He who is silent and bows his head dies every time he does so.

He who speaks aloud and walks with his head held high dies only once     [Giovanni Falcone]
Sven-Olof Yrjö Collin
  • Blogg
  • About
  • Contact
  • Ny sida

EC ur tiden I: 25 juni 2019

30/7/2019

0 Comments

 
Idag, och några dagar till, skriver jag om mina erfarenheter av akademin, utifrån perspektivet styrning. 

2001 lämnade jag Lund efter nästan 20 år på samma institution, och kom jag till högskolan. Där träffade jag TT, som senare uppgav att han hade sett fram emot att vara en av de få disputerade på institutionen, varvid han kunde gå och sparka på en sten och ta det lugnt under många år. Så blev det inte. Vi skapade ett fruktbart samarbete i forskning och utbildning. Därefter anslöt ES, PB och TU, som doktorander. Tillsammans kallad vi oss Engagerade Cluben (EC).

Under några oerhört produktiva och roliga år utvecklade vi forskningsprojekt, skrev artiklar, utvecklade och drev kurser i ämnen som redovisning, strategi, företagsstyrning och revision. Vi träffades ofta på morgonen och gnällde över reviewers som inte förstod, hittade konferenser som kunde ge oss intressanta resor och diskuterade teoriuppslag. Allt inbäddat i vänskapens behag och skratt.

Vi utvecklade ett sätt att driva uppsatsseminarier som först gavs namnet Kristianstadsmodellen (http://svencollin.se/Kristianstad%20model.pdf), som jag håller för trolig var ett avgörande skäl till att Högskolan Kristianstads ämne, Företagsekonomi, gavs det högsta betyget, tillsammans med blott Handelshögskolorna i Stockholm och Jönköping, på kandidatnivå vid den nationella utvärderingen.

En av våra höjdpunkter kom när vi alla, i olika kombinationer, skrev paper som vi fick accepterade på de två största amerikanska konferenserna i ’management’ och redovisning. Vilket år det var, minns jag inte, men då gick konferenserna efter varandra, på samma plats, med några dagars mellanrum, utanför Los Angeles, nära de stora stränderna. Vi åkte alla dit och presenterade och minglade. När konferenserna var över, hyrde vi en bil och på några dagar åkte vi till San Francisco, där några åkte hem, och några fortsatte till Las Vegas. Stolt som en tupp var jag, och är fortfarande, över en forskargrupp som kan prestera forskning som kan presenteras på de tuffaste konferenserna i management och redovisningskonferenser.

Därefter lämnade jag och TT högskolan, för att söka oss till en högskola som satsade på vad som vi då ansåg vara nödvändigt för att upprätthålla en god akademisk utbildning, Civilekonomexamen. Jag hade också en motvilja mot att högskolan, över huvudet på lärarlaget, tvingade på att alla utbildningar skulle ha praktik i utbildningen.

Gruppen fortsatte sitt forskningssamarbete.

Jag och TT sökte oss snart till universitet, då vi upptäckte att vi som professorer på högskolan mest skulle vara kuttersmycken för att erhålla Civilekonomrättigheter, och inte förväntades ta vad som jag uppfattar är professorsansvar. Jag åkte till Linnéuniversitetet och gavs möjlighet att införa en modifierad form av Kristianstadsmodellen för civilekonomernas terminslånga examensarbete. TT lämnade snart sitt första universitet och åkte till Linköpings universitet, där han funnit en konstruktiv fristad för sina och sina kompisars ambitioner.

Jag återvände till Högskolan Kristianstad 2017, då 3/5 av EC fanns där, plus ytterligare några goda lärare, som skulle vara basen för att utveckla en fantastisk utbildning. Ja, när jag tittade på bemanningen, såg jag t o m möjligheter att efter några år ansöka om universitetsstatus för företagsekonomi, dvs ha rätt till doktorsexamen. Ambitionen med Civilekonomexamen hade då försvunnit eftersom den då hade tappat sitt signalvärde som tecken på god utbildning.

Jag försökte nu införa Kristianstadsmodellen i Kristianstad på hela institutionens uppsatsverksamhet. Men Kristianstadsmodellen gick inte att införa. Bland annat bygger modellen på att de som har erfarenhet hjälper dem som inte har erfarenhet. Men ett antal av de utan erfarenhet ansåg att hjälpen var förödmjukande. De var också  så mäktiga att de lyckades nollställa min satsning på en god uppsatsverksamhet. Eftersom Kristianstadsmodellen inte gick att införa där den föddes, i Kristianstad, har jag döpt om den till Det engagerade kollegiets modell.

Den 1 juni 2018 var min stora, arbetsintensiva satsning över. Jag blev arbetsbefriad, dvs sparkad med långsamhet.

En blivande doktorand flyttade till JIBS. Kort efteråt lämnade en av de ursprungliga EC-medlemmarna, som hade blivit docent i revision, för att helt ansluta sig till Linköpings Universitet. 25 juni 2019 lämnade den näst siste av EC, som hade blivit docent i företagsstyrning, Kristianstad, och åkte till JIBS. Kvar i Kristianstad av det ursprungliga EC:s finns nu en, som blivit docent i företagsstyrning.

Därmed var det ursprungliga EC sprängt, utspridd på tre universitet, Jönköping, Linköping, och mitt eget, Free University of Scania, och en högskola, den i Kristianstad. 

Även om detta är min historieskrivning, så hävdar jag att av en akademisk grupp som etablerades på en lågprestigeskola, blev det under loppet av 18 år, två grupper, som etablerats på prestigeskolor, två professorer och, just nu, tre docenter, samt nytillskott som kämpar på.

Detta är ett fall, mitt och vårt, EC’s, fall, varför givetvis inga generaliserande slutsatser kan dras. Däremot kan några lärdomar dras.

Om dessa vill jag skalda några dagar.

”Skulle jag sörja, vore jag tokot” skaldar Lasse Lucidor. Förvisso sörjer jag att vår grupp EC är splittrad, och att jag är så mycket i periferin att jag idag överväger att lämna akademin.

​Samtidigt bär jag glädjen över att andan i EC fortsätter.

Men framför allt, för att jag har fått ha några år i mitt arbetsliv som har varit så oerhört produktiva i forskning, samhällsengagemang och utbildning. Och som varit lyckliga. Man skall inte sörja över svunnen tid, utan glädjas över att ha varit med.

Öllsjö den  30 juli 2019 
0 Comments



Leave a Reply.

    Don Collin

    Är en Kantian, socialist, avsutten ryttare. Med Don Quijote som förebild.  Är professor i företagsstyrning, numer vid mitt eget universitet, Free University of Scania, stolt hedersprofessor vid två universitet i Ukraina. Förblindad av visionen att akademisk utbildning skall vara utvecklande för de begåvade. Och dessa kommer från alla hörn av samhället. Upplysningen är idealet, att Förnuftet, det fria, som inte tyglas av makter, vare sig världsliga eller himmelska eller underjordiska. Våga tänk själv, uppmanar Upplysningen. Det är din Plikt, säger Kant. 
    Född utan annan egendom än Ordet, i ett land där tankefriheten och yttrandefriheten finns, i viss utsträckning. 

    Arkiv

    Mars 2024
    Februari 2024
    Januari 2024
    December 2023
    November 2023
    Oktober 2023
    September 2023
    Augusti 2023
    Juli 2023
    Juni 2023
    Maj 2023
    April 2023
    Mars 2023
    Februari 2023
    Januari 2023
    December 2022
    November 2022
    Oktober 2022
    September 2022
    Augusti 2022
    Juli 2022
    Juni 2022
    Maj 2022
    April 2022
    Mars 2022
    Februari 2022
    Januari 2022
    December 2021
    November 2021
    Oktober 2021
    September 2021
    Augusti 2021
    Juli 2021
    Juni 2021
    Maj 2021
    April 2021
    Mars 2021
    Februari 2021
    Januari 2021
    December 2020
    November 2020
    Oktober 2020
    September 2020
    Augusti 2020
    Juli 2020
    Juni 2020
    Maj 2020
    April 2020
    Mars 2020
    Februari 2020
    Januari 2020
    December 2019
    November 2019
    Oktober 2019
    September 2019
    Augusti 2019
    Juli 2019
    Juni 2019
    Maj 2019
    April 2019
    Mars 2019
    Februari 2019
    Januari 2019
    December 2018
    November 2018
    Oktober 2018
    September 2018
    Augusti 2018
    Juli 2018
    Juni 2018
    Maj 2018
    April 2018
    Mars 2018

    Kategorier

    Alla
    Akademi
    Människan
    Människan
    Politik

    RSS-flöde

Powered by Create your own unique website with customizable templates.