Corona-krisen har lyft fram evidensbaserat agerande som aldrig förr. Varje dag lyssnar vi på, inte en politiker, inte på en åsiktssnattrare, utan på en expert, Statsepidemolog Anders Tegnell. Debatten förs initierat av experter, där man diskuterar kvalité på data och modellering. Det paradoxala i detta är att våra experters beslut har varit att i stor utsträckning lita på befolkningens omdöme, icke-experternas. Istället för innestängning, där man inte behöver tänka, krävs att befolkningen har lyssnat på råden och använder dem efter sitt förnuft.
Det är en högtid för oss, som tror på förnuftet, den kvalificerade debatten och omdömet. Jag hör ekot av Upplysningstidens ideal, våga tänka.
Det är däremot usla tider för snattrarna. Se hur de kämpar med att få luft, de där Twittersnattrarna. Hur de kämpar, ty nu måste de ha data för att kunna få fram sin åsikt. Men de är inte vana dataanvändare, så deras maskin hackar betänkligt.
Kanske, men det är ett naivt kanske, kommer evidensbaserat agerande att få större betydelse. Illusioner, dåligt dolda som visioner, blir ersatta av krav på evidens innan agerande. Illusionsbaserat agerande ersätts med evidensbaserat agerande.
Jag erfor själv ett illusionsnummer för några år sedan. Ett mycket dyrbart illusionsnummer. Under illusionen ’Digitalisering’.
Det illusionsnumret kallades Ladokrutinen. Där tidigare administratörer hade lagt in resultaten från tentorna, som lärarna hade tagit fram genom sin rättning, skulle nu det administrativa momentet att överföra resultaten till datamaskinen, utföras av den rättande läraren. Under det ljuva, framtidsbejakande ordet ’Digitalisering’, investerade man mycket utbildningstid att lära alla lärare den rutin som tidigare enbart administratörer behövde kunna. Sedan beordrade man lärarna, som nu var utbildade i Ladokadministration, att föra in resultaten från tentorna.
Jag kunde inte förstå hur detta kunde vara mer effektivt än den tidigare rutinen. Ett fåtal kvalificerade administratörer, som gör detta dagligdags, och därför kommer högt upp på inlärningskurvan, skall ersättas av personal som utför arbetsuppgiften några gånger per år, och därför befinner sig långt ner på inlärningskurvan. Jag ansåg att den nya rutinen innebar att man förslösade lärarnas högbetalda tid, och lät lärare, som var tämligen orutinerade i Ladokrutinen, utföra den tjänst som rutinerade administratörer skulle kunna utföra både snabbare och med högre grad av säkerhet.
Jag begärde evidens. Jag begärde fram den utredning som visade på att Ladokrutinen var effektiv, dvs gav säkrare inmatning till lägre kostnad, utan att menligt påverka undervisningen för studenterna. Jag blev snabbt betraktad som antingen en kuf, en rättshaverist eller en obehaglig översittarperson som angrep administrationen.
Den negativa sidan av Jantelagen kom fram. Skulle jag som professor vara finare än en administratör och inte kunna stansa in resultat? fick jag höra. Jodå, svarade jag, men först efter att jag sett den utredning som visar att högskolan blir mer effektiv genom att jag gör det.
Jag åberopade evidensbaserat beslutsfattande. Och betraktades som en obehaglig kuf.
Jag fick aldrig se utredningen. Den antog en skepnad som gud själv, där man inte ser gud, men får erfara konsekvenserna av gud. Jag vet ännu idag inte om det finns en utredning.
Det är ohyggligt naivt att tro att Corona-intermezzot kommer att förändra beslutsfattandet på högskolor till ett evidensbaserat beslutsfattande. Eller, för den delen, i samhället.
Men hoppas kan man alltid.
Öllsjö den 22 april 2020
Det är en högtid för oss, som tror på förnuftet, den kvalificerade debatten och omdömet. Jag hör ekot av Upplysningstidens ideal, våga tänka.
Det är däremot usla tider för snattrarna. Se hur de kämpar med att få luft, de där Twittersnattrarna. Hur de kämpar, ty nu måste de ha data för att kunna få fram sin åsikt. Men de är inte vana dataanvändare, så deras maskin hackar betänkligt.
Kanske, men det är ett naivt kanske, kommer evidensbaserat agerande att få större betydelse. Illusioner, dåligt dolda som visioner, blir ersatta av krav på evidens innan agerande. Illusionsbaserat agerande ersätts med evidensbaserat agerande.
Jag erfor själv ett illusionsnummer för några år sedan. Ett mycket dyrbart illusionsnummer. Under illusionen ’Digitalisering’.
Det illusionsnumret kallades Ladokrutinen. Där tidigare administratörer hade lagt in resultaten från tentorna, som lärarna hade tagit fram genom sin rättning, skulle nu det administrativa momentet att överföra resultaten till datamaskinen, utföras av den rättande läraren. Under det ljuva, framtidsbejakande ordet ’Digitalisering’, investerade man mycket utbildningstid att lära alla lärare den rutin som tidigare enbart administratörer behövde kunna. Sedan beordrade man lärarna, som nu var utbildade i Ladokadministration, att föra in resultaten från tentorna.
Jag kunde inte förstå hur detta kunde vara mer effektivt än den tidigare rutinen. Ett fåtal kvalificerade administratörer, som gör detta dagligdags, och därför kommer högt upp på inlärningskurvan, skall ersättas av personal som utför arbetsuppgiften några gånger per år, och därför befinner sig långt ner på inlärningskurvan. Jag ansåg att den nya rutinen innebar att man förslösade lärarnas högbetalda tid, och lät lärare, som var tämligen orutinerade i Ladokrutinen, utföra den tjänst som rutinerade administratörer skulle kunna utföra både snabbare och med högre grad av säkerhet.
Jag begärde evidens. Jag begärde fram den utredning som visade på att Ladokrutinen var effektiv, dvs gav säkrare inmatning till lägre kostnad, utan att menligt påverka undervisningen för studenterna. Jag blev snabbt betraktad som antingen en kuf, en rättshaverist eller en obehaglig översittarperson som angrep administrationen.
Den negativa sidan av Jantelagen kom fram. Skulle jag som professor vara finare än en administratör och inte kunna stansa in resultat? fick jag höra. Jodå, svarade jag, men först efter att jag sett den utredning som visar att högskolan blir mer effektiv genom att jag gör det.
Jag åberopade evidensbaserat beslutsfattande. Och betraktades som en obehaglig kuf.
Jag fick aldrig se utredningen. Den antog en skepnad som gud själv, där man inte ser gud, men får erfara konsekvenserna av gud. Jag vet ännu idag inte om det finns en utredning.
Det är ohyggligt naivt att tro att Corona-intermezzot kommer att förändra beslutsfattandet på högskolor till ett evidensbaserat beslutsfattande. Eller, för den delen, i samhället.
Men hoppas kan man alltid.
Öllsjö den 22 april 2020
RSS-flöde
