BMW erbjuder idag en elbil där motorhuven inte kan öppnas, annat av en BMW-serviceperson. Idag finns inget under huven som en vanlig person kan göra något åt. Inga brytarspetsar som kan putsas. Ingen olja som kan fyllas. Inget batteri som behöver vattenpåfyllnad.
Vad som undgår BMW-designers är att det finns en kultur där lyftandet av motorhuven är en viktig ritual. Ty genom lyftandet blickar man in i en av bilens främst rum, motorrummet. Där skall självfallet en V-8 finnas, men i brist på en sådan kan man njuta av en rak fyra, som Volvos B20. Finns det däremot en än mindre motor, t ex en två-cylindrig motor, då får bilen stor uppskattning, för sin sturskhet att trots blott två cylindrar, våga sig ut på vägarna.
Förvisso kan det vara så, att elbilens motorrum är intetsägande. Men intetsägande, ja trivialt är mången bils motorrum jag blickat ner i. Men det har lika fullt varit motorrummet, denna heliga plats, vars likhet blott är altaret.
BMWs tilltag, med den låsta motorhuven, är ett angrepp på en kulturform, på en bilkultur.
Elbilen utför ett annat, hårt attentat mot bilkulturen. En viktig del i en bil är ljudet, inte från däcken, som absolut inte skall höras, annat är dess skrikande vid hastig kurvtagning, eller i början av en burn-out, utan ljudet från motorn, förmedlat via avgasröret eller rören. Det är i det ljudet man identifierar bilens innersta, dess kraft och därmed dess själ. Det dova ljudet av en sexa, det något orytmiska potentiella dunkandet från en V-åtta, som utlovar en stark upplevelse om föraren trycker på gaspedalen, och ljudet av en 12-cylindrig, högvarvad motor som utlovar en svindlande hastighet. För att då inte glömma den andra delen i upplevelsen av ljudet, den som kroppen erfar när ljudvågorna träffar kroppen.
Bilen ger en operaupplevelse, där sången från motorn, parad med karossens form, ger en upplevelse som i storhet kan jämföras med upplevelsen av t ex Aida. Jämför själv: (https://www.youtube.com/watch?v=l3w4I-KElxQ och https://www.youtube.com/watch?v=jchd1Sj6PsM ).
Elbilen är ett hårt angrepp på en bilkultur. Snart kommer den kulturen, med sin beundran av motorn, dess form, dess utseende, dess ljud, att vara förvunnen. Kommer det att finnas försvarare av den kulturen, så som det finns av operakulturen, som innebär att dessa bilar kommer att köras i stora, vackra, centralt placerade byggnader, med överdrivet starkt statsunderstöd?
Den 21 november 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
Vad som undgår BMW-designers är att det finns en kultur där lyftandet av motorhuven är en viktig ritual. Ty genom lyftandet blickar man in i en av bilens främst rum, motorrummet. Där skall självfallet en V-8 finnas, men i brist på en sådan kan man njuta av en rak fyra, som Volvos B20. Finns det däremot en än mindre motor, t ex en två-cylindrig motor, då får bilen stor uppskattning, för sin sturskhet att trots blott två cylindrar, våga sig ut på vägarna.
Förvisso kan det vara så, att elbilens motorrum är intetsägande. Men intetsägande, ja trivialt är mången bils motorrum jag blickat ner i. Men det har lika fullt varit motorrummet, denna heliga plats, vars likhet blott är altaret.
BMWs tilltag, med den låsta motorhuven, är ett angrepp på en kulturform, på en bilkultur.
Elbilen utför ett annat, hårt attentat mot bilkulturen. En viktig del i en bil är ljudet, inte från däcken, som absolut inte skall höras, annat är dess skrikande vid hastig kurvtagning, eller i början av en burn-out, utan ljudet från motorn, förmedlat via avgasröret eller rören. Det är i det ljudet man identifierar bilens innersta, dess kraft och därmed dess själ. Det dova ljudet av en sexa, det något orytmiska potentiella dunkandet från en V-åtta, som utlovar en stark upplevelse om föraren trycker på gaspedalen, och ljudet av en 12-cylindrig, högvarvad motor som utlovar en svindlande hastighet. För att då inte glömma den andra delen i upplevelsen av ljudet, den som kroppen erfar när ljudvågorna träffar kroppen.
Bilen ger en operaupplevelse, där sången från motorn, parad med karossens form, ger en upplevelse som i storhet kan jämföras med upplevelsen av t ex Aida. Jämför själv: (https://www.youtube.com/watch?v=l3w4I-KElxQ och https://www.youtube.com/watch?v=jchd1Sj6PsM ).
Elbilen är ett hårt angrepp på en bilkultur. Snart kommer den kulturen, med sin beundran av motorn, dess form, dess utseende, dess ljud, att vara förvunnen. Kommer det att finnas försvarare av den kulturen, så som det finns av operakulturen, som innebär att dessa bilar kommer att köras i stora, vackra, centralt placerade byggnader, med överdrivet starkt statsunderstöd?
Den 21 november 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
