Det finns idag två hat, som kanske inte är systemhotande, men definitivt systemstörande.
I närtid har vi sett bägge två, när poliserna fick åka till sjukhusen p g a det muslimska hatet, och när Annie Lööf sade att hon var glad att ha kunnat avsluta sitt partiordförandeskap utan att bli skadad, dvs högerextremisternas hat.
Det är sannolikt enbart högerextrema som utövar det hat som riktats mot Annie Lööf. En annan, som fått erfara hatet genom hot, är Helle Klein. Det är känt att t ex journalister får mota konkreta hot mot dem som personer. Det framstår som att dessa inte har stoppats i sina uttryck. Men vi vet inte vad de hade gjort utan det hatet, ty vi kan enbart se vad de gör, inte vad de hade kunnat göra.
Men hatet kan ha effekter på andra. Man noterar vad som sker med Annie, och drar slutsatsen att man själv inte vill riskera något, och därför tiger man, eller gör inte det man hade tänkt att göra.
Det högerextrema hatet lägger sordin på det fria samhället, och är därför, om inte ett hot, så i alla fall ett tillräckligt störande inslag för att ge skäl att motarbeta det.
Där Annie Lööf med lättnad kunde säga att hon i alla fall inte var skadad, finns inte den lättnaden när det gäller det muslimska hatet. Ty detta hat har flera gånger gått hela vägen till våldet.
Poliser har drabbats av det muslimska hatet som övergått till våld, när de fick åka skadade till sjukhuset under påskkravallerna, då muslimska fascister uttryckte sig genom fascism, dvs med våld.
Lars Vilks blev utsatt för det muslimska hatet övergående till våld flera gånger. Han fick till slut ge sitt liv, i en olyckshändelse, som aldrig hade skett om han inte hade varit utsatt för det muslimska hatet och dess hot om våld. Tecknarna av mohammedteckningarna har känt av det muslimska hatets våldsamma sida, medan journalisterna på Charlie dog under det muslimska hatets tillgänglighet för våld.
Det muslimska hatet är än mer trovärdigt är högerextremisterna ty våldet tycks ligga mycket mer tillgängligt hos dem. Som John Cleese säger i denna video, ungefär vid 3.00, där han säger att man kanske kan göra skämt om muslimer, men man får vara beredd på att de dödar en (https://www.youtube.com/watch?v=qCj6YNIpqmA ), varpå programledaren, Bill Maher drar sitt skämt: It is a religion of peace. There is a there is a piece of you over there, and a piece of you over there.” Och Cleese säger att när det finns en risk för att bli dödad, håller man tillbaka en aning.
Det muslimska hatet lägger därför, likt högerextremismen, en sordin över samhället och minskar dess uttryck.
Offentligheten har en något obalanserad syn på de två haten, där den högerextrema får sina fiskar varma, medan det muslimska hatet, kanske för att det är så frekvent, nästan normaliserats och tas för givet. Även om de mest bisarra uttrycken kan höras, att våldet är blott den undanskuffades sista möjliga handling, dvs våldet skapar en ’tyckar-synd-om’-mentalitet. Gentemot den våldsamme (sic!).
Statens rättskipande del är däremot mer aktiv och något mer balanserad. Den man som avsåg att knivskära Annie Lööf, men blott lyckades mörda en annan kvinna, ser ut att anklagas för terroristbrott. Några av de muslimska fascisterna som var våldsamma mot polisen, har fått fängelsedomar.
Det är fullständigt oacceptabelt när hatet uttrycks genom dödligt våld. Det är helt oacceptabelt när hatet hotar med våld. Det är oacceptabelt när hatet skapar en rädsla för uttryck, som lägger sordin på samhället.
Det högerextrema och det muslimska hatet måste bekämpas, in i minsta vrå, ty det är systemstörande och kränker ytterst vår frihet.
Därför skall polisen jaga dessa högerextrema och dessa muslimer, som uttrycker hat, genom att granska öppna källor, genom att utnyttja informatörer, och ytterst, genom att infiltrera deras organisationer och grupper. Det kan låta Gestapoaktigt, men den skada högerextremisternas och muslimernas hat skapar på vårt samhälle är omfattande, och motiverar en sådan aktivitet.
Den 18 september 2022
Sven-Olof Yrjö Collin