Bägge sidor är två obehagliga politiska uttryck för anti-demokratiska strömningar. Det absurda är att ny-fascisterna har lagt sig till med det Orwellska nyspråket och pratar högt om ’lika värde’, trots att de förvägrar en grupp människor ett lika värde, rätten att uttrycka sig. I nyfascisternas värld ankommer yttrandefriheten blott de som har åsikter som nyfascisterna accepterar. Precis som i 20-talets Italien och 30-talets Tyskland. Ingen skillnad.
Vi är långt från den liberala frihetsidén, envar sin egen professor, som har sina egna idéer, som uttrycker sina egna idéer, och den nya socialismens tanke, att dessa idéer tas emot i ett utvecklande samtal, i en kommunikativ handling.
Den organiserade socialdemokratin demonstrerade 1:a maj på gatorna mot skatteflykt och uttrycker sitt förakt, inte för nyfascisterna, utan för gammelfascisterna.
Det ohyggliga klassamhället vi har idag, där unga kvinnor, olyckligtvis födda i skamkulturerna, befinner sig, utan de friheter vi andra tar som givna, rätt att klä oss som vi vill, rätt att ha vilka kamrater vi vill, rätt att älska den vårt hjärta väljer ut, gömmer de undan. Trots att flickor har fått ge sina liv för skamkulturen.
Man utmålar nyfascisterna, denna lilla spillra, som hotet mot vår frihet.
Men det är inte de som går omkring på gatorna och bär sina symboler för sin totalitära ideologi.
Det är inte de som får rätt att bära symbolen för sin ideologi på körkortsfotot.
Det är inte de som har rätten att indoktrinera sina barn i sk konfessionsfria friskolor. Det finns, vad jag vet, ingen friskola med nynazistiska förtecken.
Det är inte nazisterna som får bad avlysta då de inte kan bada i samma vatten som judar.
Det är inte nazisternas matkrav som avspeglas i skolbespisningar. Det är inte deras primitiva form av slakt som accepteras.
Det är inte nazisternas möteslokaler som man slår en ring kring, för att demonstrera för deras rätt till sammankomster. Ja, det är inte ens katolska kyrkor man slår sin ring kring, trots att över 250 människor mördades vid det senaste attentatet, varav många var i två kyrkor. Nej det är moskéer man slår sin ring kring, i sympati med de som befinner sig i kyrkolokalen, där kvinnor och män är separerade eftersom det är en sexistisk ideologi, och där man förkunnar att folk som jag skall för evigt brinna i helvetet. Nej, den ringen de slöt var inte för att manifestera människors rätt att fritt utöva religion. Det var en sympati för en totalitär ideologi.
Jag tror att vi åser hur det demokratiska Sverige stirrar på en lite spillra, samtidigt som en fruktansvärd kraft håller på att samla sig, vilken kommer att innebära den svenska demokratins och frihetens undergång. Det är så ofantligt lätt för de okunniga att stirra på nynazisterna, och lättsinnigt glömma bort, kanske för att få deras röster, en kraft som historien upprepande gånger visat representerar förtryck. Det är som om deras kunskap blott sträcker sig till 1933, inte ens oktober 1922, när Mussolini tågade mot Rom, tycks de minnas.
islams penetration av Sverige är det främsta hotet mot vår frihet. Inte gammel- eller ny-fascisterna. Medan de kastar sten på varandra, impregnerar islam Sverige. Och med islam kommer andra religiösa och kräver sin bit i den framväxande religiösa hegemonin. Och det svenska, starka samhället, som karakteriserades av att vara profant, vittrar bort.
När imamen, rabbinen och prästen står sidan om kungen, då löser jag en enkel biljett från det land som gett mig mina frihetsidéer.
Ferrara den 2 maj 2019