Polisen måtte ha gjort en bedömning, utifrån vad han såg och genom prismat av hans erfarenhet av det svenska samhället, att sannolikheten för narkotikasmuggling eller vapensmuggling, eller människosmuggling var så låg i detta fallet, att han inte skulle spilla tid på att granska passen eller bilen. Så ser en svensk ut, kanske socialdemokrat, och säkert aningen nervös över att polisen stod och skulle granska honom.
Det kan kallas fördomsfullt. Men det kan också kallas att agera på sannolikhet. Det var jag och min fru i vår bil, på väg hem till vår villa och katt.
När vi kom till Danmark, via båt från Tyskland, blev vi inte diskriminerade. Alla synades. Alla fick visa pass och sina ansikten. Med resultat att det blev långa köer. Den danska polisen arbetade inte utifrån någon sannolikhet, utan alla behandlades lika.
I Sverige debatteras idag visitationszoner, vilket är speciella områden där polisen, oftast under en begränsad tid, får visitera vem som helst, utan misstanke om brott. Ett argument mot dessa zoner är att det kan bli diskriminerande, då zonerna sannolikt sätts i utanförskapsområden, och att det är vissa typer av människor som visiteras. En ung kille, med svart jacka och tuff attityd löper större sannolikhet att bli visiterad, än den mycket gamla kvinnan, med sin rullator, och kasse på styret från Coop.
https://www.svd.se/visitationszonerna-okontroversiella-i-danmark
Man kan ju tycka att det är rimligt, ty all statistisk visar att invandrarna är överrepresenterade i brott, speciellt med skjutvapen, och att bland invandrarna är det unga killar som är brottslingarna, inte gamla kvinnor med rullatorer. Att stoppa och visitera en ung invandrarkille är inte fördomsfullt, utan baserat på sannolikhet.
Ty vad menas med fördom, och vad menas med diskriminering? Fördom är ju en ogrundad tro att någon person skall agera på ett sätt utifrån ett karaktärsdrag personen har. Vi agerar alltid fördomsfullt mot personer. Jag går gärna runt ett torg istället för att plöja genom folksamlingen, om folksamlingen består av unga killar med ölburkar i sina händer, än om torget är fyllt av träningsklädda personer med kartor i sina händer. Det är fördomsfullt mot envar person på torget, men är byggt på min erfarenhet att unga killar, speciellt i grupp, kan vara aggressiva, medan orienterare är helt fokuserade på sin karta.
Envar får stå ut med att vara utsatt för generaliseringar genom att vi alla tillhör grupper, som aggregerat är mer sannolikt för ett beteende, än ett annat, men som personligt kanske avviker.
Om en man har mördat en person i Köpenhamn, och kan befaras fly över bron, och signalementet säger att det är en person i 60-årsålder, med glasögon, svag behåring på huvudet, i kavaj, som avlägsnade sig i en röd sportbil, då kommer i alla fall inte jag att gapa och skrika om polisen stoppar mig och kontrollerar mig. Trots att de agerar fördomsfullt, ty jag är ingen mördare. Inte ens sannolik mördare.
Faktumet, som framkommer i artikeln jag länkat, att man hittar vapen i buskarna när man utlyst en visitationszon, tyder på att man uppnår en positiv effekt. Till priset av att människor som uppfyller kriterierna för sannolik vapenbärare, blir stoppade och visiterade. Det är inte diskriminering, utan handlande grundat på sannolikhet, med ett samhälleligt syfte, att få en lugn plats. Känslan av diskriminering borde kunna läggas undan, till förmån för effekten i samhället.
Napoli den 5 oktober 2019