Så skriver Per Wästberg i Svenska Dagbladet (https://www.svd.se/de-intellektuella-som-blev-medlopare) . Ja det visste vi väl? Eller visste, men inte insåg.
(https://www.youtube.com/watch?v=kHCmiWaHUCw )
Wästberg går igenom en mängd framstående akademiker, som varit del i verksamheter som kan liknas vid bokbålen. Som hör till bokbålens kategori.
När Förnuftet får ge vika för drömmar och vilja. När svaret överglänser frågan. När dogmen blir viktigare än prövandet och testandet. När Förnuftets ivriga, ständigt prövande verksamhet blir ersatt av en ideologis genomsyrande verksamhet.
Vi ser med fasa på bokbålet och på vänsterns intellektuella under 60-talet, som så villigt stod på massmördarnas sida, Stalin och Mao.
Men vi måste giva akt. Vi måste vara uppmärksamma. Vi har sett hur ny-rasismen, i namn av identitetspolitik, dragit över akademierna. Hur kulturrelativismen förtrycker kritik av företeelser lika vidriga som bokbål. Hur Hållbarhet blivit en ideologi.
Jag har själv, till betydande personlig kostnad, påpekat att FN:s hållbarhetsmål inte skall impregnera och genomsyra en akademis verksamhet (’Den akademiska friheten attackeras inifrån lärosäten, publicerad i Universitetsläraren, 18:2, och ’Ekonomutbildningarna vid Högskolan Kristianstad är akademiska utbildningar’ publicerat i Kristianstadsbladet, 26 februari 2018).
I konsekvenser är dessa företeelser sannolikt inte jämförbart i skala med de riktiga bokbålen. I alla fall hoppas jag innerligt det. Men i sak, i sin essens, är det samma sak, ty det är bokbålets brännande av alternativ. Det är bokbålets förnekande av Förnuftets princip, att pröva och pröva, att se gränserna genom kritik.
Där jag står, som en fåne, som en Don Quijote, och hävdar, likt den mest dogmatiske, nästan med fradga kring munnen, att akademins enda ideologi är Förnuftets, tanken och yttrandets frihet. När bålen tänds, när ideologier skall genomsyra akademin, när kritikerns stol står tom, när kritikern stämplas Persona Non Grata, då är fara på färde.
Då måste vi, inte bara veta, utan framför allt inse att vi måste agera.
För när akademin slutar ställa frågor, slutar vara den som vågar tänka och säga, vem är då kvar? Akademierna består av de hållbara bokbrännarna, av identitetsrasisterna, och av de tysta och krökta. Akademikerna lämnar akademin, blir dissidenter. I somliga länder fängslade. I andra länder Persona Non Grata.
Det tycks som om vi aldrig blir fria nazismen. Ty den har materia som lever. Den har en grund i människan och hennes sociala organisation. Denna materia fick ett groteskt och förödande utbrott i nazismen. Men den är materia som lever i andra gestalter.
Jag har länge vandrat i en naiv dal, under skuggan av vad min naivitet har sagt vara akademins credo, ’våga veta, våga tala’ Sapere aude, dicere aude’. Bryskt har jag skakats om av verklighetens berg, som omger den naiva dalen. Jag har vetat bergen, så som jag vetat bokbålen. Men jag har inte insett bergen, så som jag inte insett bokbålen.
Kanske skall mitt universitet, Free University of Scania, ha ett mer insiktsfullt motto: Våga veta, våga tala, våga inse.
Öllsjö den 20 juni 2018
(https://www.youtube.com/watch?v=kHCmiWaHUCw )
Wästberg går igenom en mängd framstående akademiker, som varit del i verksamheter som kan liknas vid bokbålen. Som hör till bokbålens kategori.
När Förnuftet får ge vika för drömmar och vilja. När svaret överglänser frågan. När dogmen blir viktigare än prövandet och testandet. När Förnuftets ivriga, ständigt prövande verksamhet blir ersatt av en ideologis genomsyrande verksamhet.
Vi ser med fasa på bokbålet och på vänsterns intellektuella under 60-talet, som så villigt stod på massmördarnas sida, Stalin och Mao.
Men vi måste giva akt. Vi måste vara uppmärksamma. Vi har sett hur ny-rasismen, i namn av identitetspolitik, dragit över akademierna. Hur kulturrelativismen förtrycker kritik av företeelser lika vidriga som bokbål. Hur Hållbarhet blivit en ideologi.
Jag har själv, till betydande personlig kostnad, påpekat att FN:s hållbarhetsmål inte skall impregnera och genomsyra en akademis verksamhet (’Den akademiska friheten attackeras inifrån lärosäten, publicerad i Universitetsläraren, 18:2, och ’Ekonomutbildningarna vid Högskolan Kristianstad är akademiska utbildningar’ publicerat i Kristianstadsbladet, 26 februari 2018).
I konsekvenser är dessa företeelser sannolikt inte jämförbart i skala med de riktiga bokbålen. I alla fall hoppas jag innerligt det. Men i sak, i sin essens, är det samma sak, ty det är bokbålets brännande av alternativ. Det är bokbålets förnekande av Förnuftets princip, att pröva och pröva, att se gränserna genom kritik.
Där jag står, som en fåne, som en Don Quijote, och hävdar, likt den mest dogmatiske, nästan med fradga kring munnen, att akademins enda ideologi är Förnuftets, tanken och yttrandets frihet. När bålen tänds, när ideologier skall genomsyra akademin, när kritikerns stol står tom, när kritikern stämplas Persona Non Grata, då är fara på färde.
Då måste vi, inte bara veta, utan framför allt inse att vi måste agera.
För när akademin slutar ställa frågor, slutar vara den som vågar tänka och säga, vem är då kvar? Akademierna består av de hållbara bokbrännarna, av identitetsrasisterna, och av de tysta och krökta. Akademikerna lämnar akademin, blir dissidenter. I somliga länder fängslade. I andra länder Persona Non Grata.
Det tycks som om vi aldrig blir fria nazismen. Ty den har materia som lever. Den har en grund i människan och hennes sociala organisation. Denna materia fick ett groteskt och förödande utbrott i nazismen. Men den är materia som lever i andra gestalter.
Jag har länge vandrat i en naiv dal, under skuggan av vad min naivitet har sagt vara akademins credo, ’våga veta, våga tala’ Sapere aude, dicere aude’. Bryskt har jag skakats om av verklighetens berg, som omger den naiva dalen. Jag har vetat bergen, så som jag vetat bokbålen. Men jag har inte insett bergen, så som jag inte insett bokbålen.
Kanske skall mitt universitet, Free University of Scania, ha ett mer insiktsfullt motto: Våga veta, våga tala, våga inse.
Öllsjö den 20 juni 2018
RSS-flöde
