Idag framförs tankar om en ny folkomröstning avseende anslutning till Euro. Den förra folkomröstningen om Euro hölls 2003, dvs för 20 år sedan.
Man kan fråga sig, hur hållbart är ett folkomröstningsresultat?
I tabellen finns de svenska folkomröstningarna förtecknade.
Tabellen visar att de folkomröstningar som hade lägst hållbarhet, Högertrafik och ATP, var de som hade högst skillnad mellan vinnande förslag och näst starkast förslag. Den folkomröstning som man nu vill upprepa hade också hög skillnad i resultaten, 13,9% mellan ja och nej. Lägst hållbarhet har således omröstningar som varit mest tydliga i opinionen.
Det tycks således som om politikerna vill ändra där folket varit mest tydliga i sin åsikt, vilket antyder att folkomröstning inte är en så fenomenal demokratisk institution.
De omröstningar där skillnaden varit mycket liten, som kärnkraftsfrågan och EU-medlemskap, är inte ämne för ny omröstning.
Man skulle tycka att frågor där befolkningen är polariserad, dvs låg skillnad mellan alternativen, borde tas upp igen för att se om befolkningen har fått större enighet i en fråga. Är det rimligt att en liten skillnad, som t ex EU-medlemskap, på 5,5% skall bestå, där de där 5,5 procenten är de som avgör för lång framtid, medan den där skillnaden var betydligt större, dvs enigheten större, som Euro-omröstningen, med 13,9%, skall ifrågasättas?
Det borde vara så att en större enighet innebär att frågan blir liggande, ja, kanske avgjord för mycket lång framtid, t ex avseende Euro, medan stor oenighet innebär att man ganska snart gör en förnyad prövning av folkopinionen, t ex anslutning till EU.
Tabellen indikerar att politikergruppen har en ståndpunkt, där folkopinionen får råda om den överensstämmer med politikerna, oaktat hur splittrat folket är, medan när utfallet går mot politikerna så blir det ganska snart en ny diskussion om folkomröstning, eller, som i Vänstertrafikens fall, låter man omröstningens resultat erodera och går sedan mot dess resultat.
Man borde därför överväga att inte använda folkomröstningar utan blott hålla sig till den representera demokratin, ty det förefaller ju som om det är den som i slutändan ändå får sin vilja igenom.
Den 30 oktober 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Man kan fråga sig, hur hållbart är ett folkomröstningsresultat?
I tabellen finns de svenska folkomröstningarna förtecknade.
Tabellen visar att de folkomröstningar som hade lägst hållbarhet, Högertrafik och ATP, var de som hade högst skillnad mellan vinnande förslag och näst starkast förslag. Den folkomröstning som man nu vill upprepa hade också hög skillnad i resultaten, 13,9% mellan ja och nej. Lägst hållbarhet har således omröstningar som varit mest tydliga i opinionen.
Det tycks således som om politikerna vill ändra där folket varit mest tydliga i sin åsikt, vilket antyder att folkomröstning inte är en så fenomenal demokratisk institution.
De omröstningar där skillnaden varit mycket liten, som kärnkraftsfrågan och EU-medlemskap, är inte ämne för ny omröstning.
Man skulle tycka att frågor där befolkningen är polariserad, dvs låg skillnad mellan alternativen, borde tas upp igen för att se om befolkningen har fått större enighet i en fråga. Är det rimligt att en liten skillnad, som t ex EU-medlemskap, på 5,5% skall bestå, där de där 5,5 procenten är de som avgör för lång framtid, medan den där skillnaden var betydligt större, dvs enigheten större, som Euro-omröstningen, med 13,9%, skall ifrågasättas?
Det borde vara så att en större enighet innebär att frågan blir liggande, ja, kanske avgjord för mycket lång framtid, t ex avseende Euro, medan stor oenighet innebär att man ganska snart gör en förnyad prövning av folkopinionen, t ex anslutning till EU.
Tabellen indikerar att politikergruppen har en ståndpunkt, där folkopinionen får råda om den överensstämmer med politikerna, oaktat hur splittrat folket är, medan när utfallet går mot politikerna så blir det ganska snart en ny diskussion om folkomröstning, eller, som i Vänstertrafikens fall, låter man omröstningens resultat erodera och går sedan mot dess resultat.
Man borde därför överväga att inte använda folkomröstningar utan blott hålla sig till den representera demokratin, ty det förefaller ju som om det är den som i slutändan ändå får sin vilja igenom.
Den 30 oktober 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
