En del av min forskargärning har bestått i att konvertera studentarbeten till publicerade artiklar. Det kan ha sitt ursprung i att jag presenterat en frågeställning för en studentgrupp, som nappade på den. Eller så har jag haft turen att få mig tilldelad en studentgrupp med en intressant frågeställning. När jag, under handledning, lagt märke till att de har både en teoretisk förmåga, men kanske än mer, en stor arbetsförmåga, som kan användas till acceptabel datainsamling för en vetenskaplig artikel, och inte enbart för en kandidat- eller magisteruppsats, har jag gjort mitt yttersta i handledningen för att pressa studenterna framåt. När uppsatsen är klar, bedömer jag om den kan konverteras. I fall där jag trott på dess möjligheter, har jag, och oftast en inbjuden kollega, tagit oss an uppgiften, medan studenterna gått ut i arbetslivet, kanske lite stolta att vi arbetar vidare med deras material.
För mig är detta är det vackraste, och bästa exempel, på akademi, om man med akademi menar en sammanslutning av studenter och lärare, till ömsesidig nytta.
Mot akademi står kontrasterna forskningsinstitut och skola, där jag tar upp skola imorgon. På forskningsinstitutet arbetar blott forskare, som skapar sina undersökningar och rapporterar dem. Ingen student står att finna där.
Emellertid!
Jag har arbetat på två universitet och två högskolor, och har erfarenhet från många fler. Jag har sett många lärare, som gör sig till blott forskare genom att tillämpa forskningsinstitutets logik på universiteten och högskolorna. De isolerar sig, i sina seminarier och nätverksmöten, och samarbetar med varandra och med andra lärare, från andra institutioner. Deras kontakt med den undervisande delen av universitetet består av den undervisning de måste göra för att motivera sina forskningstimmar. Om de nu inte kan friköpa sig från undervisningen genom att erhålla externa forskningsanslag.
FRIKÖPA SIG!
Ett sådant absurt uttryck. Om universitet är akademi, dvs kombinationen av studenter och lärare, då kan man inte friköpa sig från akademin, dvs lärare och studenter tillsammans, med mindre än att man friköpt sig från det som borde vara universitetets essens, akademin.
Uttrycket friköpa sig, uttrycker den exploaterande attityd som de lärare har, som egentligen bedriver ett forskningsinstitut, men inom ett universitets ramar. De profiterar på universitetets resurser, som till stor delen kommer från utbildningssidan. Den sidan som de så gärna ’friköper sig’ från.
Friköpet finns tyvärr inmurat i systemet. Vill någon nå högre på den akademiska stegen, då skall den givetvis publicera sig. Då noteras det vilken statusnivå det är på dennes publikationer, och sannolikt också om den samarbetat med andra, helst utländska forskare. Ingenstans noteras om den bedrivit akademi, dvs samverkat med studenter i sin forskning.
Rekryteringssystemet befrämjar de exploaterande forskarna, de som bedriver forskningsinstitut, men inte akademi.
Emellertid får jag medge att mitt ganska omfattande samarbete med studenter inte berott på att jag medvetet och med stora uppoffringar utfört principen Akademi, dvs samverkat med studenterna. Snarare har det varit naturligt att samverka med dem, ty de utför faktiskt forskningsdelar i sina examensarbeten som inte bara kan, utan som bör spridas. Därtill kommer att det har varit oerhört roligt och intellektuellt stimulerande att samverka med studenterna. Utan dem kan man förvisso bli en framstående forskare, men sannolikt en som stelnar i sitt paradigm och sin kunskap.
Den 3 januari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
För mig är detta är det vackraste, och bästa exempel, på akademi, om man med akademi menar en sammanslutning av studenter och lärare, till ömsesidig nytta.
Mot akademi står kontrasterna forskningsinstitut och skola, där jag tar upp skola imorgon. På forskningsinstitutet arbetar blott forskare, som skapar sina undersökningar och rapporterar dem. Ingen student står att finna där.
Emellertid!
Jag har arbetat på två universitet och två högskolor, och har erfarenhet från många fler. Jag har sett många lärare, som gör sig till blott forskare genom att tillämpa forskningsinstitutets logik på universiteten och högskolorna. De isolerar sig, i sina seminarier och nätverksmöten, och samarbetar med varandra och med andra lärare, från andra institutioner. Deras kontakt med den undervisande delen av universitetet består av den undervisning de måste göra för att motivera sina forskningstimmar. Om de nu inte kan friköpa sig från undervisningen genom att erhålla externa forskningsanslag.
FRIKÖPA SIG!
Ett sådant absurt uttryck. Om universitet är akademi, dvs kombinationen av studenter och lärare, då kan man inte friköpa sig från akademin, dvs lärare och studenter tillsammans, med mindre än att man friköpt sig från det som borde vara universitetets essens, akademin.
Uttrycket friköpa sig, uttrycker den exploaterande attityd som de lärare har, som egentligen bedriver ett forskningsinstitut, men inom ett universitets ramar. De profiterar på universitetets resurser, som till stor delen kommer från utbildningssidan. Den sidan som de så gärna ’friköper sig’ från.
Friköpet finns tyvärr inmurat i systemet. Vill någon nå högre på den akademiska stegen, då skall den givetvis publicera sig. Då noteras det vilken statusnivå det är på dennes publikationer, och sannolikt också om den samarbetat med andra, helst utländska forskare. Ingenstans noteras om den bedrivit akademi, dvs samverkat med studenter i sin forskning.
Rekryteringssystemet befrämjar de exploaterande forskarna, de som bedriver forskningsinstitut, men inte akademi.
Emellertid får jag medge att mitt ganska omfattande samarbete med studenter inte berott på att jag medvetet och med stora uppoffringar utfört principen Akademi, dvs samverkat med studenterna. Snarare har det varit naturligt att samverka med dem, ty de utför faktiskt forskningsdelar i sina examensarbeten som inte bara kan, utan som bör spridas. Därtill kommer att det har varit oerhört roligt och intellektuellt stimulerande att samverka med studenterna. Utan dem kan man förvisso bli en framstående forskare, men sannolikt en som stelnar i sitt paradigm och sin kunskap.
Den 3 januari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
