Det har sagts att socialdemokratin och marxismen vann sådant gehör eftersom de gav arbetaren en plats i samhället och i historien. Men det var inte bara en plats, vilken som, utan en uppsatt plats, en viktig plats, en betydande och uppburen plats. Arbetaren var den som, genom sitt arbete var kraftfullt delaktig i att skapa det välstånd som vi sedan använde för att skapa ett värdigt samhälle. Arbetaren var hyllad. Arbetarens overall var uniformen för den gode och den goda samhällsbyggaren.
Det var då. Nu är nu. En annan tid. Där det tycks ha blivit det motsatta.
Nu är arbetaren, ja alla fall den som medger att Sverigedemokraterna har en poäng, och än värre, den som säger sig rösta på Sverigedemokraterna, inte vatten värd. För ett tag sedan var samhällets avskum en dåligt utbildad ung, svensk man. Det var han som var den mest avskyvärde personen i Sverige. Och han röstade på Sverigedemokraterna.
Nu har gruppen av de avskyvärda, de som det är accepterat att avsky, ja, att hata, blivit så oerhört mycket större. Nu är rasismen normaliserad genom nyrasismen, som etablerat sitt rasistiska begrepp ’vit man’ (https://twitter.com/i/status/1172156116530339844), vilken anses vara konservativ och oerhört priviligierad.
På dessa skammens axlar läggs en annan karakteristisk som onekligen ligger nära arbetarklassen, nämligen köttätaren. Köttskammen adderas till den föraktades tidigare kategorier, ’vit’ och ’man’.
Arbetaren, den vite köttätande mannen, kör sannolikt också bil, vilket också blir skambelagt. Speciellt de gamla, dåligt renade bilar som arbetaren har. Teslans miljonpris är ju ouppnåeligt.
Och på toppen av detta, den gången den ’vite’, ’köttätande’, ’bilkörande’ ’mannen’, åker på semester, så skambeläggs hans Thailandresa, för att den sker med flyg, och för att den går till ett land med stora problem med prostitution och annan exploatering.
Den stortalande opinionen, det budskap som etsar sig fast, som uttalas så ofta, har inneburit en 180-graders vändning. Arbetaren, den som betalar sin skatt, går till jobbet, och röstar, är idag den utskämde, den föraktade.
Är det konstigt om den bespottade vänder spottarna ryggen och sällar sig till dem som fortfarande håller den för hjälte? Eller som i alla fall, inte föraktar den?
En engelsk komiker, Boris, beskriver opinionen, speciellt den märkliga orientering som oegentligt kallas vänster, på sitt sätt: https://www.youtube.com/watch?v=eEaEBmpu-4o&list=RDp9_bI789Gog&index=8
Den 13:e september meddelades det att Sverigedemokraterna fått över 20% i en opinionsundersökning. I Malmö sköts en kvinna i ren avrättning. Då agerade regeringen och kallade till samtal om våldet i samhället. Men de kallade inte på Sverigedemokraterna. De som har 20% av folket bakom sig, och som tydligt har sagt att gängvåldet är inte blott socialt, utan knutet till invandrarna, vilket renderat dem opinionens föraktord, rasister. Våldet är inte underklassens plötsliga uppvaknande till grymt våld, utan tycks vara en hel del knutet till, inte blott underklassen, utan till en specifik del av underklassen, invandrare. (I dessa dumhetens tidevarv får man då tillägga att utsagan inte är rasistisk, dvs den säger inte att alla invandrare är skjutare, utan den säger precis vad den säger, att de flesta skjutare tenderar att ha invandrarbakgrund. Förstått?)
Oaktat hur det är med den saken, så är det inte rasism att peka på siffrorna. Det är inte rasism att peka ut utanförskapsområdena. Det är empiriskt grundat. Utpekandet är inte värderingsgrundat, dvs det är inte rasism. Det är empiri.
I villan i Eslöv sitter en man. Han är vit, men det har han nog aldrig tänkt på. Han äter kött. Inte det heller har han speciellt tänkt på. Han kör bil. Ja, han behöver ta sig fram, säger han. Han har en gång åkt till Thailand, för Conny rekommenderade det. Och han var så uppspelt för han hade råd att flyga. Han tycker man skall göra som han gör, göra rätt för sig. Männen på torget tycks inte ha ett jobb. De bara sitter där och pratar skit och kostar skattepengar. Kvinnorna i sina tält som fladdrar omkring, tycks inte heller vara upptagna med arbete. De gör inte rätt för sig. Och så skjuter man i Malmö, som man vågar numer inte åka in och gå en runda på stan. På toppen av detta får han sedan höra att det är han som är samhällets avskum, den som är efterbliven, samtidigt som han paradoxalt nog är den som är priviligierad. Han, som varje dag klockan 6.30 åker till jobbet. Som inte ligger staten till last. Hans far hyllades som den som byggde landet, medan har bara är en belastning för samhället genom att vara vit man, köttätare, bilkörare och Thailandsresenär.
Med det förakt för folket, och speciellt den forna arbetaren, är det inte konstigt att det forna arbetarpartiet idag blott är 4% större än det forna nazistpartiet, Sverigedemokraterna. Inte p g a rester av nazism. Inte p g a rasism. Utan p g a att man röstar inte på den som föraktar en.
Öllsjö den 26 september 2019
Det var då. Nu är nu. En annan tid. Där det tycks ha blivit det motsatta.
Nu är arbetaren, ja alla fall den som medger att Sverigedemokraterna har en poäng, och än värre, den som säger sig rösta på Sverigedemokraterna, inte vatten värd. För ett tag sedan var samhällets avskum en dåligt utbildad ung, svensk man. Det var han som var den mest avskyvärde personen i Sverige. Och han röstade på Sverigedemokraterna.
Nu har gruppen av de avskyvärda, de som det är accepterat att avsky, ja, att hata, blivit så oerhört mycket större. Nu är rasismen normaliserad genom nyrasismen, som etablerat sitt rasistiska begrepp ’vit man’ (https://twitter.com/i/status/1172156116530339844), vilken anses vara konservativ och oerhört priviligierad.
På dessa skammens axlar läggs en annan karakteristisk som onekligen ligger nära arbetarklassen, nämligen köttätaren. Köttskammen adderas till den föraktades tidigare kategorier, ’vit’ och ’man’.
Arbetaren, den vite köttätande mannen, kör sannolikt också bil, vilket också blir skambelagt. Speciellt de gamla, dåligt renade bilar som arbetaren har. Teslans miljonpris är ju ouppnåeligt.
Och på toppen av detta, den gången den ’vite’, ’köttätande’, ’bilkörande’ ’mannen’, åker på semester, så skambeläggs hans Thailandresa, för att den sker med flyg, och för att den går till ett land med stora problem med prostitution och annan exploatering.
Den stortalande opinionen, det budskap som etsar sig fast, som uttalas så ofta, har inneburit en 180-graders vändning. Arbetaren, den som betalar sin skatt, går till jobbet, och röstar, är idag den utskämde, den föraktade.
Är det konstigt om den bespottade vänder spottarna ryggen och sällar sig till dem som fortfarande håller den för hjälte? Eller som i alla fall, inte föraktar den?
En engelsk komiker, Boris, beskriver opinionen, speciellt den märkliga orientering som oegentligt kallas vänster, på sitt sätt: https://www.youtube.com/watch?v=eEaEBmpu-4o&list=RDp9_bI789Gog&index=8
Den 13:e september meddelades det att Sverigedemokraterna fått över 20% i en opinionsundersökning. I Malmö sköts en kvinna i ren avrättning. Då agerade regeringen och kallade till samtal om våldet i samhället. Men de kallade inte på Sverigedemokraterna. De som har 20% av folket bakom sig, och som tydligt har sagt att gängvåldet är inte blott socialt, utan knutet till invandrarna, vilket renderat dem opinionens föraktord, rasister. Våldet är inte underklassens plötsliga uppvaknande till grymt våld, utan tycks vara en hel del knutet till, inte blott underklassen, utan till en specifik del av underklassen, invandrare. (I dessa dumhetens tidevarv får man då tillägga att utsagan inte är rasistisk, dvs den säger inte att alla invandrare är skjutare, utan den säger precis vad den säger, att de flesta skjutare tenderar att ha invandrarbakgrund. Förstått?)
Oaktat hur det är med den saken, så är det inte rasism att peka på siffrorna. Det är inte rasism att peka ut utanförskapsområdena. Det är empiriskt grundat. Utpekandet är inte värderingsgrundat, dvs det är inte rasism. Det är empiri.
I villan i Eslöv sitter en man. Han är vit, men det har han nog aldrig tänkt på. Han äter kött. Inte det heller har han speciellt tänkt på. Han kör bil. Ja, han behöver ta sig fram, säger han. Han har en gång åkt till Thailand, för Conny rekommenderade det. Och han var så uppspelt för han hade råd att flyga. Han tycker man skall göra som han gör, göra rätt för sig. Männen på torget tycks inte ha ett jobb. De bara sitter där och pratar skit och kostar skattepengar. Kvinnorna i sina tält som fladdrar omkring, tycks inte heller vara upptagna med arbete. De gör inte rätt för sig. Och så skjuter man i Malmö, som man vågar numer inte åka in och gå en runda på stan. På toppen av detta får han sedan höra att det är han som är samhällets avskum, den som är efterbliven, samtidigt som han paradoxalt nog är den som är priviligierad. Han, som varje dag klockan 6.30 åker till jobbet. Som inte ligger staten till last. Hans far hyllades som den som byggde landet, medan har bara är en belastning för samhället genom att vara vit man, köttätare, bilkörare och Thailandsresenär.
Med det förakt för folket, och speciellt den forna arbetaren, är det inte konstigt att det forna arbetarpartiet idag blott är 4% större än det forna nazistpartiet, Sverigedemokraterna. Inte p g a rester av nazism. Inte p g a rasism. Utan p g a att man röstar inte på den som föraktar en.
Öllsjö den 26 september 2019
RSS-flöde
