han som hävdade att han gjorde sin plikt, står på toppen av denna Förintelsens hierarki. De, som under Eichmann kanske inte var eldade av antisemitism. De som kanske t o m tyckte att den var fel. Ja, kanske t o m ansåg den var vidrig. Men likafullt var de en del i den.
Förvisso var nazisterna en nödvändig förutsättning för Förintelsen. Men de var inte en tillräcklig förutsättning Det krävdes de som gjorde ett handtag i den, stort som litet, och det krävdes att man blundade för Förintelsen.
Se dig själv i spegeln och fråga dig, skulle du ha varit en sådan, en som tillhörde dem som möjliggjorde Förintelsen? Se på dina vänner och fråga dig, skulle någon av dem ha varit i den grupp av människor som var en nödvändig del i Förintelsen?
Svarar du Nej på dessa frågor, då har du en mycket svår uppgift framför dig. Ja, frågan är om du inte själv är rasist, i vid mening, då du då måste hävda att det fanns något i den tyska folksjälen som gjorde alla dessa människor till instrument i Förintelsen.
Jag vill säga Nej. Men jag inser att människan är flexibel, att hon lever i ett samhälle som ställer upp betingelser för henne som gör att hon kan agera på ett sätt som i ett annat samhälle, med andra betingelser, skulle göra det omöjligt att förstå hur hon kunde agera på sådant sätt.
Det fanns de som hade mod och förutsättningar för att agera mot Förintelsen. Jag önskar att jag vore en av dem. Men jag inser att jag kanske hade kunnat ha modet, men betingelserna i övrigt var sådana, att jag skulle ha blundat och agerat som ett litet lydigt instrument i Förintelsen. Jag önskar att mina vänner skulle ha modet. Men jag inser att de, trots sitt mod, skulle också vara underkastade betingelser som gjorde dem till verktyg för Förintelsen.
Vi kan därför inte göra Förintelsen till en individuell, moralisk sak. Utan bekämpa den genom att bekämpa betingelserna för Förintelsen.
Den 11 april 2021
Sven-Olof Collin
Men inget av detta skulle ha kunnat vara möjligt utan järnvägspersonalen som drev tågen, utan de poliser och militärer som samlade upp judarna, utan de människor på gatan som tittade bort när judarna samlades ihop, utan de människor i bostadskvarteren som vände sig om och tittade in i väggen när de hörde ljudet av militärerna som samlade upp judar.
Det fanns många som i sin verksamhet och i sina liv kom i beröring av Förintelsen. Det var många som levde med Förintelsen inför sina ögon.
Det var många som inte gjorde någonting, utan vände ryggen till. Som blundade. Det var många som gjorde ett litet handtag i Förintelsen. Så litet att de försökte rädda sin själ genom att säga att det var så litet, så litet. Det var många som gjorde karriär genom Förintelsen. Eichmann, han som hävdade att han gjorde sin plikt, står på toppen av denna Förintelsens hierarki. De, som under Eichmann kanske inte var eldade av antisemitism. De som kanske t o m tyckte att den var fel. Ja, kanske t o m ansåg den var vidrig. Men likafullt var de en del i den.
Förvisso var nazisterna en nödvändig förutsättning för Förintelsen. Men de var inte en tillräcklig förutsättning Det krävdes de som gjorde ett handtag i den, stort som litet, och det krävdes att man blundade för Förintelsen.
Se dig själv i spegeln och fråga dig, skulle du ha varit en sådan, en som tillhörde dem som möjliggjorde Förintelsen? Se på dina vänner och fråga dig, skulle någon av dem ha varit i den grupp av människor som var en nödvändig del i Förintelsen?
Svarar du Nej på dessa frågor, då har du en mycket svår uppgift framför dig. Ja, frågan är om du inte själv är rasist, i vid mening, då du då måste hävda att det fanns något i den tyska folksjälen som gjorde alla dessa människor till instrument i Förintelsen.
Jag vill säga Nej. Men jag inser att människan är flexibel, att hon lever i ett samhälle som ställer upp betingelser för henne som gör att hon kan agera på ett sätt som i ett annat samhälle, med andra betingelser, skulle göra det omöjligt att förstå hur hon kunde agera på sådant sätt.
Det fanns de som hade mod och förutsättningar för att agera mot Förintelsen. Jag önskar att jag vore en av dem. Men jag inser att jag kanske hade kunnat ha modet, men betingelserna i övrigt var sådana, att jag skulle ha blundat och agerat som ett litet lydigt instrument i Förintelsen. Jag önskar att mina vänner skulle ha modet. Men jag inser att de, trots sitt mod, skulle också vara underkastade betingelser som gjorde dem till verktyg för Förintelsen.
Vi kan därför inte göra Förintelsen till en individuell, moralisk sak. Utan bekämpa den genom att bekämpa betingelserna för Förintelsen.
Den 11 april 2021
Sven-Olof Collin
RSS-flöde
