Artisten Farima Habashizadehasl, med artistnamnet Justina, flydde från Iran till Sverige och berättar i detta klipp om förföljelsen av kvinnor i Iran: https://www.svt.se/nyheter/utrikes/artisten-justina-om-moralpolisens-aterkomst-i-iran-kvinnorna-kan-inte-stoppas
I Iran råder islams kvinnoapartheid.
Samtidigt i Sverige har Kulturhuset i Borås bjudit in Sadaf Ahmadi, även hon en kvinna som flytt från Iran, att med början just den 16 september, årsdagen av Masha’s död, visa en konstutställning avseende kvinnor i Iran, som tidigare varit visad, t ex i Frankrike, där den islamiska kvinnoapartheiden presenteras genom konstverk.
Men 5-6 september beslutar Ida Burén, kulturchef i Borås stad, att ställa in en del av Sadaf Ahmadis konstutställning.
Sadafs utställning består av två delar. En del med foton av kvinnor som mördats av regimen. Den utställningen kommer att visas. Den andra delen kommer däremot inte att visas. Den består av kvinnoskulpturer i betong som föreställer svävande, hängande kvinnor i muslimska heltäckande chador. ( https://dms-api.ntm.eu/api/v1/images/rkxn2nxl/smart/width/980/height/551/as/webp )
Kulturchefen Ida motiverar beslutet med att det har kopplingar till koranbränningarna och ”…. att inte riskera att det skulle bli en otrygg situation kopplat till visningen.” (se källor nedan).
Vad hon menar med otryggt är oklart här (jag återkommer förklarande till det nedan), men det kan avse de typer av våld som utövas i samband med och mot de som bränner koraner. I så fall refererar hon till vad man kan kalla det fascistiska motivet, dvs risken för att islams inneboende fascism, dess tillgänglighet till våld som riktar sig mot opinionsyttringar, skulle få utlopp. Det är den risken för islamsk fascism, dvs terrorhandlingar, som fått säkerhetspolisen att höja värdering av terrorhot från en 3:a till en 4:a.
Sadaf säger att Ida hade sagt till henne: ”vi har bestämt att vi inte ska ställa ut dina skulpturer på grund av att det är en känslig tid nu med koranbränningar och liknande, och att det finns en risk att människor kan känna sig sårade av att se hängande chadorer”. Ida lade också till att hängande kvinnor kan vara skrämmande för barn.
Här är det mer tydligt att Ida refererar till ett annat motiv inom problematiken kring islam idag, nämligen kränkningsmotivet, att muslimer upplever sig kränkta i sin trosåskådning. Detta kränkningsmotiv har angetts som tillräckliga skäl för att t ex förbjuda koranbrännande eller att inte ställa ut specifika konstverk, som Vilks Rondellhund, och nu, Sadafs svävande, hängande kvinnor.
Hon har också ett motiv som jag aldrig hört förut, att begränsa utställningar p g a att barn kan bli rädda, vilket vi nog kan bortse från som ett bisarrt argument.
Beslutet, säger Ida, grundar sig på en riskbedömning som gjorts tillsammans med ’Centrum för kunskap och säkerhet i Borås.’. I detta ’Centrum’ befinner sig en tillförordnad avdelningschef, Rangbar Mohammad, som säger ”Mina kolleger drog slutsatsen att det här verket kan väcka anstöt och obehag”.
Rangbar refererar här uteslutande till kränkningsmotivet. (Låt oss även här bortse från ytterligare ett bisarrt inslag i denna historia, att en chef gör en Pilatusvändning genom att hänvisa till kollegor, och därmed förfaller vilja två sina egna händer)
Dock säger Rangbar, på ett annat ställe: ”… man hade föredragit att utställningen genomfördes på en bättre plats, inte att utställningen inte på några villkor borde genomföras.” Här pekar han således på det fascistiska motivet, där man behöver skapa ett sammanhang som är säkert från fascistisk handling, dvs någon form av risk för våld.
Det är onekligen paradoxalt att en utställning som skulle visa på hur islams kvinnoapartheid i Iran ser ut avseende kläder, blir till just den del som avser klädsel inställd.
Två motiv anges för att ställa in själva huvudnumret i utställningen, kvinnors klädsel. Dessa känner vi igen från tidigare intermezzon kring islam, det fascistiska motivet och kränkningsmotivet.
Dessa motiv är dock inte så oberoende av varandra som de kan förefalla. De hänger samman. Som jag tidigare hävdat, alltför många gånger säger kritiker av min blogg, anförs kränkningsmotivet blott när det gäller islam, sällan eller aldrig när det gäller nationalism, nazism, kristendom eller judendom. Kränkningsmotivet kommer av att islam har en stark tradition av hädelseförbud. Även judendomen och kristendomen har hädelseförbud, men de anförs sällan idag och utgör sällan motiv för fascistisk handling. Men i islam är hädelse ytterst levande idag. Till yttermera visso gäller hädelse inte blott för muslimer, utan omfattar all världens befolkning. Kränkning, dvs hädelse är ett uttryck för det totalitära i islam, som berättigar till utövande av den islamitiska fascismen. Kränkningsmotivet och det fascistiska motivet är således inte två skilda motiv, utan de hänger organiskt samman.
Det är det organiska sambandet som gör Idas första argument om otrygghet, som jag ovan skrev var något otydligt, klart och tydligt. Kränkningen, dvs hädelsen skapar sannolikhet för det fascistiska våldet.
Ida och Rangbar har till synes två motiv för att avlysa konstutställningen, men de är så sammanflätade att de egentligen är ett motiv. Frågan man kan ställa sig är om dessa två beslutsfattare (även om Rangbar skyller på kollegor) fattar beslutet utifrån en insikt om islam, ja, nästan en omsorg om islams tillbedjare, muslimerna, eller om deras beslut är ett uttryck för det som omvärlden hävdar, att de böjer rygg för islam? Det är mig något främmande att gå in på konspirationsteoretiska resonemang, men heter man Mohammad och i Idas fall, har man arbetat som kulturchef i Botkyrka kommun, då har man sannolikt stora insikter i islam, kanske även sympatier.
Oaktat detta, så är det onekligen så att islam lyckats få ned det svenska kulturlivet på knä. Borås är inget egenartat undantag utan följer strömmen av knäböjande och undanglidande. I kulturen behövs sannerligen ingen lagstiftning för att förmå kulturarbetarna att 'ta ansvar för Rikets säkerhet' genom att tänka på vad man säger. Lars Vilks lämnades till vargarna och Omoderna museet vill inte ta i hans Rondellhund med tång, trots all debatt kring konstens plats i samhället.
Kulturfolket i Sverige tillhör antingen gruppen evertebrater eller gruppen antidemokrater.
PS Den 8:e september meddelas att den del som inte skulle visas, kommer att visas, senare, på en annan plats, sannolikt mer avskilt. En delvis seger för opinionen över evertebraterna. (https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/efter-kritiken-nu-tvarvander-boras-stad ) DS
Den 9 september 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Mina källor:
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/artisten-justina-om-moralpolisens-aterkomst-i-iran-kvinnorna-kan-inte-stoppas
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/del-av-konstutstallningen-stoppas-av-sakerhetsskal-kulturchefen-i-boras-stad-om-sprangkraft
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/gp-s-kulturchef
https://www.expressen.se/nyheter/kulturchefen-om-stoppade-verket-onskar-en-losning/
https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/WRAX7G/boras-stoppar-konstverk-av-sakerhetsskal
https://samnytt.se/konstutstallning-stalls-in-kan-sara-manniskor-later-som-i-iran/
https://www.smp.se/ledare/fran-frankrike-till-boras-en-tragisk-resa/