Nadim Ghazale är en polis som nått den upphöjda positionen att få sommarprata i Sveriges Radio. Han är en mycket vulgär person, att döma av vad han sagt och säger. I programmet lär han ha gratulerat vita, heterosexuella män, ty de är inkvoterade och har den enklaste vägen. Ack, en sådan vulgär dumhet.
Hans politiskt korrekta uttalanden retade givetvis upp den höger som finns i den sk alternativmedia. De gjorde emellertid ett bra jobb genom att gräva fram hans tidigare twitterutsagor.
De har funnit att han skrivit: ”Fuck SD och andra rasistsvin” ”SD kan suga närmsta inavlade hästpenis”. Nadim tar således så starkt avstånd från SD att han nästan framstår som hatare av SD, men att han, i alla fall, bör benämnas SD-mobbare. Kanske det är en egenskap som ökar acceptansen för honom inom opinionseliten?
Han är uttalad rasist, vilket det första citatet visade på, och som framokommer i ett annat twitterinlägg där han skrev att han skulle söka rikspolischefensjobbet då ”…gubbaväldet på toppen av hierarkin hade behövt både lite ”färg” och förynring”. Vilken avskyvärd vulgaritet och dumhet, att hävda att en hudfärg behövs.
I andra twitter likställer han ISIS, Hamas, Israel och Putin med cancer, vilket är ett sätt att uttrycka sig som när det gäller Israel ibland brukar betecknas som antisemitism.
När högerns alternativmedia kontaktar honom för en intervju, säger han, enligt dem, att han inte är intresserad av att tala med dem. Han vill alltså delta på sina egna premisser i offentligheten, men han vill inte bli granskad. Så agerar blott den som är antidemokratisk.
Allt detta kan förvisso ses som endast obetydlig twitterargumentation, dvs ett vulgärt samtal, eller snarare vulgära monologer, utfört av de vulgära.
Men det går inte komma ifrån att formen för utsagor, twitter, inte kan rättfärdiga utsagorna. Har du skrivit något, måste du stå för det, och det är sannolikt också ett uttryck, inte bara av mediaformen, det vulgära twitter, utan också för individen.
Nadim förefaller uttrycka sig på ett sätt som röjer att han är rasist, SD-mobbare, antidemokrat och antisemit, och att han uttrycker sig oerhört vulgärt.
Människor vulgära som Nadim, finns överallt. Det märkliga, och ohyggliga, med Nadim är att han ges utrymme medialt. Han tycks bäras fram av opinionseliten, vilket hans sommarprat får anses vara tecken på.
Men nu kommer det kanske mest märkliga i detta. Denna vulgära person, som egentligen tillhör källarsamhället och dess kloaker, där det hart när outsägligt vulgära dväljes, får stöd av en socialdemokrat, och till råga på allt, en socialdemokratisk justitieministern.
Morgan Johansson skriver på twitter: ”Det är så här hatarna gör när de försöker komma åt starka företrädare vars åsikter de inte gillar. Det är bara att bortse ifrån”
”Att bortse från”? Oaktat vem det är som tagit fram fakta, så är det fakta. Nadim har gjort utsagor som röjer rasism och antisemitism och har agerat på ett antidemokratiskt sätt. Även om det är högerns alternativmedia som tagit fram detta, har han skrivit detta. Att en demokratisk minister säger att man skall bortse från dessa fakta, p g a vem som tagit fram dem, är… ovärdigt. Fakta skall diskuteras och motiveras, oaktat vem som för fram fakta.
”Hatarna”? Morgan Johansson kallar alternativmedia för ’hatarna’, trots att det som jag läst i alternativmedia (Samnytt) inte är i närheten av att uttrycka sig så föraktfullt, ja, så hatiskt som Nadim gjort om SD och Israel. Om någon skall ges epitetet ’hatare’, är det Nadim och inte just de artiklar i alternativmedia som tagit fram fakta om Nadim.
Landets justitieminister går således ner sig i ett vulgärt träsk där SD-mobbning, rasism och antisemitism accepteras. Där nere legitimerar han en vulgär twitteraktör. Det är svårt att förstå hur en man, som rimligen borde försvara sin ministerpost, justitieminister, som en uppsatt, värdig post, där man för värdiga, utvecklande samtal, kan delta i en vulgär debatt, och t o m legitimera den som vulgariserar, ja, hatar.
Nadim som sådan är inte intressant. Det intressanta med Nadim är att han är ett fenomen som visar hur vulgär den allmänna opinionseliten är beredd att vara. Men Nadim som fenomen visar också att vulgariteten har tagit sig in på ministerposter och in i ett forna statsbärande parti. Platser som borde vara vaccinerade från vulariteter.
Jämför med vad som ansågs vara vulgärt på 60-talet. När en politiker gjorde en utsaga, där man då hett diskuterade om man fick uttrycka sig så.
https://www.youtube.com/watch?v=ypDRfGmvLm8
Vi har färdats rejält utför. Nadim och Morgan är delaktigt skapande i denna vulgarisering och förråande av offentligheten, men de är också bara uttryck för det, framlyfta av en opinionselit vars vularism tycks öka, inte minska.
Den 22 juli 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
Hans politiskt korrekta uttalanden retade givetvis upp den höger som finns i den sk alternativmedia. De gjorde emellertid ett bra jobb genom att gräva fram hans tidigare twitterutsagor.
De har funnit att han skrivit: ”Fuck SD och andra rasistsvin” ”SD kan suga närmsta inavlade hästpenis”. Nadim tar således så starkt avstånd från SD att han nästan framstår som hatare av SD, men att han, i alla fall, bör benämnas SD-mobbare. Kanske det är en egenskap som ökar acceptansen för honom inom opinionseliten?
Han är uttalad rasist, vilket det första citatet visade på, och som framokommer i ett annat twitterinlägg där han skrev att han skulle söka rikspolischefensjobbet då ”…gubbaväldet på toppen av hierarkin hade behövt både lite ”färg” och förynring”. Vilken avskyvärd vulgaritet och dumhet, att hävda att en hudfärg behövs.
I andra twitter likställer han ISIS, Hamas, Israel och Putin med cancer, vilket är ett sätt att uttrycka sig som när det gäller Israel ibland brukar betecknas som antisemitism.
När högerns alternativmedia kontaktar honom för en intervju, säger han, enligt dem, att han inte är intresserad av att tala med dem. Han vill alltså delta på sina egna premisser i offentligheten, men han vill inte bli granskad. Så agerar blott den som är antidemokratisk.
Allt detta kan förvisso ses som endast obetydlig twitterargumentation, dvs ett vulgärt samtal, eller snarare vulgära monologer, utfört av de vulgära.
Men det går inte komma ifrån att formen för utsagor, twitter, inte kan rättfärdiga utsagorna. Har du skrivit något, måste du stå för det, och det är sannolikt också ett uttryck, inte bara av mediaformen, det vulgära twitter, utan också för individen.
Nadim förefaller uttrycka sig på ett sätt som röjer att han är rasist, SD-mobbare, antidemokrat och antisemit, och att han uttrycker sig oerhört vulgärt.
Människor vulgära som Nadim, finns överallt. Det märkliga, och ohyggliga, med Nadim är att han ges utrymme medialt. Han tycks bäras fram av opinionseliten, vilket hans sommarprat får anses vara tecken på.
Men nu kommer det kanske mest märkliga i detta. Denna vulgära person, som egentligen tillhör källarsamhället och dess kloaker, där det hart när outsägligt vulgära dväljes, får stöd av en socialdemokrat, och till råga på allt, en socialdemokratisk justitieministern.
Morgan Johansson skriver på twitter: ”Det är så här hatarna gör när de försöker komma åt starka företrädare vars åsikter de inte gillar. Det är bara att bortse ifrån”
”Att bortse från”? Oaktat vem det är som tagit fram fakta, så är det fakta. Nadim har gjort utsagor som röjer rasism och antisemitism och har agerat på ett antidemokratiskt sätt. Även om det är högerns alternativmedia som tagit fram detta, har han skrivit detta. Att en demokratisk minister säger att man skall bortse från dessa fakta, p g a vem som tagit fram dem, är… ovärdigt. Fakta skall diskuteras och motiveras, oaktat vem som för fram fakta.
”Hatarna”? Morgan Johansson kallar alternativmedia för ’hatarna’, trots att det som jag läst i alternativmedia (Samnytt) inte är i närheten av att uttrycka sig så föraktfullt, ja, så hatiskt som Nadim gjort om SD och Israel. Om någon skall ges epitetet ’hatare’, är det Nadim och inte just de artiklar i alternativmedia som tagit fram fakta om Nadim.
Landets justitieminister går således ner sig i ett vulgärt träsk där SD-mobbning, rasism och antisemitism accepteras. Där nere legitimerar han en vulgär twitteraktör. Det är svårt att förstå hur en man, som rimligen borde försvara sin ministerpost, justitieminister, som en uppsatt, värdig post, där man för värdiga, utvecklande samtal, kan delta i en vulgär debatt, och t o m legitimera den som vulgariserar, ja, hatar.
Nadim som sådan är inte intressant. Det intressanta med Nadim är att han är ett fenomen som visar hur vulgär den allmänna opinionseliten är beredd att vara. Men Nadim som fenomen visar också att vulgariteten har tagit sig in på ministerposter och in i ett forna statsbärande parti. Platser som borde vara vaccinerade från vulariteter.
Jämför med vad som ansågs vara vulgärt på 60-talet. När en politiker gjorde en utsaga, där man då hett diskuterade om man fick uttrycka sig så.
https://www.youtube.com/watch?v=ypDRfGmvLm8
Vi har färdats rejält utför. Nadim och Morgan är delaktigt skapande i denna vulgarisering och förråande av offentligheten, men de är också bara uttryck för det, framlyfta av en opinionselit vars vularism tycks öka, inte minska.
Den 22 juli 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
