Det sista som överger människan är hoppet. Så säger en sentens. Men gäller den utsagan i Sverige? Vi som har vårt tungsinne. Det som gör att en av våra främsta filmer är Persona: https://www.youtube.com/watch?v=5HCknM2nit8
Och att våra nyheter, som vi förvisso kan skratta åt, låter så här:
https://www.youtube.com/watch?v=kTEfCesPQkM
När vi nu har vandrat, i snart ett år, i virusets mörka dal, med hot om att bli inlåsta och med så många döda åldringar, står ljuset för dörren. Vaccinet!
Då kommer en djupt mänsklig drift till oss. Vi ser förvisso inte ljuset, men vi hör dess lockrop. Vaccinet kommer! Det finns förvisso inte här, men det kommer.
Vi är villiga att släppa vad vi har för händerna, för att inte ens invänta vaccinet, utan redan idag springa mot det. Trots att ljuset inte tänts, bländas vi redan av det och ställer vår kosa mot det ljus vi ännu inte ser. Hoppet tycks berusa oss och vi ser vad som inte finns, i alla fall, inte ännu.
Men nej, vi skall vara svenskar. Vi som aldrig når fram, vi som aldrig får kontakt. Och framför allt, vi som är så oerhört förnuftiga att vi använder vetenskapen i vårt samhälle. Vi som inte använder munskydd, för att vi ännu inte vet om det hjälper. De andra ländernas symbolpolitik ankommer oss inte. Vi avgudar inga beläten. Vi följer det vetenskapliga förnuftet. Och det förnuftet känner inget hopp, blott evidens, blott beviset.
Det förnuft som idag säger att vi inte skall bländas av hoppet av ett ljus i tunneln. Nej, ingen glädje i förtid. Ingen glädje som bygger på tro. Som bygger på att vi gör det djupt mänskliga, bygger ett beläte av vår förhoppning, av vår innerliga önskan att bli fria.
https://www.svd.se/nar-andra-jublar-sa-deppar-man-pa-folkhalsomyndigheten
Bergmans folk vet att vara pessimistiska. Vi lyssnar på förnuftets röst, och skrattar åt drömmaren.
https://www.youtube.com/watch?v=06pmVMUCC28
Den 21 december 2020
Sven-Olof Collin
Och att våra nyheter, som vi förvisso kan skratta åt, låter så här:
https://www.youtube.com/watch?v=kTEfCesPQkM
När vi nu har vandrat, i snart ett år, i virusets mörka dal, med hot om att bli inlåsta och med så många döda åldringar, står ljuset för dörren. Vaccinet!
Då kommer en djupt mänsklig drift till oss. Vi ser förvisso inte ljuset, men vi hör dess lockrop. Vaccinet kommer! Det finns förvisso inte här, men det kommer.
Vi är villiga att släppa vad vi har för händerna, för att inte ens invänta vaccinet, utan redan idag springa mot det. Trots att ljuset inte tänts, bländas vi redan av det och ställer vår kosa mot det ljus vi ännu inte ser. Hoppet tycks berusa oss och vi ser vad som inte finns, i alla fall, inte ännu.
Men nej, vi skall vara svenskar. Vi som aldrig når fram, vi som aldrig får kontakt. Och framför allt, vi som är så oerhört förnuftiga att vi använder vetenskapen i vårt samhälle. Vi som inte använder munskydd, för att vi ännu inte vet om det hjälper. De andra ländernas symbolpolitik ankommer oss inte. Vi avgudar inga beläten. Vi följer det vetenskapliga förnuftet. Och det förnuftet känner inget hopp, blott evidens, blott beviset.
Det förnuft som idag säger att vi inte skall bländas av hoppet av ett ljus i tunneln. Nej, ingen glädje i förtid. Ingen glädje som bygger på tro. Som bygger på att vi gör det djupt mänskliga, bygger ett beläte av vår förhoppning, av vår innerliga önskan att bli fria.
https://www.svd.se/nar-andra-jublar-sa-deppar-man-pa-folkhalsomyndigheten
Bergmans folk vet att vara pessimistiska. Vi lyssnar på förnuftets röst, och skrattar åt drömmaren.
https://www.youtube.com/watch?v=06pmVMUCC28
Den 21 december 2020
Sven-Olof Collin
RSS-flöde
