Jag smugglade in det ganska vanliga antagandet i den biologiska förklaringen, att kvinnan under grossessen och med det lilla barnet, behöver mannens styrka för mat och beskydd. Men det antagandet bortser från att människan är ett socialt djur. Människan, när hennes gener formades, levde inte i en kärnfamilj, med en man och en kvinna. De levde i en flock, där flocken var den som gav mat och beskydd. Kvinnan borde därför inte söka sig till en stark man, utan till en stark flock. Hon borde granska mannens nätverk, hans flock, och utifrån flockens kapacitet, bedöma om hon skall fortplanta sig med en man i den flocken.
Det skulle därför vara mannens sociala kapital, hans flock, inte hans individuella styrka, som skulle göra honom attraktiv för fortplantning. Kvinnors gener skulle därför vara sådana att det är flocken som avgör den sexuella attraktionen, inte den individuella mannen.
Jag hävdade att det skulle växa fram gener som var attraherade av egendomen hos mannen. Men även kvinnan kan skapa egendom idag, varför just mannens egendom i framtiden kan bli lika betydelselös som mannens fysiska styrka idag är betydelselös för kvinnans fortplantning.
För kvinnan, som ju kontrollerar fortplantningen, blir egendom viktigt för fortplantningen. Den ekonomiskt inriktade biologen kan förvisso invända att kvinnan fortfarande, av fysiska skäl, är hänvisad till fortplantning i tidiga åldrar, då möjligheten att ha skapat egendom för mat och beskydd är lägre, varför hon inte kan helt kan förlita sig på sin egen förmåga att skapa egendom, utan får överlåta en del av det på mannen. Den mannen kan med stigande ålder uppvisa stigande egendom, varför vi är tillbaka till hypotesen om att äldre förmögna män blir genetiska vinnare i människans fortplantning.
Men vi kan ändå kvarhålla en del av den sociala förklaringen. Ty egendom är inget som är av gud instiftat, utan något som skapas och upprätthålls i ett samhälle. Egendom tycks vara något en människa äger. Men att äga är noll och intet värt om andra inte respekterar äganderätterna. Pengar har ju sin nytta blott bland de människor som tillmäter dem något värde. Hyperinflationen i Tyskland under 20-talet visade med all önskvärd tydlighet att egendom kan försvinna, när människors tillit i egendomen, i pengarna, försvinner.
Kvinnan, som söker sin egendom för mat och beskydd, måste därför bedöma flocken och dess förmåga att upprätthålla egendomen som egendom, med kapacitet att ge mat och skydd. Det är därför jag och min student fann i en undersökning av svenska och ukrainska kvinnliga studenter, att medan bägge grupper gärna sökte sig ut i världen, skulle den svenska åka hem för att bilda familj, medan den ukrainska kvinnliga studenten inte avsåg att åka hem. Utan den institutionella säkerheten, blir kvinnan villrådig i sitt val av partner.
Institutionell säkerhet, som visat sig ha sådan välståndsskapande kraft, är till nytta för mången, men kanske mest för kvinnan. Kanske därför kvinnor och äldre män kan förväntas vara mest konservativa, ty de står mest att förlora i institutionell osäkerhet, där egendom står på spel.
Vad gårdagens och dagens inlägg ger vid handen är att samhället, dvs flocken, är oerhört viktig för att förstå vår utveckling som människa.
Öllsjö den 12 juli 2020