På Linnéuniversitetets bibliotek diskriminerar man människor. Man gör det öppet och med stolthet. Man t o m gör reklam för sin diskriminering.
Förvisso är det inget fel i det, under dagens rådande normer. I dagens samhälle, med sin nyrasism, sin öppenhet för tydlig och uttalad diskriminering, t ex SvT som öppet rekryterar utifrån hudfärg, visar Linnéuniversitetets bibliotek att man följer med sin tid.
Så som universiteten gjorde i en annan ideologiskt stark tid, när Heidegger var rektor.
Biblioteket är nämligen hbtq-certifierad. Det innebär att ”All personal har gått en utbildning för att bättre kunna möta alla på ett likvärdigt sätt oavsett sexuell läggning, kön, könsidentitet och/eller könsuttryck.” (https://lnu.se/mot-linneuniversitetet/aktuellt/nyheter/2019/nu-ar-universitetsbiblioteket-hbtq-diplomerat-valkomna--alla/)
De försöker på samma refererade hemsida påstå att det handlar om att ”Alla ska kunna vara sig själva och vi vill möta människor som de är, inte utifrån normer och förutfattade meningar”
Men som du själv kan läsa i citatet ovan, har utbildningen varit avgrundsdjupt diskriminerande. Det handlar inte om normen ’lika värde’ när man lyfter ut en grupp och sätter den på piedestal. Det är absolut inte ’lika värde’ när man öppet diskriminerar genom att innesluta en grupp så tydligt, och därmed, lika tydligt, utesluta andra grupper.
Jag, som lärare, kan inte och får inte, diskriminera som biblioteket. Jag måste vinnlägga mig om att behandla alla lika, oaktat könsuttryck, oaktat kulturellt uttryck, oaktat utseende, oaktat klassuttryck.
Jag kan inte och får absolut inte bära ett märke där det står att jag är hbtq-certifierad. På mitt märke kan det endast stå att jag är individ-certifierad.
Som lärare måste jag komma åt individen och dess mentala resurser, för att möjliggöra inlärning och kritiskt tänkande. Jag kan inte möta en student med en inneslutande, och därmed uteslutande knapp på bröstet där det står att jag är hbtq-certifierad. Studenten jag möter måste kunna lita på att jag gör mitt yttersta för att möta den som individ, oaktat kön, klass, religion och alla andra möjliga diskrimineringsgrunder.
För mig, med socialt ursprung i arbetarklass, med politiskt ursprung i socialismen, är det mycket kontroversiellt, ja, det är oerhört upprörande, att en offentlig institution tar ställning för en enskild diskrimineringsgrund. Hbtq-certifiering är så långt ifrån ’lika värde’ man kan komma, då det är att hänga ut en inverterad judestjärna, som likafullt är en judestjärna. ’Lika värde’ innebär ju att ingen är förmer än någon annan. Men på Linnéuniversitetets bibliotek är hbtq-individer förmer än andra, ty personalen är speciellt utbildad för att ta hand om dem.
”Alla djur är jämlika, men några är mer jämlika än andra” (Djurfarmen av Orwell)
Ingen är utbildad för att ta hand om arbetarklassens ungdomar. Ingen är utbildad för att bemöta de som bär hedersvåldets ok. Linnéuniversitet har valt att INTE arbetarklasscertifiera sig. De har valt att INTE hedersvåldscertifiera sig.
Linnéuniversitetet har gjort ett politiskt ställningstagande, där de prioriterat sexuellt likaberättigande och bortser från diskriminering grundat på klass och på hedersvåld.
Varför gör de denna prioritering?
Är det rimligt eller ens lagligt att en statlig institution så tydligt gör ett politiskt ställningstagande?
Dock!
Linnéuniversitetets bibliotek är modernt. Det följer tiden. Det är öppet diskriminerande. Det företräder öppet normen om människors ’olika värde’.
Jag, Sven-Olof Yrjö Collin, är däremot ur tiden. Jag är en gammal ortodox demokratisk socialist, och en forn statstjänsteman, som i mitt arbete med studenter och doktorander, försöker säkerställa att jag inte diskriminerar, utan försöker göra så att alla studenter utnyttjar sina förmågor, och lite till... Hos mig, kära student, kan du vara säker på att ingen är mer jämlik än någon annan.
San Bernardo den 15 oktober 2020
Förvisso är det inget fel i det, under dagens rådande normer. I dagens samhälle, med sin nyrasism, sin öppenhet för tydlig och uttalad diskriminering, t ex SvT som öppet rekryterar utifrån hudfärg, visar Linnéuniversitetets bibliotek att man följer med sin tid.
Så som universiteten gjorde i en annan ideologiskt stark tid, när Heidegger var rektor.
Biblioteket är nämligen hbtq-certifierad. Det innebär att ”All personal har gått en utbildning för att bättre kunna möta alla på ett likvärdigt sätt oavsett sexuell läggning, kön, könsidentitet och/eller könsuttryck.” (https://lnu.se/mot-linneuniversitetet/aktuellt/nyheter/2019/nu-ar-universitetsbiblioteket-hbtq-diplomerat-valkomna--alla/)
De försöker på samma refererade hemsida påstå att det handlar om att ”Alla ska kunna vara sig själva och vi vill möta människor som de är, inte utifrån normer och förutfattade meningar”
Men som du själv kan läsa i citatet ovan, har utbildningen varit avgrundsdjupt diskriminerande. Det handlar inte om normen ’lika värde’ när man lyfter ut en grupp och sätter den på piedestal. Det är absolut inte ’lika värde’ när man öppet diskriminerar genom att innesluta en grupp så tydligt, och därmed, lika tydligt, utesluta andra grupper.
Jag, som lärare, kan inte och får inte, diskriminera som biblioteket. Jag måste vinnlägga mig om att behandla alla lika, oaktat könsuttryck, oaktat kulturellt uttryck, oaktat utseende, oaktat klassuttryck.
Jag kan inte och får absolut inte bära ett märke där det står att jag är hbtq-certifierad. På mitt märke kan det endast stå att jag är individ-certifierad.
Som lärare måste jag komma åt individen och dess mentala resurser, för att möjliggöra inlärning och kritiskt tänkande. Jag kan inte möta en student med en inneslutande, och därmed uteslutande knapp på bröstet där det står att jag är hbtq-certifierad. Studenten jag möter måste kunna lita på att jag gör mitt yttersta för att möta den som individ, oaktat kön, klass, religion och alla andra möjliga diskrimineringsgrunder.
För mig, med socialt ursprung i arbetarklass, med politiskt ursprung i socialismen, är det mycket kontroversiellt, ja, det är oerhört upprörande, att en offentlig institution tar ställning för en enskild diskrimineringsgrund. Hbtq-certifiering är så långt ifrån ’lika värde’ man kan komma, då det är att hänga ut en inverterad judestjärna, som likafullt är en judestjärna. ’Lika värde’ innebär ju att ingen är förmer än någon annan. Men på Linnéuniversitetets bibliotek är hbtq-individer förmer än andra, ty personalen är speciellt utbildad för att ta hand om dem.
”Alla djur är jämlika, men några är mer jämlika än andra” (Djurfarmen av Orwell)
Ingen är utbildad för att ta hand om arbetarklassens ungdomar. Ingen är utbildad för att bemöta de som bär hedersvåldets ok. Linnéuniversitet har valt att INTE arbetarklasscertifiera sig. De har valt att INTE hedersvåldscertifiera sig.
Linnéuniversitetet har gjort ett politiskt ställningstagande, där de prioriterat sexuellt likaberättigande och bortser från diskriminering grundat på klass och på hedersvåld.
Varför gör de denna prioritering?
Är det rimligt eller ens lagligt att en statlig institution så tydligt gör ett politiskt ställningstagande?
Dock!
Linnéuniversitetets bibliotek är modernt. Det följer tiden. Det är öppet diskriminerande. Det företräder öppet normen om människors ’olika värde’.
Jag, Sven-Olof Yrjö Collin, är däremot ur tiden. Jag är en gammal ortodox demokratisk socialist, och en forn statstjänsteman, som i mitt arbete med studenter och doktorander, försöker säkerställa att jag inte diskriminerar, utan försöker göra så att alla studenter utnyttjar sina förmågor, och lite till... Hos mig, kära student, kan du vara säker på att ingen är mer jämlik än någon annan.
San Bernardo den 15 oktober 2020
RSS-flöde
