https://www.dn.se/debatt/som-muslim-undrar-jag-hur-lange-vi-star-ut-i-sverige/
I Expressen, den näststörsta kvällstidningen i Sverige, kommer Foad Al Hasan till tals i en debattartikel där han hävdar, med referens till Åkessons tal om att riva moskéer, att ”Det börjar minst sagt bli farligt att vara svensk, åtminstone om du är muslim eller socialdemokrat. Ännu värre om du är både och.” Han skriver också ”Det skapas inte fundamentalister bland moskéerna – det skapas samhällsgemenskap. …Det största hotet mot moskéerna och andra trossamfund är rasismen och den återkommande retoriken som syftar till att misstänkliggöra verksamheten.”
https://www.expressen.se/debatt/att-vara-socialdemokrat--och-muslim-ar-nu-farligt/
I dessa utsagor kan vi notera följande:
1.) Det finns representanter för en grupp som upplever obehag;
2.) De anför inte betydande bevisning för att deras upplevda obehag har faktiska grunder, annat än att en pekar på Åkessons utfall mot moskéer, dvs det finns en diskrepans mellan det som hävdas och det faktiska, och
3.) De får utrymme i betydande och legitima massmedia för att ventilera sitt obehag.
Således, en diskrepans mellan upplevelse och verklighet, där upplevelsen ges betydande mediauppmärksamhet.
Emellertid, samtidigt!
Angående nummer 2.) Det faktiska:
- Det muslimska bildningsförbundet får lämna tillbaka pengar eftersom granskare funnit att man förmedlat kraftigt anti-demokratiska värderingar i sin verksamhet.
- Flera muslimska skolor stängs på Säkerhetspolisens uppmaning, då personer med antidemokratiska värderingar och aktiviteter är ledande personer i skolan.
- Polisen utreder fortfarande, och domstolarna håller på att fälla de muslimska fascister som utövade våld mot poliser vid koranbränningarna och i något fall då koranbrännaren inte var på plats.
- Myndigheterna numer arbetar med en fyra på terrorskalan, efter att den nyligen uppgraderades, främst med anledning av ökat hot från muslimer.
- I Danmark anhölls nyligen ett antal personer då de misstänks för planering av terrorattentat. De lär ha samband med personer som greps i Tyskland och Nederländerna, som har relation till den muslimska terrororganisationen Hamas.
- En planerad judisk demonstration i Köpenhamn mot Hamas invasion av Israel den 7:e oktober stoppades på inrådan av danska säkerhetspolisen, sannolikt p g a risk för angrepp från muslimska fascister.
- I Spanien greps muslimska fascister, anslutna till ISIS, för att ha planerat ett terrorangrepp.
I Tyskland fälldes två muslimska bröder för att ha planerat ett terrorangrepp på en svensk kyrka, motiverade av koranbränningarna.
- Historiskt minns vi den muslimska fascistens angrepp på människorna på Drottninggatan i Stockholm år 2017, där han i allahs namn mördade 5 personer.
- Vi minns Lars Vilks som levde som jagat villebråd av muslimsk fascism och dog som konsekvens av det genom att hans säkerhetsfolk krockade sin bil i hög fart.
- Hotbilden blev en mycket konkret upplevelse när man besökte utställningen över Lars Vilks konstnärskap, och där fann att ett av hans mest uppmärksammade teckning, Rondellhunden, inte visades. Av säkerhetsskäl.
- Tidningar publicerar inte de danska karikatyrerna över mohammed, för att undvika de risker det medför.
- Än mer konkret blir hotbilden när polisen numer, som konsekvens av den högre hotbilden som graderade upp terrorskalan till en fyra, går i julhandeln med tyngre beväpning i sitt patrullerande. Poliser med automatkarbiner! I en svensk stad!
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/polis-med-forstarkningsvapen-under-julhandeln-i-skane--6pl10m?
- Och slutligen, konkret för mig, in på mitt bara skinn. Jag får avrådan, av familjemedlemmar och vänner, att inte bära mitt egenhändigt gjorda märke på min rock. På det finns tecknet för allah överstruket med ett rött streck, där det runt tecknet står ’Islam? No thanks’. De anser att det är för riskfyllt för mig att bära det märket. Och, uppriktigt sagt, jag upplever det också som riskfyllt och bär det därför ytterst sällan.
Det tycks som om det finns en betydande verklighet av muslimsk fascism, eller med det vanligare ordet, muslimsk terrorism, i Sverige som utgör ett reellt hot.
Finns det då som i det första fallet med muslimerna 1.) representanter som upplever obehag? Ja, det finns, men de som jag uppfattar presenterar sitt obehag finns mestadels i den undervegetation av offentliga media som är intellektuella sopstationer, som Facebook och forna Twitter, numer X, och på bloggsidor liknande denna. Dock finns några debattörer, som i media presenterar sina varningar för islamism.
Således synes det finnas upplevd oro, dvs 1.) och det finns 2.) reella skäl till oron. Det finns en viss korrespondens mellan verklighet och upplevelse.
Finns då 3.), dvs utrymme i betydande och legitim media? Nej, som jag skrev ovan förekommer svenskens oro mestadels i den medias undervegetationen som inte anses vara legitim.
Således finns en likhet, där muslimer känner sig hotade, främst av det strukturella förtrycket, men även av SD:s retorik, medan svensken känner oro över islams utbredning, men främst oro över muslimsk fascism.
Men sedan ser vi att det finns skillnader, en dubbel diskrepans.
Först finns en diskrepans mellan muslimers upplevelse och svaga faktiska grund, relativt svenskens upplevelse och dess faktiska grund.
Sedan finns en diskrepans mellan hur oron manifesteras i media, där muslimerna får utrymme i starka och legitima medier, medan svenskens oro är hänvisad till medias undervegetation.
Vad beror diskrepanserna på?
Som framgått av min lista över reella hot som skapas av muslimska aktörer, finns de reella hoten redovisade. Men jag har inte sett redovisning av de faktiska hoten mot muslimer, annat än Åkessons ord. Kan det vara så att muslimer har grund för sin upplevelse av hot, men att de hoten inte rapporteras, varför muslimerna inte kan redogöra för dem? Nej är mitt svar, ty det förefaller vara osannolikt att legitim media inte skulle rapportera hot mot muslimer med tanke på dessa medias stora villighet att rapportera om muslimska representanters upplevda hot. Det är svårt att förstå varför media skulle anse upplevelse av hot vara värd publicering, medan verkliga hot inte är intressanta att publicera.
En mer rimlig förklaring är det fenomen som ibland kallas woke, dvs ett okritiskt omfamnande av de man uppfattar som minoriteter, och än mer, de man uppfattar som åsidosatta minoriteter, och ett lika okritiskt fördömande av de som man uppfattar som förtryckarna. Trots all data som pekar på det rationella att uppfatta hot från muslimska miljöer, är upplevelse av hot från muslimska miljöer inte accepterade upplevelser.
Däremot de upplevelser som korresponderar med woke-föreställningen behöver inte några fakta för att accepteras eftersom de så väl ansluter till woke-föreställningen. Muslimer, som anses vara en åsidosatt minoritet, har rätten till upplevelsen av hot, oaktat hotens faktiska närvaro, medan svensken, som utgör den förtryckande majoriteten, har ingen rätt till upplevelse av hot, oaktat dess faktiska förekomst.
Det mest absurda, ja, det rent bisarra i denna woke-föreställning är att svenskens upplevelse av hot anses utgöra ett hot mot muslimerna, att det utgör en faktisk grund för det legitima i muslimers upplevelse av hot.
Det ser mörkt ut. Detta är föreställningar som läggs på en brasa som skapar avstånd mellan människor. Kawtar Chibli, Foad Al Hasan och skribenterna på X, Facebook och bloggar, ja kanske t o m denna, drar upp skiljelinjer, gräver vallgravar, som förvisso finns i realiteten och i ideologierna, men som också drar med sig människorna och skapar oöverstigliga vallgravar mellan människor.
De konkreta människorna, som kanske identifierar sig ibland som muslim och svensk, skulle, om de hade mötts utan dessa föreställningar, kanske inte hade haft den minsta avoghet mot varandra. Utan denna brasa hade de kunnat sitta ner och ta en kaffe och diskutera skillnaden mellan arabiskt, italienskt och svenskt kaffe. Men istället blir de uppeldade av föreställningar om vallgravar mellan dem, med hot som finns eller som hävdas finnas, varpå de vänder ryggen åt varandra och återvänder hem för att dricka sitt arabiska och svenska kaffe i ensamhet.
Den 20 december 2023
Sven-Olof Yrjö Collin