Högskolan har två ledningssystem. De kallas olika, beroende på var man har sin främsta tillhörighet. Jag föredrar att kalla dem för det akademiska och det administrativa systemet.
Ett system är det administrativa system, vilket sådana som jag kallar det, som främst rör sig i det akademiska ledningssystemet. Det systemet består av de som utför de administrativa tjänster som krävs för att understödja den akademiska organisationen. Administrationen är betjänter till det akademiska systemet, eftersom en högskola är en akademisk institution.
En del av de som finns i det administrativa systemet kallar det för chefssystemet, ibland t o m för ledningssystemet. De ser sig själva som de som fattar besluten i organisationen, över dess strategi och resursallokering, och avgör hur personalen skall arbeta. Det är de som leder högskolan, anser de. De har en hierarki, som tidigare bestod av prefekt, dekan och rektor, medan de idag oftare kallas chefer av olika slag.
Det akademiska systemet består av de professionella, de som har rätten att meddela undervisning på den akademiska anstalten, de som utför forskningen och som deltar i samhällsdebatten och på annat sätt påverkar samhället. Här finns förvisso en hierarki, med doktorander, doktorer, docenter och professorer, men där formell titel spelar något mindre roll, medan auktoriteten är mer betydelsefull för inflytandet i det akademiska systemet. I detta system har titlarna inte förändrats, men möjligheten att få högre titel ökade p g a befordransreformen, där titeln knöts till kompetensen och inte utbudet av tjänster.
I det gamla universitetssystemet var det svårt att se skillnaden mellan det administrativa och det akademiska systemet, då det akademiska systemet dominerade och var väl integrerat med det administrativa systemet. Det var de främsta i det akademiska systemet som hade de framskjutna positionerna i det administrativa systemet. Man såg deltagande i det administrativa systemet som en värnplikt, det var nödvändigt arbete som skulle utföras, om än aningen motvilligt. Man gick in i administrativa positioner, och lämnade sedan positionen, efter, som man sade, fullgjord värnplikt. Administrationen var något nödvändigt ont, och tydligt underordnat det akademiska systemet. T ex var det gruppen av professor, dvs de förnämsta i det akademiska systemet, som tillsatte den främste av likar, Rektorn, Primus inter pares.
I dagens högskola förefaller det som om det administrativa systemet överordnats det akademiska systemet. Det syns bl a genom att det inte är de främsta professorerna som blir rektorer. Ja, det finns t o m rektorer som inte ens är professorer. Dekaner, som driver fakulteten, kan idag t o m vara en doktor, dvs den lägsta graden i den akademiska hierarkin, där det förr krävdes minst docenttitel. Prefekter, där förr skamgränsen låg på att vara disputerad, kan t o m vara sådana som står utanför den akademiska organisationen, dvs de är inte disputerade eller under forskarutbildning.
Den akademiska rangen på de administrativa tjänsterna har således sjunkit. Paradoxalt nog har de administrativa tjänsterna vunnit i makt. Det administrativa systemet kan, som i mitt fall, avskeda en professor, som gjorde vad som stod i hans makt för att akademisera utbildningen och säkerställa lärarnas kompetens. Jag hade det administrativa systemet mot mig, men merparten av det akademiska systemet med mig. Resultatet blev mitt avsked, dvs det administrativa systemet stod klart över det akademiska.
I Lund på 80-talet hade vi en debatt om vi i första hand var akademiker eller anställda vid Lunds universitet. Stod min lojalitet till den akademiska professionen eller till organisationen? Jag, tillsammans med många, hävdade att min lojalitet stod till professionen, och därefter till organisationen. Man skall förvisso göra sitt yttersta för organisationen, men om den kräver något som går mot professionen, då följer jag professionen.
Jag stod på mig. När man på Högskolan Kristianstad krävde att jag och min undervisning skulle underordnas FN:s hållbarhetsnormer, sade jag att de inte är vetenskapliga kunskaper och kan därför inte vara överordnade den vetenskapliga kunskapen, eller ens likställas. Jag hävdade professionens akademiska frihet, rätten att meddela sin undervisning utifrån professionella normer. Jag blev avskedad. Jag fick höra att jag inte var flexibel och att jag skulle vara lojal motarbetsgivaren, dvs det administrativa systemet.
Jag hävdar således att professionens normer går före organisationens normer för en professionell akademiker. På mitt universitet är det akademiska systemet överordnat det administrativa systemet.
När det administrativa systemet består av svaga akademiker, i vissa fall av icke-akademiker, skall man således inte överraskas av att det administrativa systemet säger till akademikern, på ett korrigeringssamtal, att man skall vara lojal mot sin arbetsgivare, dvs mot organisationen.
När det administrativa systemet belägras av svaga akademiker, utnyttjar de den makt som ursprungligen fanns till för det akademiska systemets försvar. Den makten används i en total motsägelse, till att angripa det akademiska systemet, och att underordna det. Att akademikerna har låtit det ske, är högskolans främsta tragedi.
Öllsjö den 20 november 2019
Ett system är det administrativa system, vilket sådana som jag kallar det, som främst rör sig i det akademiska ledningssystemet. Det systemet består av de som utför de administrativa tjänster som krävs för att understödja den akademiska organisationen. Administrationen är betjänter till det akademiska systemet, eftersom en högskola är en akademisk institution.
En del av de som finns i det administrativa systemet kallar det för chefssystemet, ibland t o m för ledningssystemet. De ser sig själva som de som fattar besluten i organisationen, över dess strategi och resursallokering, och avgör hur personalen skall arbeta. Det är de som leder högskolan, anser de. De har en hierarki, som tidigare bestod av prefekt, dekan och rektor, medan de idag oftare kallas chefer av olika slag.
Det akademiska systemet består av de professionella, de som har rätten att meddela undervisning på den akademiska anstalten, de som utför forskningen och som deltar i samhällsdebatten och på annat sätt påverkar samhället. Här finns förvisso en hierarki, med doktorander, doktorer, docenter och professorer, men där formell titel spelar något mindre roll, medan auktoriteten är mer betydelsefull för inflytandet i det akademiska systemet. I detta system har titlarna inte förändrats, men möjligheten att få högre titel ökade p g a befordransreformen, där titeln knöts till kompetensen och inte utbudet av tjänster.
I det gamla universitetssystemet var det svårt att se skillnaden mellan det administrativa och det akademiska systemet, då det akademiska systemet dominerade och var väl integrerat med det administrativa systemet. Det var de främsta i det akademiska systemet som hade de framskjutna positionerna i det administrativa systemet. Man såg deltagande i det administrativa systemet som en värnplikt, det var nödvändigt arbete som skulle utföras, om än aningen motvilligt. Man gick in i administrativa positioner, och lämnade sedan positionen, efter, som man sade, fullgjord värnplikt. Administrationen var något nödvändigt ont, och tydligt underordnat det akademiska systemet. T ex var det gruppen av professor, dvs de förnämsta i det akademiska systemet, som tillsatte den främste av likar, Rektorn, Primus inter pares.
I dagens högskola förefaller det som om det administrativa systemet överordnats det akademiska systemet. Det syns bl a genom att det inte är de främsta professorerna som blir rektorer. Ja, det finns t o m rektorer som inte ens är professorer. Dekaner, som driver fakulteten, kan idag t o m vara en doktor, dvs den lägsta graden i den akademiska hierarkin, där det förr krävdes minst docenttitel. Prefekter, där förr skamgränsen låg på att vara disputerad, kan t o m vara sådana som står utanför den akademiska organisationen, dvs de är inte disputerade eller under forskarutbildning.
Den akademiska rangen på de administrativa tjänsterna har således sjunkit. Paradoxalt nog har de administrativa tjänsterna vunnit i makt. Det administrativa systemet kan, som i mitt fall, avskeda en professor, som gjorde vad som stod i hans makt för att akademisera utbildningen och säkerställa lärarnas kompetens. Jag hade det administrativa systemet mot mig, men merparten av det akademiska systemet med mig. Resultatet blev mitt avsked, dvs det administrativa systemet stod klart över det akademiska.
I Lund på 80-talet hade vi en debatt om vi i första hand var akademiker eller anställda vid Lunds universitet. Stod min lojalitet till den akademiska professionen eller till organisationen? Jag, tillsammans med många, hävdade att min lojalitet stod till professionen, och därefter till organisationen. Man skall förvisso göra sitt yttersta för organisationen, men om den kräver något som går mot professionen, då följer jag professionen.
Jag stod på mig. När man på Högskolan Kristianstad krävde att jag och min undervisning skulle underordnas FN:s hållbarhetsnormer, sade jag att de inte är vetenskapliga kunskaper och kan därför inte vara överordnade den vetenskapliga kunskapen, eller ens likställas. Jag hävdade professionens akademiska frihet, rätten att meddela sin undervisning utifrån professionella normer. Jag blev avskedad. Jag fick höra att jag inte var flexibel och att jag skulle vara lojal motarbetsgivaren, dvs det administrativa systemet.
Jag hävdar således att professionens normer går före organisationens normer för en professionell akademiker. På mitt universitet är det akademiska systemet överordnat det administrativa systemet.
När det administrativa systemet består av svaga akademiker, i vissa fall av icke-akademiker, skall man således inte överraskas av att det administrativa systemet säger till akademikern, på ett korrigeringssamtal, att man skall vara lojal mot sin arbetsgivare, dvs mot organisationen.
När det administrativa systemet belägras av svaga akademiker, utnyttjar de den makt som ursprungligen fanns till för det akademiska systemets försvar. Den makten används i en total motsägelse, till att angripa det akademiska systemet, och att underordna det. Att akademikerna har låtit det ske, är högskolans främsta tragedi.
Öllsjö den 20 november 2019
RSS-flöde
