Statens princip är i stor utsträckning meritokrati, dvs positioner vinns utifrån förmåga. Till detta kommer att positioner ofta vinns i konkurrens. Däremot finns i liten utsträckning att valet görs demokratiskt, utan sannolikt utifrån envälde, dvs att en överordnad beslutar.
Att positioner erhålls p g a ren nepotism finns i samhället på en annan betydande plats, familjeföretaget. Här finns nepotismen i två former. Genom arv eller gåva, där ägandet ges till barnen. Det skiljer sig från Margrethes gåva eftersom hennes gåva enbart kan ges till en person, och till en person som är definierad i regentlängden. Däremot kan högsta positionen i familjeföretaget, VD och/eller styrelseordförande, helt oblygt ges till en familjemedlem, likt vad Margrethe har gjort när hon gett kronan till ett av sina barn.
Familjeägande är därför aningen mer demokratiskt än Margrethes handling eftersom fler inom familjen får del av ägandet. Men å andra sidan är det mindre demokratiskt ty Margrethe kan inte välja vem i familjen som blir högsta hönset, ty det är givet genom den demokratiskt fattade lagen, medan familjeföretagaren bestämmer efter eget gottfinnande.
Man kan tycka att
1.) meritokrati skall råda, dvs att förmåga skall vara avgörande, inte om man är resultat av två människors kopulerande,
2.) positioner vinns i konkurrens, där den med bäst förmåga erhåller positionen
3.) beslutet vem som skall erhålla positionen görs av flera, helst demokratiskt
4.) kanske också att överklagande av beslut skall vara möjligt.
Familjeföretaget och monarki strider mot samtliga av dessa fyra. Finns det då någon skillnad mellan dessa två ovärdiga former av maktöverföring?
Man kan hävda att familjeföretagande sker på konkurrensutsatta marknader. Om de nepotistiskt tillsatta inte klarar av att utöva makten till gagn för företagets överlevnad, går företaget i konkurs och nepotismens dagar är över. En liknande konkurrens finns inte när det gäller monarkin. Den beror inte på hur den presterar på en marknad.
Däremot kan man säga att monarkins existens beror på hur den presterar på vad som kan kallas en politisk marknad. Monarkin beror på Riksdagens beslut. Om de folkvalda blir trötta på regerandet kan de, som i Sveriges fall, besluta två gånger om dess avskaffande, med ett val emellan, varvid monarkens saga är all.
I bägge fallen finns den osmakliga nepotismens makt, men i bägge fallen är makten inte absolut, utan kan erodera genom marknad eller politik, för att till slut leda till att makten helt upphör, familjeföretaget går i konkurs och monarkin avskaffas.
Familjeföretagets arv strider mot våra liberala principer om förmågans betydelse. Men precis som vi accepterar aktiebolagets begränsade ansvar, vilket strider mot moraliska principer, men där acceptansen ges genom aktiebolagets oerhörda förmåga att skapa effektiva företag, så kan vi acceptera familjeföretagets nepotism eftersom familjeföretaget är en mycket effektiv form för företagande, i vissa aspekter visar studier att den är överlägsen andra former av företagande.
Om ärvd monarkin är effektiv känner jag inte till, då jag inte sett en studie som försöker utröna dess effektivitet relativt vald monarki, republik eller diktatur. Men, i ett dynamiskt samhälle, där man hela tiden söker förbättringar, borde alla former vara underkastade utvärdering.
En sådan utvärdering görs av monarkin i Sverige. Man frågar folk om deras inställning till monarkin. Senast fann man att 68% är negativa till republik, medan 11 % vill ha republik. 44% har mycket stort eller stort förtroende för kungahuset. Sammantaget ger det vid handen att svensken vill behålla monarkin. (https://www.aftonbladet.se/kungligt/a/WRdmVG/stodet-for-monarkin-okar-men-victoria-ar-popularast )
Principiellt är monarkin en smaklös historia, men praktiskt en omhuldad historia. Den principiella fundamentalismen står inte högt i kurs. Konservatismen råder. Om det vi har förefaller att fungera, varför ta sig omaket att ändra, speciellt när man inte kan se andra fördelar än att principer, om än liberala, uppfylls?
Men det är kanske inte alls så principlöst som det tycks vara. Ty pragmatismens princip slår den liberala principen.
Den 4 januari 2023
Sven-Olof Yrjö Collin