vi kommer inte att publicera din text.
/vänligen
Maria Nilson”
Så skriver Kristianstadsbladets debattredaktör den 10 februari, efter att jag frågat henne samma dag, via mail om min insändare, som skickades in 30 januari, men som inte hade publicerats på insändarspalterna.
De anger inte något skäl, men rimligen borde de anse att det jag har att säga inte har allmänt intresse.
Läs du nu själv, och se vad en liberal tidning, som befinner sig i landskapet som såg August Palm komma med sina socialistiska ideer och som än tidigare såg snapphanarna bekämpa de svenske, anser sakna allmänintresse.
PS. Denna sida kommer att ligga upp i en vecka, eftersom jag dag åker till Ukraina, där Weebly’s server är spärrad, varför jag inte kan publicera mina tankar så länge jag är i Ukraina. Yttrandefrihet är inte lätt, och framför allt, den är relativ till den tid den befinner sig i. DS
Den av Kristianstadsbladets redaktör, Maria Nilsson, refuserade insändaren:
Prata med de totalitära
På Förintelsens minnesdag rapporterar Kristianstadsbladet att en ledande socialdemokrat, Anders Tell, några dagar innan hade träffat en imam och sökt imamens stöd i att hantera de problem som finns i ett utanförskapsområde.
Hur är det möjligt att en socialdemokrat, som borde stå stadigt på den demokratiska socialismens grundvärderingar, demokrati, solidaritet och jämlikhet, söker stöd, och därmed legitimerar, en ideologi som är motsatsen till socialdemokrati genom att vara totalitär, sexistisk och antisemitisk? Hur kan han göra det i så nära anslutning till Förintelsens minnesdag?
Socialdemokratin har en ärorik historia, där de grundläggande värderingarna i huvudsak rådde fram till 90-talets början. Då började ny-socialdemokraterna ta över partiet.
Det är de som föraktar den svenska kulturen, genom att fnysa över den och kalla den töntig. De är öppet rasistiska genom att använda uttryck som ’vita män’. De spyr sitt förakt, genom att kalla dem för rasister, över dem som sannolikt företräder de grundläggande värderingarna, när de lämnar partiet för att söka sig till partier som utlovar mer av jämlikhet och rättvisa. De vänder sitt eget folk, arbetarklassen, ryggen.
I Riksdagen säger de att de aldrig kommer att kritisera islam, trots att islam, likt t ex nazism och kommunism, som starkt bekämpats av socialdemokratin, är en totalitär ideologi. De säger i Riksdagen att islam bidragit till vår gemensamma civilisation, trots att vi vet, genom systematiska vetenskapliga undersökningar, att islam i modern tid innebär att demokratisk, social och ekonomisk utveckling undertrycks.
Tell inordnar sig i den dominanta gruppen av ny-socialdemokrater när han nu, istället för att bekämpa demokratins motståndare, bjuder in dem och söker deras stöd. Han ser det som en lösning, trots att vår erfarenhet säger att det är en del av problemet.
Människorna i utanförskapsområdena borde istället få erfara den goda sidan av det svenska samhället och komma in i den svenska demokratin. De skall inte fortsatt fängslas av en vidskeplig och förtryckande ideologi.
Den omedelbara effekten Tell uppnådde på Förintelsens minnesdag var att partiet förlorade en medlem. Som övertygad demokratisk socialist kan jag inte vara medlem i ett parti som sitter ned med dem som företräder den onda sidan av samhället, de vidskepliga, totalitära religionerna.
Jag är inte ensam. Dagens opinionsundersökningar visar att partiet, med dessa ny-socialdemokrater, håller på att förtvina. Lyckligt är det, ty Sverige behöver inte mer av ny-socialdemokraternas vurmande för totalitarism, sexism och antisemitism, utan mer av demokrati, solidaritet och jämlikhet.
Sven-Olof Yrjö Collin, Öllsjö