Reformisterna, en gren av socialdemokratin som attraherar mig mycket eftersom de till viss del är ortodoxa socialdemokrater, hävdar att elstödet är fel utformat. Elstödet ges till hushåll utifrån hur stor elförbrukning de har haft, och därmed utifrån hur mycket de har betalt i el.
Reformisterna har räknat på det och funnit att hushåll med lägst ekonomisk standard får i genomsnitt 2800 kronor i stöd, medan de med högst ekonomisk standard får 5000kronor. Således gäller att ju högre ekonomisk standard ett hushåll har, ju mer stöd för hushållet. Det förefaller rimligt att det blir högre ersättning, med den beslutade modellen, till de rikare hushållen, då det är sannolikt att ekonomiskt starkare har vana att förbruka mer el, till stor del beroende på större bostad, och i dessa dagar, med en elslukande Tesla i garaget.
Men, varför skall staten betala ut elstöd? Det som skett är att elen har ökat dramatiskt i pris. Men så har också andra varor, utan att staten känt ett behov att kompensera konsumenterna för prishöjningarna. Purjolöken har gått upp med nästan 100%. Inte fasingen fick jag något purjolökstöd när jag senaste köpte purjolök till min fisksoppa.
Inflationen har varit mycket stark, och det mesta har gått upp i pris. Ändå har inte staten beslutat om inflationsstöd. Räntorna har gått upp, och delvis kompenserar staten, via avdraget för räntor. Men det är en gammal kompensation, som man inte beslutat skall öka när nu räntorna går upp.
Det är något konstigt med elen, som gör att staten plötsligt vill kompensera oss för prishöjningar.
Reformisternas tanke är att elstödet skall riktas till de ekonomiskt svagare grupperna. Det är en god tanke i det, ty höjningen av elpriset sker utan hänsyn till ekonomisk standard, medan den drabbar olika, då sannolikt de med högre ekonomisk standard har större marginaler, och därför drabbas mindre av höjningen. Reformisterna tänker sig att ’drabbningen’ av prishöjningen skall vara likvärdig, varför större ersättning bör gå till de med lägre ekonomisk standard. Då drabbas alla lika.
Reformisternas tanke är således att elstödet skall degressivt, likt en progressiv skatt som utjämnar den ekonomiska standarden.
Men man kan vara demokratisk socialist och acceptera elstödets nuvarande utformning. Då ser man elstödet som en kompensation för marknadsekonomin. Ty elpriset har åkt i höjden p g a att marknaden fungerar med marginalpriser. Främst p g a Rysslands övergreppskrig mot Ukraina, har en del av energiproduktionen ökat i kostnad. Därav har priset på energi gått upp. Men mycken energiproduktion har inte erfarit högre kostnader, varför det skapas stora vinster.
Statens intresse i elstöd hade sannolikt varit obetydligt om det inte hade varit för att elstödet kan betalas från en del av dessa oerhörda vinster. Man kan helt enkelt se det som återbäring p g a en dåligt fungerande marknad. Återbäring känner vi socialister igen hos kooperationen, där man får tillbaka av det som kooperationen tagit ut för mycket i förhållande till hur mycket man köpt för. Elstödet följer således en kooperativ princip.
Det som Reformisterna borde ta upp istället, är inte fördelningen av elstödet, utan elmarknadens funktion. Det finns väldigt få naturliga marknader, varför de flesta marknader är reglerade. Uppenbart är elmarknaden dåligt reglerad eftersom den skapar stora störningar i samhället, istället för att underlätta för samhället. Med elstödet drar man för en gardin, så att elmarknaden inte drabbas av det folkliga förakt den är värd.
Ergo: Elstödet följer en kooperativ princip och försöker legitimera en dåligt fungerande marknad.
Den 3 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Reformisterna har räknat på det och funnit att hushåll med lägst ekonomisk standard får i genomsnitt 2800 kronor i stöd, medan de med högst ekonomisk standard får 5000kronor. Således gäller att ju högre ekonomisk standard ett hushåll har, ju mer stöd för hushållet. Det förefaller rimligt att det blir högre ersättning, med den beslutade modellen, till de rikare hushållen, då det är sannolikt att ekonomiskt starkare har vana att förbruka mer el, till stor del beroende på större bostad, och i dessa dagar, med en elslukande Tesla i garaget.
Men, varför skall staten betala ut elstöd? Det som skett är att elen har ökat dramatiskt i pris. Men så har också andra varor, utan att staten känt ett behov att kompensera konsumenterna för prishöjningarna. Purjolöken har gått upp med nästan 100%. Inte fasingen fick jag något purjolökstöd när jag senaste köpte purjolök till min fisksoppa.
Inflationen har varit mycket stark, och det mesta har gått upp i pris. Ändå har inte staten beslutat om inflationsstöd. Räntorna har gått upp, och delvis kompenserar staten, via avdraget för räntor. Men det är en gammal kompensation, som man inte beslutat skall öka när nu räntorna går upp.
Det är något konstigt med elen, som gör att staten plötsligt vill kompensera oss för prishöjningar.
Reformisternas tanke är att elstödet skall riktas till de ekonomiskt svagare grupperna. Det är en god tanke i det, ty höjningen av elpriset sker utan hänsyn till ekonomisk standard, medan den drabbar olika, då sannolikt de med högre ekonomisk standard har större marginaler, och därför drabbas mindre av höjningen. Reformisterna tänker sig att ’drabbningen’ av prishöjningen skall vara likvärdig, varför större ersättning bör gå till de med lägre ekonomisk standard. Då drabbas alla lika.
Reformisternas tanke är således att elstödet skall degressivt, likt en progressiv skatt som utjämnar den ekonomiska standarden.
Men man kan vara demokratisk socialist och acceptera elstödets nuvarande utformning. Då ser man elstödet som en kompensation för marknadsekonomin. Ty elpriset har åkt i höjden p g a att marknaden fungerar med marginalpriser. Främst p g a Rysslands övergreppskrig mot Ukraina, har en del av energiproduktionen ökat i kostnad. Därav har priset på energi gått upp. Men mycken energiproduktion har inte erfarit högre kostnader, varför det skapas stora vinster.
Statens intresse i elstöd hade sannolikt varit obetydligt om det inte hade varit för att elstödet kan betalas från en del av dessa oerhörda vinster. Man kan helt enkelt se det som återbäring p g a en dåligt fungerande marknad. Återbäring känner vi socialister igen hos kooperationen, där man får tillbaka av det som kooperationen tagit ut för mycket i förhållande till hur mycket man köpt för. Elstödet följer således en kooperativ princip.
Det som Reformisterna borde ta upp istället, är inte fördelningen av elstödet, utan elmarknadens funktion. Det finns väldigt få naturliga marknader, varför de flesta marknader är reglerade. Uppenbart är elmarknaden dåligt reglerad eftersom den skapar stora störningar i samhället, istället för att underlätta för samhället. Med elstödet drar man för en gardin, så att elmarknaden inte drabbas av det folkliga förakt den är värd.
Ergo: Elstödet följer en kooperativ princip och försöker legitimera en dåligt fungerande marknad.
Den 3 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS Feed
