Den nazistiska staten förföljde judarna, och läste av folkets reaktion. Om det inte uppstod motstånd, ökade förföljelsen. För att undvika det definitiva motståndet, förlades förintelselägren utanför Tysklands gränser. Acceptansen gav möjligheten.
I det första fallet, med Hitlers tal och propaganda, fanns det kanske en ömsesidighet, där kanske t o m en del av drivkraften fanns hos folket, genom att ge Hitler stöd för hans utrop.
I det andra fallet, med leden av judarna som tågade genom staden, var det acceptansen.
Idag håller en liknande ideologi på att etablera sig i Sverige. Islam, den totalitära läran om människans underkastelse och det våldsamma slut som väntar de som inte lyder.
Det finns inslag av ömsesidighet. I Kristianstad vänder sig politikerna, t o m en socialdemokrat (sic!) till Ledaren, imamen, för att med imamens makt försöka lugna ett socialt oroligt område. Det legitimerar imamens inflytande i området, men också i den demokratiska politiska församlingen.
Det finns inslag av acceptans. Ja, t o m underkastelse, då både den socialdemokratiske partiordföranden och fd utrikesministern sade att de aldrig skulle kritisera islam. Acceptansen får också ett repressivt uttryck då de som vågar gå mot partiordförande och fd utrikesministern, benämns islamofob, vilket är ett stigmatiserande uttryck.
Så sprids ett gift i samhället.
Men en del i ömsesidigheten är ordvalet. Man kallar det inte acceptans. Skälet är måhända att det, som det används här, är en teknisk term för att beskriva en spridning av en idé eller ideologi, vilken som helst, utan implicit värdering.
Acceptans kallas istället för tolerans. Det är ett mycket bättre politiskt ord, eftersom det implicit rymmer en godhet. Att acceptera kan vara en likgiltighet, likt den tyska befolkningens likgiltiga acceptans för judetågen. Tolerans är däremot inte att vända bort blicken, utan att säga att jag är jag och du är du, vi är olika, men blott olika, och därför tolererar vi varandra. Det är ett ord som lätt kan användas i värdegrundsammanhang, då man säger mantrat: Allas lika värde. Vi är alla lika, men olika, där olikheten inte spelar någon roll, utan vi tolererar varandra.
Nysocialdemokraten accepterar inte islam, utan tolererar islam, som en lära likt många andra läror, som ger tröst och komfort till många goda människor. Acceptansens mekanik går därmed fortare, ty tolerans t o m kan påskynda den, då läran är harmlös och tolerans är något gott.
Ondskan kan etableras, genom ömsesidigheten och acceptansen, förvanskad till tolerans.
Vi har så mycket att lära av den mest ohyggliga katastrof som, i alla fall den europeiska kulturen drabbats av. Utifrån den, och våra erfarenheter av den, borde vi ha fått ett vaccin mot totalitarism och dess praktiker.
Beklagligtvis tycks Hegel ha rätt: ”Was die Erfahrung aber und die Geschichte lehren, ist dieses, dass Völker und Regierungen niemals etwas aus der Geschichte gelernt und nach Lehren, die aus derselben zu ziehen gewesen wären, gehandelt haben. ” (Vorlesungen über die Philosophie der Geschichte). Vad vi lär av historien är att vi inte lär av historien…
Öllsjö den 13 juni 2020