I Hässelby, enligt ett reportage i Svenska Dagbladet, råder diktaturliknande förhållanden. (https://www.svd.se/a/JxV31m/otryggheten-vaxer-efter-mordet-pa-en-man-i-hasselby)
Många som journalisterna ställer frågor till, vill inte svara. De som svarar, vill inte att deras namn skall sättas ut.
Hässelbyborna har en begränsad yttrandefrihet, då den, i vissa fall inte kan sträckas längre än till anonyma yttranden.
Så ser livet ut i en diktatur.
I Hässelby drar sig vissa grupper av människor, som t ex kvinnor, att gå ut om kvällen och definitivt om natten.
Hässelbyborna har partiellt utegångsförbud, som omfattar vissa grupper, speciellt kvinnor. Det påminner inte så ringa om de förbud som judar hade, att röra sig på vissa platser i nazityskland. Med skillnaden att det var staten som lade förbudet på judarna, medan förbudet antas av individerna i Hässelby, i omsorg om sig själva.
Så ser livet ut i en nästan-diktatur, där förtrycket yttrar sig genom självpåtagna, i omsorg om sig själva, yttrande- och rörelsebegräsningar.
Hässelby är ett sk utanförskapsområde, vilket brukar betyda att de som bor där, är utanför det svenska samhället.
Men Hässelby är ett dubbelt utanförskapsområde, ty invånarna, speciellt kvinnorna, är dubbelt utanför, ty de är ju t o m utanför i sitt eget utanförskapsområde. I utanförskapsområdet finns ett ytterligare, ett inre utanförskapsområde, som stänger ute yttrande och rörelse. De som är i det dubbla utanförskapsområdet, kanske främst kvinnor, men även män, yttrar sig inte, och de går inte ut under vissa tider. De tillhör inte Sverige och de tillhör inte alltid sitt utanförskapsområde.
Men kvinnorna som är dubbelt utanför, får ingen solidaritet riktad mot sig från den politiska klassen. Ej heller från opinionsklassen. De är alltför upptagna med att dansa på gatorna för en annan, tidigare undanskuffad, med numer stark opinionsgrupp, HBTQI, samt att jaga rasister på internet och i partier.
Dessa kvinnor saknar också organisationskapital, dvs en förmåga att organisera sig och agera mot diktaturen i utanförskapsområdena, eller att agera politiskt och opinionsmässigt. Den avsaknaden kan komma av att de är kulturellt förtryckta, med en primitiv, kanske semitisk kultur, som innebär att kvinnan tiger i församlingen och sköter hemmet under tystnad, och täcker sin kropp utanför hemmet, om hon medges en sådan rörelsefrihet.
Deras dubbla utanförskap, blir därför ett trippelt utanförskap, ty opinion av andra eller dem själva, skapas inte. De är även utanför i det avseendet.
Det finns således en stor grupp av speciellt kvinnor som lever i ett trippelt utanförskap. Det borde därför finnas stora flockar av feminister och socialister och forna kommunister, ja, t o m av miljöpartister och centerpartister, som slåss med näbbar och klor för att befria dessa från sitt trippla utanförskap.
Men, det tycks som om gruppen som uppmärksammar det trippla utanförskapet, mestadels består av GAPF – Glöm Aldrig Pela och Fadime, några arga bloggaren, mig inräknad, samt några fd politiker, vars kamp för de med trippelt utanförskap, inte gillades av sina partier, varför de numer är fd politiker.
Det trippla utanförskapet är en skam för Sverige. Avsaknaden av en kamp mot deras trippla utanförskap är en skam för Sverige.
Den 12 augusti 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Många som journalisterna ställer frågor till, vill inte svara. De som svarar, vill inte att deras namn skall sättas ut.
Hässelbyborna har en begränsad yttrandefrihet, då den, i vissa fall inte kan sträckas längre än till anonyma yttranden.
Så ser livet ut i en diktatur.
I Hässelby drar sig vissa grupper av människor, som t ex kvinnor, att gå ut om kvällen och definitivt om natten.
Hässelbyborna har partiellt utegångsförbud, som omfattar vissa grupper, speciellt kvinnor. Det påminner inte så ringa om de förbud som judar hade, att röra sig på vissa platser i nazityskland. Med skillnaden att det var staten som lade förbudet på judarna, medan förbudet antas av individerna i Hässelby, i omsorg om sig själva.
Så ser livet ut i en nästan-diktatur, där förtrycket yttrar sig genom självpåtagna, i omsorg om sig själva, yttrande- och rörelsebegräsningar.
Hässelby är ett sk utanförskapsområde, vilket brukar betyda att de som bor där, är utanför det svenska samhället.
Men Hässelby är ett dubbelt utanförskapsområde, ty invånarna, speciellt kvinnorna, är dubbelt utanför, ty de är ju t o m utanför i sitt eget utanförskapsområde. I utanförskapsområdet finns ett ytterligare, ett inre utanförskapsområde, som stänger ute yttrande och rörelse. De som är i det dubbla utanförskapsområdet, kanske främst kvinnor, men även män, yttrar sig inte, och de går inte ut under vissa tider. De tillhör inte Sverige och de tillhör inte alltid sitt utanförskapsområde.
Men kvinnorna som är dubbelt utanför, får ingen solidaritet riktad mot sig från den politiska klassen. Ej heller från opinionsklassen. De är alltför upptagna med att dansa på gatorna för en annan, tidigare undanskuffad, med numer stark opinionsgrupp, HBTQI, samt att jaga rasister på internet och i partier.
Dessa kvinnor saknar också organisationskapital, dvs en förmåga att organisera sig och agera mot diktaturen i utanförskapsområdena, eller att agera politiskt och opinionsmässigt. Den avsaknaden kan komma av att de är kulturellt förtryckta, med en primitiv, kanske semitisk kultur, som innebär att kvinnan tiger i församlingen och sköter hemmet under tystnad, och täcker sin kropp utanför hemmet, om hon medges en sådan rörelsefrihet.
Deras dubbla utanförskap, blir därför ett trippelt utanförskap, ty opinion av andra eller dem själva, skapas inte. De är även utanför i det avseendet.
Det finns således en stor grupp av speciellt kvinnor som lever i ett trippelt utanförskap. Det borde därför finnas stora flockar av feminister och socialister och forna kommunister, ja, t o m av miljöpartister och centerpartister, som slåss med näbbar och klor för att befria dessa från sitt trippla utanförskap.
Men, det tycks som om gruppen som uppmärksammar det trippla utanförskapet, mestadels består av GAPF – Glöm Aldrig Pela och Fadime, några arga bloggaren, mig inräknad, samt några fd politiker, vars kamp för de med trippelt utanförskap, inte gillades av sina partier, varför de numer är fd politiker.
Det trippla utanförskapet är en skam för Sverige. Avsaknaden av en kamp mot deras trippla utanförskap är en skam för Sverige.
Den 12 augusti 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
