Jag vill här istället berätta om de personliga observationer jag gjorde efter hennes tal på de internetsidor som jag har tillgång till.
Först vill jag dock göra en terminologisk markering. I populärt tal och skrift finns det som kallas för hat. Man kan vara Gretahatare eller hatare av Gretahatare. Det är en dåligt val av ord, ty hat är ett mycket starkt avståndstagande. Jag använder förödmjukelse, ty det handlar ju oftast inte om att ta totalt avstånd, utan om att förringa och förlöjliga.
Till saken!
Gretas tal gav först upphov till en ström av förödmjukelse riktade mot henne och mot hennes supportrar. De som stod för den strömmen kan vi kalla Gretaförödmjukarna. Speciellt den ström av förödmjukelser som riktades mot Greta som person och hennes beteende, var mycket obehagligt. Det väcker samma obehag som den ström av förödmjukelse som riktas mot Trump, USA:s president. Jag ber dig notera att jag inte avser den typ av förlöjligande som hör komiken till, och som syftar till att berika vår insikt om en person eller ett skeende. Den förödmjukelse som här gjordes var inte rolig, utan blott avsedd att förlöjliga.
Därefter kom en ström av förödmjukelser riktade mot Gretaförödmjukarna. De kan vi kalla för Vitamänförödmjukarna, ty Gretaförödmjukarna betecknas ofta genom vänsterns nyrasistiska uttryck, som ’vita män’. Gretaförödmjukarna hånade, och nu fick de hån tillbaka. Mycket av det var riktat mot Gretaförödmjukarnas personliga egenskaper, deras hudfärg, deras köttvanor och bilvanor.
Jag inbillar mig att jag har ganska balanserad tillgång till Gretaförödmjukarnas platser och till Vitamänförödmjukarnas arenor. Därmed tror jag mig kunna säga att Gretaförödmjukarna ganska snart svalnade i sin förödmjukelse och vände tillbaka till att förbanna nyimmigranterna. De kom aningen tillbaka vid fredagens (27 september) demonstration för att upplysa om arbets- och skolplikten, men det var tämligen milda angrepp och de mötes av mycket hårda angrepp från Vitamänförödmjukarna.
Vitamänförödmjukarna fortsatte med sin förödmjukelse, och de håller fortfarande på. Är de då mer eldade av att förödmjuka? Har de en starkare förödmjukelsekraft i sig? Är Vitamänförödmjukarna mer onda än Gretaförödmjukarna?
Ja, jag kallar det ondska, ty förödmjukelserörelsen som vi erfar, och som kallas näthat, tycker jag bör ses som blott ondskefull. Den bidrar sannerligen inte till vårt samhälles utveckling. Snarare till en försämring av vårt samhälle då den infekterar och förstör möjligheterna till en rationell debatt. Härvidlag står jag helt bakom John Majors tal på brittiska konservativas kongress, där han sade att språkbruket och beteendet endast är destruktivt (https://twitter.com/i/status/1177499272528326656). Han refererade förvisso till Johnsons språkbruk i Underhuset, men hans krav på värdigt samtal kan omfatta all debatt.
Jag vill gärna tro att Vitamänförödmjukarna har en starkare eld, ty de anser att de leds av mänsklighetens överlevnad, där Vitamän-kategorin står för förödelse. Gretaförödmjukarna har svagare kraft ty de leds mer av tron att de ser samhället utan ideologiska slöjor av godhet. De har inte mänsklighetens överlevnad för sina ögon, utan blott att de ser verkligheten så som den verkligen är.
Själv har jag nu blivit mer egoistisk. Jag vill behålla min värdighet och jag vill delta i ett värdigt samtal, inte vara en del av förödmjukelseindustrin. Mitt sätt har blivit att jag försöker undkomma förödmjukarna genom att t ex i mindre utsträckning ta del av förödmjukelsearenorna genom att inte läsa Aftonbladet, Samhällsnytt, ETC, Flashback, trots att jag inser att jag därigenom förlorar en del av samhället. Jag förlorar det som skapas genom den dialektik som uppstår genom de polära krafterna, som här kallats Greta- och Vitamän-förödmjukarna, som föder varandra och ger varandra kraft.
Öllsjö den 2 oktober 2019