Jag fick en förfrågan om att göra en vetenskaplig granskning av ett inskickat manus för en vetenskaplig journal. Jag tänkte säga nej, men såg att redaktören var en god vän, varför jag accepterade för att göra en väntjänst.
Då kom ett frågebatteri från journalen, där det framgick att jag var tvungen att besvara alla frågorna för att kunna komma vidare och få manuset som jag hade accepterat att granska.
De frågade bl a om hur jag identifierar mitt gender och min ras. De gav alternativ, varav ett var att svara att jag föredrar att inte svara.
Jag satt i skruvstädet. Genom att klicka acceptera, hade jag accepterat att göra reviewen. Hade jag visst att jag skulle bli en del av deras moderna rasism, hade jag självfallet avböjt. Jag valde att stå mitt kast. Jag skulle göra reviewen. Därför svarade jag att jag föredrog att avstå att svara. Varpå jag fick manuset. Jag kommer att göra reviewen och sedan svartlista journalen, både som reviewer och som läsare. Men jag får förmodligen svartlista förlaget, ty jag tror det är förlaget som gör ras- och könstesterna.
Deras enkät är forskningsetiskt, förlåt språkbruket, åt helvete. Man får inte tvinga respondenter till att avge ett svar, även om ett svarsalternativ är att man avstår från att svara. En respondent måste ha möjligheten att vända ryggen helt till en fråga och inte avtvingas att ta ställning genom att påstås säga att ’jag avstår från att svara’. Inget svar är inget svar. Svaret att man avstår från att svara är att ta ställning till frågan, genom att aktivt kryssa i att man avstår från att svara. Genom att kryssa i att man avstår att svara, har man deltagit, man har tvingats deltaga i frågan.
Det liknar demokrati i totalitära stater där man är skyldig att delta i valet.
Om de hade haft ett frågebatteri som hade innefattat mina vetenskapliga kvalifikationer, hade jag haft lättare för det, ty då hade de försökt se hur deras reviewerkår ser ut, och om den grundar sig på kompetens eller på irrationella diskrimineringsgrunder. Men de var bara intresserade av irrationella diskrimineringsgrunder.
Min reaktion blir att göra reviewn och sedan inte befatta mig med förlaget mer. Jag deltar inte i rasism!
Jag har råd med den höga moralen ty jag är inte längre en del i systemet. Min vän, som säkert, och det borde han, ser sitt redaktörskap som en riktig fjäder i karriärhatten, är däremot en del i systemet. Han resonerar annorlunda. Detta är hur dagens förlagssystem ser ut, det är så den institutionella miljön ser ut. Vill man få fjädern, får man finna sig i lite smuts på fjädrarna. Han tänker rimligen att det, trots allt, inte är så farligt och det är ju en god sak, att se om man har irrationella grunder för urval av reviewers.
Brecht skrev, i Tolvskillingsoperan, ’Först kommer ätandet, sedan moralen’. Det vetenskapliga samfundet ger mig varken mat eller status längre, medan min vän får både mat och status från systemet. Jag kan lätt hålla mig med en moral som enkelt och helt tar avstånd från den moderna rasismen. Min vän får anstränga sig en aning intellektuellt, men kanske också moraliskt, för att motivera sitt deltagande i systemet. Det ger ju honom både fjädrar och mat.
Den svåra frågan varje människa måste ställa sig är hur långt medlöperiet kan gå.
Sophie Scholl lär ha sagt, precis innan hon avrättades av nazistbödeln: ”Vad vi har skrivit, det tycker ju ni alla andra också, ni har bara inte modet att säga det.” Sedan lämnade hon systemet genom att bli halshuggen. Jag blev avskedad.
Du som publicerar i tidskrifter som hör till förlaget Elsevier, deltar aktivt i rasifieringen av samhället.
Den 24 juni 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Då kom ett frågebatteri från journalen, där det framgick att jag var tvungen att besvara alla frågorna för att kunna komma vidare och få manuset som jag hade accepterat att granska.
De frågade bl a om hur jag identifierar mitt gender och min ras. De gav alternativ, varav ett var att svara att jag föredrar att inte svara.
Jag satt i skruvstädet. Genom att klicka acceptera, hade jag accepterat att göra reviewen. Hade jag visst att jag skulle bli en del av deras moderna rasism, hade jag självfallet avböjt. Jag valde att stå mitt kast. Jag skulle göra reviewen. Därför svarade jag att jag föredrog att avstå att svara. Varpå jag fick manuset. Jag kommer att göra reviewen och sedan svartlista journalen, både som reviewer och som läsare. Men jag får förmodligen svartlista förlaget, ty jag tror det är förlaget som gör ras- och könstesterna.
Deras enkät är forskningsetiskt, förlåt språkbruket, åt helvete. Man får inte tvinga respondenter till att avge ett svar, även om ett svarsalternativ är att man avstår från att svara. En respondent måste ha möjligheten att vända ryggen helt till en fråga och inte avtvingas att ta ställning genom att påstås säga att ’jag avstår från att svara’. Inget svar är inget svar. Svaret att man avstår från att svara är att ta ställning till frågan, genom att aktivt kryssa i att man avstår från att svara. Genom att kryssa i att man avstår att svara, har man deltagit, man har tvingats deltaga i frågan.
Det liknar demokrati i totalitära stater där man är skyldig att delta i valet.
Om de hade haft ett frågebatteri som hade innefattat mina vetenskapliga kvalifikationer, hade jag haft lättare för det, ty då hade de försökt se hur deras reviewerkår ser ut, och om den grundar sig på kompetens eller på irrationella diskrimineringsgrunder. Men de var bara intresserade av irrationella diskrimineringsgrunder.
Min reaktion blir att göra reviewn och sedan inte befatta mig med förlaget mer. Jag deltar inte i rasism!
Jag har råd med den höga moralen ty jag är inte längre en del i systemet. Min vän, som säkert, och det borde han, ser sitt redaktörskap som en riktig fjäder i karriärhatten, är däremot en del i systemet. Han resonerar annorlunda. Detta är hur dagens förlagssystem ser ut, det är så den institutionella miljön ser ut. Vill man få fjädern, får man finna sig i lite smuts på fjädrarna. Han tänker rimligen att det, trots allt, inte är så farligt och det är ju en god sak, att se om man har irrationella grunder för urval av reviewers.
Brecht skrev, i Tolvskillingsoperan, ’Först kommer ätandet, sedan moralen’. Det vetenskapliga samfundet ger mig varken mat eller status längre, medan min vän får både mat och status från systemet. Jag kan lätt hålla mig med en moral som enkelt och helt tar avstånd från den moderna rasismen. Min vän får anstränga sig en aning intellektuellt, men kanske också moraliskt, för att motivera sitt deltagande i systemet. Det ger ju honom både fjädrar och mat.
Den svåra frågan varje människa måste ställa sig är hur långt medlöperiet kan gå.
Sophie Scholl lär ha sagt, precis innan hon avrättades av nazistbödeln: ”Vad vi har skrivit, det tycker ju ni alla andra också, ni har bara inte modet att säga det.” Sedan lämnade hon systemet genom att bli halshuggen. Jag blev avskedad.
Du som publicerar i tidskrifter som hör till förlaget Elsevier, deltar aktivt i rasifieringen av samhället.
Den 24 juni 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
