En skribent, vars namn jag inte vågar uppge då det kan finnas risk för att jag åtalas för förtal, berättade offentligt om ett intermezzo på en namngiven skola, där en namngiven lärare påstods ha agerat på ett visst sätt, vilket skribenten kritiserade. Skribentens publicering ledde till en riklig mängd av mail och andra sätt att kommunicera till läraren och till rektorn, där meddelanden innehöll inte blott kritik, utan även hat- och hotpåståenden. Tingsrätten dömde skribenten för grovt förtal.
(https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/katerina-janouch-doms-for-grovt-fortal-startade-hatstorm-mot-larare )
Tingsrätten, enligt artikeln, menar att namngivandet inte var motiverat, eftersom läraren inte är en offentlig person. Därefter kommer ett överraskande uttalande, varför jag citerar från tidningen:” Även om uppgifterna varit sanna, vilket tingsrätten slår fast att de inte var, hade det inte varit motiverat att namnpublicera läraren.”
Om uppgifterna var osanna, då är det rimligen förtal, eftersom det är att använda en osanning för att dra en annan människans namn i vanära och smuts.
Men om uppgifterna hade varit sanna, då borde skribenten inte stå risk för förtal, ty då har skribenten beskrivit ett faktiskt agerande, och därefter gjort sin värdering av agerandet.
En lärares agerande sker inför en skolklass, inför en mängd personer som befinner sig där p g a skolplikten. En lärares agerande måste därför vara offentligt tillgängligt för bedömning. Självfallet är det just det specifika agerandet, utfört av en person, som skall vara offentligt, varför den agerades identitet är självklar.
Att skribentens skrivande ledde till hat och hot, är rimligen något som kan lagföras, men det är inte skribenten som har hatat och hotat, utan andra aktörer. Det är de som skall lagföras, inte skribenten. Man skall inte skjuta budbäraren.
En lärare skall vara stolt över den utbildning den ger. Görs misstag, som alltid görs i alla arbeten, skall läraren självfallet be om ursäkt och visa hur den gjort för att ett sådant misstag inte skall upprepas. Men läraren är en professionell, som utför sin professionella gärning. En del i professionens kraft är att den står för sitt agerande, och t o m är stolt över sitt agerande.
En professionell lärare välkomnar därför offentlighet av sitt görande, på det att den kan få möjlighet att genom offentligheten påvisa sin professionalism och bära ansvar för sin professionalism.
När domstolen vill göra den specifika läraren oansvarig för sitt agerande genom att förvägra offentliggörandet av lärarens agerande, tar domstolen bort professionalismen från läraren.
Liknande processer av avprofessionalisering har jag själv upplevt på högskolor och universitet, där man förvägrat studenter att få ge sitt omdöme om specifika lärare via studentkursutvärderingar. Man har hävdat att sådana specifika värderingar inte skall göras då studenter kan uttrycka värderingar av läraren som t o m kan vara direkt kränkande. Men, för det första, kränkande uttryck kan tas bort innan man sprider kursutvärderingen. För det andra, och det viktigaste, en professionell lärare känner inte av kränkande kommentarer, eftersom den är stabil i sin professionalism, och att den vet och förstår att personer i förtvivlan eller aggression, under anonymitetens skydd, kan uttala sig på ett sätt som den annars inte skulle ha gjort.
Anonymisering av lärare är ett verksamt bidrag till lärarnas avprofessionalisering. Stök i klassrummet kan vara ett resultat av avprofessionaliseringen av lärarna, varför domstolen, genom sin dom, bidrar till stökiga klassrum.
Min uppmaning är: Lärare, stå upp för vad du gör. Rädds inte offentlighet, ty då har du möjlighet att offentligt presentera din professionalism. Då får du respekt. När du vill vara anonym, framstår du som en skumraskperson som inte tål att granskas i din gärning.
Den 26 september 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
(https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/katerina-janouch-doms-for-grovt-fortal-startade-hatstorm-mot-larare )
Tingsrätten, enligt artikeln, menar att namngivandet inte var motiverat, eftersom läraren inte är en offentlig person. Därefter kommer ett överraskande uttalande, varför jag citerar från tidningen:” Även om uppgifterna varit sanna, vilket tingsrätten slår fast att de inte var, hade det inte varit motiverat att namnpublicera läraren.”
Om uppgifterna var osanna, då är det rimligen förtal, eftersom det är att använda en osanning för att dra en annan människans namn i vanära och smuts.
Men om uppgifterna hade varit sanna, då borde skribenten inte stå risk för förtal, ty då har skribenten beskrivit ett faktiskt agerande, och därefter gjort sin värdering av agerandet.
En lärares agerande sker inför en skolklass, inför en mängd personer som befinner sig där p g a skolplikten. En lärares agerande måste därför vara offentligt tillgängligt för bedömning. Självfallet är det just det specifika agerandet, utfört av en person, som skall vara offentligt, varför den agerades identitet är självklar.
Att skribentens skrivande ledde till hat och hot, är rimligen något som kan lagföras, men det är inte skribenten som har hatat och hotat, utan andra aktörer. Det är de som skall lagföras, inte skribenten. Man skall inte skjuta budbäraren.
En lärare skall vara stolt över den utbildning den ger. Görs misstag, som alltid görs i alla arbeten, skall läraren självfallet be om ursäkt och visa hur den gjort för att ett sådant misstag inte skall upprepas. Men läraren är en professionell, som utför sin professionella gärning. En del i professionens kraft är att den står för sitt agerande, och t o m är stolt över sitt agerande.
En professionell lärare välkomnar därför offentlighet av sitt görande, på det att den kan få möjlighet att genom offentligheten påvisa sin professionalism och bära ansvar för sin professionalism.
När domstolen vill göra den specifika läraren oansvarig för sitt agerande genom att förvägra offentliggörandet av lärarens agerande, tar domstolen bort professionalismen från läraren.
Liknande processer av avprofessionalisering har jag själv upplevt på högskolor och universitet, där man förvägrat studenter att få ge sitt omdöme om specifika lärare via studentkursutvärderingar. Man har hävdat att sådana specifika värderingar inte skall göras då studenter kan uttrycka värderingar av läraren som t o m kan vara direkt kränkande. Men, för det första, kränkande uttryck kan tas bort innan man sprider kursutvärderingen. För det andra, och det viktigaste, en professionell lärare känner inte av kränkande kommentarer, eftersom den är stabil i sin professionalism, och att den vet och förstår att personer i förtvivlan eller aggression, under anonymitetens skydd, kan uttala sig på ett sätt som den annars inte skulle ha gjort.
Anonymisering av lärare är ett verksamt bidrag till lärarnas avprofessionalisering. Stök i klassrummet kan vara ett resultat av avprofessionaliseringen av lärarna, varför domstolen, genom sin dom, bidrar till stökiga klassrum.
Min uppmaning är: Lärare, stå upp för vad du gör. Rädds inte offentlighet, ty då har du möjlighet att offentligt presentera din professionalism. Då får du respekt. När du vill vara anonym, framstår du som en skumraskperson som inte tål att granskas i din gärning.
Den 26 september 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
