Likaledes arbetar journalister med att begränsa fördomsfullheten när de beskriver illgärningar. Kön och ålder är de accepterade fördomskategorierna, medan andra inte accepteras. Om det är någon som begått en våldtäkt, så får vi vanligtvis veta om det är en man och åldern på personen, men inte om personen är lång, vänsterhänt eller smålänning. Det anses som att just de kategorierna, längd, högerhänthet eller etnicitet, inte kan beskriva gärningspersonen på ett relevant sätt.
Men hur tänker då journalister när de skriver som de gör i följande artikel?
https://www.dn.se/nyheter/sverige/kraftig-brand-flyktingboende-i-skane-brann-ned/
Journalisten och ansvarig utgivare tycks finna skäl att speciellt nämna att det är en viss typ av människor som bor i byggnaden, flyktingar. Varför är de boende av intresse vid en husbrand? Är de som bor där, flyktingar, speciellt benägna att tutta fyr på hus, likt män är mer benägna att våldta än den andra typen i kategorin kön, kvinnor? Försöker de säga att flyktingar är mer påtändande än icke-flyktingar?
Eller försöker de säga att bränder där det bor flyktingar är mer frekventa än där icke-flyktingar bor p g a att människor som inte bor där är mer benägna att sätta fyr på hus där flyktingar bor, än där icke-flyktingar bor? Man skulle då tänka sig att det brinnande huset är en politisk handling från t ex en högerperson som inte gillar flyktingar.
Oaktat vilken förklaring till detta journalistbeteende, är det en underliggande ton, som inte redovisas, som hjälper till att skapa en atmosfär, att flyktingar är skummisar som tänder på hus, eller att högerfolk tänder på flyktingbostäder. Det är sannolikt denna atmosfär av fördom som får Morgan Johansson och dagens journalister att undvika etnicitet i rapportering av våldsbrott. Men exakt samtidigt havererar de i sin vilja att undvika att skapa en fördomsfull atmosfär genom att rapportera om ett brinnande bostadshus som brand i flyktingboende.
Och då påminner vi oss att den fördomsfulle Morgan Johansson fick sitt epitet fördomsfull, när han dömde en moskébrand som ett politiskt attentat, medan det visade sig vara lekande barn i moskéns kök.
Det är som om en viss fördom, den som riktar sig mot flyktingar, inte får odlas, medan dess motsats, den som riktar sig för flyktingar, får odlas.
Självfallet är det inte så. En sådan tanke är otänkbar, den är oskrivbar, den är absurd, den är så orimlig att jag inte ens kan tro att jag skrivit den, än mindre tänkt den. Den finns inte.
Ferrara den 2 april 2018