I grunden kommer just dessa råd från insikten att vi förvisso är kulturvarelser, men att vi också är djur. Och som djur visar vi vår rädsla genom att gömma oss och genom att krypa ihop. Bakom katedern, med armarna korsade över bröstet, signalerar djuret läraren till djuren eleverna i salen att du är rädd.
Som lärare skall du, och det är din förbannade skyldighet, se till att göra vad du kan för att skapa en inlärningsmöjlighet för studenten. Då skall du använda all den kunskap vi har om inlärning.
I en uppfriskande debattartikel hävdar ett antal forskarutbildade personer som precis gått igenom pedagogisk utbildning, att lärarutbildningen blott är begränsat evidensbaserad, dvs blott begränsat baserad på idag kända vetenskapliga kunskaper.
https://www.dn.se/debatt/lararutbildningen-forbereder-inte-lararna-for-klassrummet/
Det tycks finnas ett dominerande utbildningsparadigm, där svagt evidensbaserad kunskap lärs ut, medan aktuell forskning, sannolikt p g a att den både är okänd och betraktad som irrelevant, inte lärs ut.
Jag känner igen deras kritik i den kritik jag och några andra modiga vågat ha gentemot sk kvalitativ forskning. Debattörerna hävdar t ex att utbildningen hellre ägnar sig åt filosofiska frågor än praktiska, t ex hur betygsätter man. Liknande kritik riktade jag och de fåtal modiga mot den sk kvalitativa forskningsmetoden under 80-talet (och till idag, ty likt lärarutbildningens oerhört starka paradigm, är också den kvalitativa forskningsmetoden stark). Medan vi satt och idisslade ändlöst om verkligheten finns och hur subjektivitet är en förutsättning för kunskap, undgick det totalt för oss hur man rent praktisk analyserade en utsaga från en intervjuperson, för att genom analysen kunna förstå vad utsagan sade.
Varför är dessa traditioner så starka? En förklaring ges genom mina erfarenheter från Ukraina och Ryssland. Där fanns en stark tradition av marxism och normativ kunskapstradition under Sovjetunionens tid. Medan marxismen rensats ut, finns den normativa traditionen kvar. Och det är ju inte så märkligt eftersom det finns lärare som skapat hela sin status, hela sin samhälleliga position, hela sin intjäningsförmåga på den normativa traditionen.
Även om universitet och skolor borde vara lärande organisationer, där inte bara studenter och elever lär sig, utan inte minst, de professionella i inlärning, lärarna, lär sig, så är ändå min något bittra och mörka erfarenhet, att det finns många läroanstalter som absolut INTE karakteriseras av att vara en lärande organisation.
Det som debattartikeln därför egentligen tar upp, är att utbildningsanstalten inte är en lärande organisation. Vilket onekligen är absurt med tanke på att det är en lärarutbildning det berör.
I den mörka natt tänker jag därför den mörka tanken, att det jag själv erfarit, att det finns högskolor som inte karakteriseras av lärande avseende sina lärare, är inte så märkvärdigt när de som utforskar och utbildar i lärande, själv inte är lärande.
Kan en lärare som inte lär sig, vara en lärare? Kanske, men det är inte en duktig lärare.
Jag avslutar därför med en bild som SKALL vara föredömet för alla lärande organisationer, t o m för de som finns för och lever för att utbilda.
Ferrara den 3 april 2018