Ingen tassade runt mig. Jag fick mycket hård kritik, nästan varje dag, för min revisionism och för att jag vänt arbetarnas objektiva intresse ryggen. Ja, jag som kom från arbetarklass, var ju det värsta man kunde tänka sig, en klassförrädare. Om arbetarnas objektiva klassintresse kunde dessa medelklasstudenter från Växjö berätta för mig, generöst, varje dag, med hårda ord.
Den person som växte i tron på den demokratiska socialismen på korridoren, fick veta sin plats och utstå hård kritik. Den som med stark övertygelse bar på en 2000-årig magnifikt förtryckande ideologi, kristendomen, lämnades i tystnadens beskydd och tassades det omkring.
De kristna, ja, alla religiösa, skall visas respekt för deras religion. De ses som speciellt fragila, som kanske har sin tro som andra har en drog, för att stå ut, för att kunna få mening i livet. Denna tro får därför inte angripas, den får inte debatteras. Den skall visas omtanke, respekt, genom tystnad och tassande.
Religionen däremot, den skall få lov att uttryckas, tydligt synlig, med diverse märkliga huvudföremål, som kipa eller hijab, eller med stora symboliska avrättningsinstrument i en kedja runt halsen. När jag kommer med mitt egenhändigt gjorda märke ”Islam? No Thanks!” och ett annat märke med ordet ’Religion’ överkryssat med ett rött streck, då får jag ömsom omsorg riktad mot mig, att tänka på var jag bär det och vara rädd om mig, och ömsom kritik för att inte tänka på hur den muslimska flickan med sin hijab som arbetar på sjukhuset upplever mitt påhopp.
Den unge mannen bar stolt sin flagga, när nationalisterna, ja, nazisterna demonstrerade i Växjö, och blev berömd eftersom en äldre kvinna slog till honom med sin väska. Fotot känner väl de flesta till. ( https://images.aftonbladet-cdn.se/v2/images/47347a8f-a331-4fa0-ba2d-d01b50646ebf?fit=crop&format=auto&h=470&q=50&w=700&s=603562743607f7a8ea21d9b5036857cd433faab9 )
Man har gjort en staty av händelsen. Inte av mannen och kvinnan, inte av mannen, utan av den väskdängande kvinnan som slog till honom. Det ses som ett uttryck för civilt engagemang mot nazism och rasism.
Men ingen bryr sig om honom och hans tro. Ingen bryr sig om att han, genom att vara i gruppen av nynazister, får mening i sitt liv, att han fått en betydelse som människa. Ingen bryr sig om det trasiga liv han fått leva sedan han var liten, och som nu blivit ordnat, upphöjt med mening och där han möter respekt av sina kamrater. Han ses inte som fragil, som skyddsvärd. Tvärtom, han skall få däng av handväskan. Det våldet var t o m föredömligt, värt en staty.
Ingen tassar runt honom, i respekt, kanske inte för hans tro, utan för att han har något, en tro, som ger hans liv mening. Han skall ges ansvar för vad hans ideologi gör med andra människor, långt från Växjö. Han skall bära ansvar för vad hans ideologi gjorde för femtio år sedan. Han skall ha ett slag i huvudet för att han företräder en förtryckande ideologi.
Medan den kristne, den som bär en ideologi som förtryckt människor i 2000 år, som dödat och förföljt, som bränt kvinnor och som skrämt livet ur människor med sitt prat om helvetet. Den skall man tassa runt. Den skall få lov att öppet, och utan kritik, bära symbolerna för sin djävulska ideologi. Den kan t o m stå sidan om Sveriges statsminister, när statsministern utför uppdrag för Konungariket Sverige. Ingen dängde en handväska i hennes huvud.
Den demokratiske socialisten och nazisten får utstå alla angrepp. Ingen av dem får bära tydliga symboler för sin övertygelse på arbetet. Ja, nazisten får sannolikt inte ens bära sin symbol synligt på gator och torg. Medan den religiöse får t o m synligt bära sin symbol när den företräder staten, som polis och som statsministerfru.
Det är en oerhörd diskrimineringen av de religiösa, där de religiösa ges rättigheter som inte ankommer andra människor, som kan vara minst lika ideologiskt och värderingsmässigt och traditionellt övertygade. Det är en diskriminering som i många fall tycks baseras på en förödmjukande föreställning om den religiöse som speciellt fragil, trots att den är i stånd, precis som den demonstrerande unge mannen med flagga, att ta till sig en fruktansvärd ideologi som kostat mänskligheten mycket lidande och död.
Den 6 februari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin