Enligt reportern i inslaget (https://www.youtube.com/watch?v=0LHD_U-z2ZY ), gav Länsstyrelsen Oskarshamns kommun 378 000 kronor för ett projekt där det centrala inslaget var att 12 invandrarkvinnor skulle få körkort. Enligt reportaget blev resultatet att ingen av dem fått körkort, medan 3 av de 12 fick godkänt på teoridelen.
Det innebär att staten satsade 31 500 kronor på varje kvinna, där körkort var en viktig målsättning, ty därmed skulle de bli mycket mer anställningsbara. Men målet uppnåddes inte.
Det är lätt att anklaga kvinnorna för att lättsamt ta emot oerhört mycket stöd, 31 5000 kronor, och sedan strunta i sin plikt att fullfölja projektet genom att ta körkort. Det är lätt att säga att dessa tolv kvinnor skall gå med skammens huvud böjt och göra sitt yttersta för att betala tillbaka det de förslösat genom att inte realisera projektets mål.
Ja, så är det. Dessa tolv kvinnor borde skämmas.
Men, det är än mer lätt att se den exploateringssaliga gemenskap dessa kvinnor har med flyktingindustrin, den som profiterar på flyktingarnas behov och flyktingarnas exploatering av staten, genom att skapa projekt på projekt, som föder industrin, i det här fallet, länsstyrelsen, kommunen och en körskola.
Personalen som varit engagerade i detta, på länsstyrelsen, kommunen och körskolan, är de som än mer skall gå med huvudet böjt, i en skam att exploaterat statens behov av integration och att ha förslösat 378 000 kronor av våra pengar.
Jag ser dem framför mig. Hur flyktingindustrins exploatörer blev hyllade när TV och tidningar skrev om deras projekt. Hur man klipper ut tidningsartiklar och sätter upp på anslagstavlor, på länsstyrelsen, i kommunen och körskolan. Speciellt den bild som ger mest beröm, som ger mest status, bilden av kvinnan i den muslimska huvudduken (https://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/nyanlanda-kvinnor-i-oskarshamn-far-stod-for-att-ta-korkort), som ju är den individ som står längst ner på den svenska samhällsstegen, och därför är mest prestigefylld att hjälpa.
Deras status ökade sannolikt också då de i det endimensionella Sverige lade sig och blev lagda i antirasistens ytterläge, då den andra kanten, de sk rasisterna, dvs SD och andra, kritiserade projektet hårt, varför de på den andra kanten kunde etablera endimensionaliteten genom att säga:” Det har varit ett antal hatiska mejl från människor som uttrycker sig väldigt osmakligt om den här insatsen.” (https://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/starka-reaktioner-pa-korkortsinsats-for-nyanlanda-kvinnor).
Någon annan ståndpunkt går inte att ha, t ex som den jag här intar, att statens pengar är en hög pengar som drar till sig exploatering, där invandrarkvinnorna är de minst exploaterande, medan industrin är den generösa exploateraren, som generöst utnyttjar skattepengar för att erhålla status och uppmärksamhet, och för att skapa intryck av integrationshandling.
Envar vet att för att få bröd att äta, måste man plöja, så, sköta åkern, skörda, mala och baka. Flyktingindustrin i det här fallet har konstaterat att deras projekt, att plöja åkern, var lyckat. Ingen bonde kan leva på att blott plöja sin åker, och inget samhälle kan äta sig mätt på plöjda åkrar.
Projektet förefaller vara ett svindleri med statens pengar. Det socialdemokratiska kommunalrådet, Andreas Erlandsson borde citera den socialdemokratiska sentensen: ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”, och sedan förklara varför det gick som det gick och berätta vilka mått och steg som vidtagits för att utdöma ansvar, ty ansvar skall utdömas, och vad som är gjort för att undvika liknande misslyckanden i framtiden.
Medan kvinnorna står där, med en förlorad chans till ökad anställningsbarhet, och får återigen finna sig i att vara ett medel i flyktingsindustrin, och ett medel för att upprätthålla den svenska endimensionaliteten.
Den 25 september 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
Det innebär att staten satsade 31 500 kronor på varje kvinna, där körkort var en viktig målsättning, ty därmed skulle de bli mycket mer anställningsbara. Men målet uppnåddes inte.
Det är lätt att anklaga kvinnorna för att lättsamt ta emot oerhört mycket stöd, 31 5000 kronor, och sedan strunta i sin plikt att fullfölja projektet genom att ta körkort. Det är lätt att säga att dessa tolv kvinnor skall gå med skammens huvud böjt och göra sitt yttersta för att betala tillbaka det de förslösat genom att inte realisera projektets mål.
Ja, så är det. Dessa tolv kvinnor borde skämmas.
Men, det är än mer lätt att se den exploateringssaliga gemenskap dessa kvinnor har med flyktingindustrin, den som profiterar på flyktingarnas behov och flyktingarnas exploatering av staten, genom att skapa projekt på projekt, som föder industrin, i det här fallet, länsstyrelsen, kommunen och en körskola.
Personalen som varit engagerade i detta, på länsstyrelsen, kommunen och körskolan, är de som än mer skall gå med huvudet böjt, i en skam att exploaterat statens behov av integration och att ha förslösat 378 000 kronor av våra pengar.
Jag ser dem framför mig. Hur flyktingindustrins exploatörer blev hyllade när TV och tidningar skrev om deras projekt. Hur man klipper ut tidningsartiklar och sätter upp på anslagstavlor, på länsstyrelsen, i kommunen och körskolan. Speciellt den bild som ger mest beröm, som ger mest status, bilden av kvinnan i den muslimska huvudduken (https://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/nyanlanda-kvinnor-i-oskarshamn-far-stod-for-att-ta-korkort), som ju är den individ som står längst ner på den svenska samhällsstegen, och därför är mest prestigefylld att hjälpa.
Deras status ökade sannolikt också då de i det endimensionella Sverige lade sig och blev lagda i antirasistens ytterläge, då den andra kanten, de sk rasisterna, dvs SD och andra, kritiserade projektet hårt, varför de på den andra kanten kunde etablera endimensionaliteten genom att säga:” Det har varit ett antal hatiska mejl från människor som uttrycker sig väldigt osmakligt om den här insatsen.” (https://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/starka-reaktioner-pa-korkortsinsats-for-nyanlanda-kvinnor).
Någon annan ståndpunkt går inte att ha, t ex som den jag här intar, att statens pengar är en hög pengar som drar till sig exploatering, där invandrarkvinnorna är de minst exploaterande, medan industrin är den generösa exploateraren, som generöst utnyttjar skattepengar för att erhålla status och uppmärksamhet, och för att skapa intryck av integrationshandling.
Envar vet att för att få bröd att äta, måste man plöja, så, sköta åkern, skörda, mala och baka. Flyktingindustrin i det här fallet har konstaterat att deras projekt, att plöja åkern, var lyckat. Ingen bonde kan leva på att blott plöja sin åker, och inget samhälle kan äta sig mätt på plöjda åkrar.
Projektet förefaller vara ett svindleri med statens pengar. Det socialdemokratiska kommunalrådet, Andreas Erlandsson borde citera den socialdemokratiska sentensen: ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”, och sedan förklara varför det gick som det gick och berätta vilka mått och steg som vidtagits för att utdöma ansvar, ty ansvar skall utdömas, och vad som är gjort för att undvika liknande misslyckanden i framtiden.
Medan kvinnorna står där, med en förlorad chans till ökad anställningsbarhet, och får återigen finna sig i att vara ett medel i flyktingsindustrin, och ett medel för att upprätthålla den svenska endimensionaliteten.
Den 25 september 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
