En annan man, som skulle till Jönköping, diskuterade dock med personalen från Bra, om han skulle stanna i Östersund, vilket han kunde då han hade släktingar där, eller åka till Bromma och sedan vidare nästa dag. Personalen från Bra rekommenderade honom att åka till Bromma. Där får du hotell och middag, sade personalen. Mannen bestämde sig för att följa rådet.
Det skulle han inte ha gjort. När vi kom till Bromma och Bra:s servicedesk, sade personalen där att hans biljett var av en sådan typ att den inte gav honom rätt till vare sig hotell eller middag. Han stod på sig en aning och hävdade, med mitt intygande, att Bra-personal i Östersund hade sagt att han skulle få hotell och middag. Nej, svarade personalen, det var fel. Han såg arg ut när han gick därifrån.
Jag hade tydligen en bättre biljett och fick ett hotellrum. Men hon nämnde inget om middag, och jag frågade inte om det. Statar-Sven-Olof teg.
Framme vid hotellet stod däremot en man, lång, med liknande yllerock som jag, med god röst och utan dialektalt uttal. Han stod på sig, med myndig röst. Personalen på hotellet hävdade att middag inte ingick. Han hävdade att det gjorde det, och att han fått ett intygande att så var fallet (ja, så uttryckte han sig) av personalen vid servicedesken på flygplatsen. Han stod på sig så tydligt, att hotellpersonalen ringde upp, och efter en viss diskussion, fick ett medgivande till middag. Vilket jag därmed också fick. Statar-Sven-Olof hade tur.
Lärdom nummer ett är att om du flyger med Bra, ta inte deras ord för ord, utan som pladder. Begär att få det skriftligt, ty den enes ord gäller kanske inte för den andre, trots att det rimligen borde vara tillräckligt med muntligt avtal.
Lärdom nummer två är isande. Mannen i hotellet var lång, likt mig, med klädsam yllerock, med distinkta glasögon, med klassisk frisyr, med ett verserat språk, utan dialekt, med en stark blick och med ett kroppsspråk som stilla utstrålade pondus. Det var en man som var van att människor lyssnade på honom. Det var en man, van att få sin vilja åtlydd.
Ganska likt mig, numer, även om jag fortfarande har för mycket arbetarklass och statare i mig.
Han som förvägrades hotell och middag, hur var han? Han hade en kort jacka, skrynklig, med någon sorts text på ryggen. Han var aningen kort. Hade en frisyr som man ser hos fotbollsspelare och unga killar. Han pratade distinkt dialekt, med korta meningar. Han flackade med blicken och rörde kroppen.
Intrycket av dessa två, med mina fördomar, var att det fanns en klasskillnad. Den långe tillhör den resursstarka klassen, medan den kortare tillhör en mer resurssvag klass. Den resurssvage stod inte på sig tillräckligt, och hade inte alla de signaler som den resursstarke hade. Den resursstarke fick sina krav tillgodosedda. Den svage, så som sig bör i ett klassamhälle, fick gå därifrån utan någonting.
Det var klassamhället som var i handling. Och som alltid, vinner den starkare klassen. Han fick, precis som jag, som också har en yllerock, en gratis hotellnatt och en gratis middag, en mycket god svamprisotto.
På Bra finns klassamhället levande. Skall du åka med Bra, tag skriftligt och var av den resursstarka klassen. Är du inte det, så försök i alla fall att köpa dig en yllerock och undvik att prata dialekt.
Öllsjö den 5 oktober 2018