Vilken olycka befinner sig inte människor i, när de företar en sådan riskfylld resa? Vår medkänsla väcks inför deras hemska upplevelser och inför de döda.
Men!
Är dessa båtflyktingar de som är längts ut på förtvivlans rep, eller är de mer riskbenägna än andra? Riskbenägenhet skiljer sig åt mellan människor, och kan vara relaterat, inte bara till situationen personen befinner sig i, utan relaterat till personens psykologi. De som är i båtarna ute till havs kanske inte har den värsta situationen, utan den största riskbenägenheten, oaktat situation? Kvar i den förfärliga situationen som drev ut de riskbenägna på havet, sitter de som har lägre riskbenägenhet.
De som sitter kvar får inte vår uppmärksamhet och får därmed inte heller vår medkänsla. Men, om medkänsla kan viktas, vem är värd mest medkänsla, den som inte vågar ta sig ut på havet, eller den som vågar?
En annan faktor att vikta sin medkänsla med, är faktumet att en plats i de dåliga båtarna kostar cirka 5.000 pund, cirka 63.000 kronor. Några säger att villigheten att betala så mycket säger en hel del om vilka förhållande de flyr från. Villigheten att betala så mycket, visar vilken hemsk situation de flyr från.
Men för den som har 1.000.000 kronor utgör 63.000 kronor blott 6% av tillgångarna. För den som har 63.000 kronor, finns möjligheten till en biljett på båten. Men för den som blott har 2.500 kronor eller 250 kronor, utgör priset ett absolut hinder från att få en plats i båten. Den som sitter i båten är inte en person som är barskrapad, som är medellös, utan en person med resurser.
För att återkomma till variation i medkänsla, vem är värd mer av vår medkänsla, den som kan lägga 63.000 kronor på bordet, eller den som är barskrapad och ängslig?
Det är tragiskt med båtflyktingarna. Men den som vinner min starkaste medkänsla är den fattige fegis som sitter kvar i den situation som den riskvillige, besuttne personen i den förlisande båten har lämnat bakom sig.
Därför skall Sverige inte ha en darwinistisk flyktingpolitik, som innebär att de resursstarka, riskvilliga och rika, som står vid Sveriges gräns skall medges asyl. Vi skall ha en human och sann flyktingpolitik, där asyl ges jämlikt, dvs utan grund i individens riskbenägenhet eller resurser. Därför skall man försöka fånga upp flyktingar vid den första gräns som flyktingarna från en situation når. Där avgörs vilka som kan få asyl. Idag är det inte så, utan det första kriteriet för asyl är riskvillighet och det andra kriteriet är resurser. Det är inte en human flyktingpolitik utan en darwinistisk flyktingpolitik. En politik där den starke får asyl, inte den behövande.
Den 16 december
Sven-Olof Yrjö Collin