Bensinen är hårt beskattad. En del i beskattningen beror på att det ger en säker inkomst till statskassan, då en hel del transporter är nödvändiga, eller i alla fall så uppskattade att man utför dem, nästan oaktat kostnaden. Men en del av skatten beror på att man vill minska förbrukningen av miljöskäl.
Priset påverkar efterfrågan på produkten. Så enkelt är det.
Men tänk nu på de produkter som saknar pris. Medan jag får betala portokostnad för att skicka ett pappersbrev, betalar jag inte ett öre för alla de mail jag skickar genom yahoo-programmet. Mängden brev jag skickar genom yahoo går inte att relatera till mängden pappersbrev jag skickar idag, eller som jag skickade innan internets tid. Mitt brevskrivande har ökat dramatiskt sedan den kostnadsfria tjänsten, dvs produkten utan pris, tillkommit.
Det finns liknande produkter, som Facebook, Instagram och liknande sk sociala media, som gjort att kommunikationen mellan människor exploderat i frekvens och omfattning. Att vi kommunicerar beror på att vi har ett behov, och att vi kan kommunicera så oerhört mycket idag, beror på att kommunikationsprodukterna saknar pris. Men de saknar blott pris för användaren, inte för samhället.
De är prislösa produkter, där förbrukningen av produkten sker helt utan kostnad för förbrukaren. Frånvaron av ett pris innebär att produkten kan ha, hart när, oändlig efterfrågan, en oändlig förbrukning.
Men producenterna av dessa produkter är inte välgörenhetsinstitut som skänker sina produkter, eller företag som kommit på en kostnadsfri produkt. Facebooks kostnader är oerhörda. Men likt yahoo, betalas inte kostnaderna av användarna, så som användaren av pappersbrev får betala kostnaden för Postnords distribution. Nej, kostnaden för produkten bärs av de företag och organisationer som köper reklamplats i dessa produkter.
Kostnaden för produkterna bärs helt av de konsumenter som köper de produkter som gör reklam hos de prislösa produkterna. Det är således ett socialiserat pris, dvs det finns förvisso ett pris för produkten, i form av dess produktionskostnad och företagets vinst, men priset bärs av de konsumenter som köper produkterna som gör reklam i dessa produkter.
Facebook, Yahoo, Instagram m fl är företag vars verksamhet drivs genom ett socialiserat pris.
Det socialiserade priset känner vi igen från mycket av statens verksamhet. I Sverige är priset för skola och till stor del för sjukvården socialiserat, där gruppen av skattebetalare, inte konsumenterna av produkten, betalar för produkten. Utbudet av produkten påverkas till viss del av villigheten hos skattebetalarna att betala skatt. I skolans fall påverkas det av reglering, att barn skall vara i skolan mellan vissa åldrar, dvs skolplikten. I sjukvårdens fall regleras en hel del av tillgången till produkten sjukvård av en professionell grupp, läkarna, som kan besluta om resursförbrukning, t ex operation eller ej.
I de prislösa privata produkterna är tillgången hart när oändlig. Så länge det finns organisationer som köper reklamplats, dvs deltar i det socialiserade priset, så länge finns produkten.
Således finns produkter vars tillgång inte är bestämd av en kostnadsstyrd efterfrågan, utan av hur lyckosam socialiseringen av kostnaden är, dvs tillgången till reklampengar.
Nationalekonomer, främst de borgerliga, tror att priset är en viktig mekanism för samhällelig effektivitet, ty det innebär att resurser dirigeras till områden där folk är villiga att uppoffra sina resurser för att erhålla något. Genom det socialiserade priset bryts relationen mellan konsumentens uppoffring, att betala priset för produkten, och värdet av den produkt den erhåller. Den optimala resursförbrukningen, som nationalekonomerna tror uppkommer genom utbud och efterfrågan som styrs av priset, kan därför inte uppkomma.
Vi vänjs vid att förbruka något som vi tror är kostnadsfritt, då det verkligen är kostnadsfritt för konsumenten, men sannerligen inte för samhället, ty priset är socialiserat.
Vi behöver därför en teori som kan säga oss något om resursförbrukningen i samhället, när vi har produkter med socialiserat pris.
Den 21 juli 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Priset påverkar efterfrågan på produkten. Så enkelt är det.
Men tänk nu på de produkter som saknar pris. Medan jag får betala portokostnad för att skicka ett pappersbrev, betalar jag inte ett öre för alla de mail jag skickar genom yahoo-programmet. Mängden brev jag skickar genom yahoo går inte att relatera till mängden pappersbrev jag skickar idag, eller som jag skickade innan internets tid. Mitt brevskrivande har ökat dramatiskt sedan den kostnadsfria tjänsten, dvs produkten utan pris, tillkommit.
Det finns liknande produkter, som Facebook, Instagram och liknande sk sociala media, som gjort att kommunikationen mellan människor exploderat i frekvens och omfattning. Att vi kommunicerar beror på att vi har ett behov, och att vi kan kommunicera så oerhört mycket idag, beror på att kommunikationsprodukterna saknar pris. Men de saknar blott pris för användaren, inte för samhället.
De är prislösa produkter, där förbrukningen av produkten sker helt utan kostnad för förbrukaren. Frånvaron av ett pris innebär att produkten kan ha, hart när, oändlig efterfrågan, en oändlig förbrukning.
Men producenterna av dessa produkter är inte välgörenhetsinstitut som skänker sina produkter, eller företag som kommit på en kostnadsfri produkt. Facebooks kostnader är oerhörda. Men likt yahoo, betalas inte kostnaderna av användarna, så som användaren av pappersbrev får betala kostnaden för Postnords distribution. Nej, kostnaden för produkten bärs av de företag och organisationer som köper reklamplats i dessa produkter.
Kostnaden för produkterna bärs helt av de konsumenter som köper de produkter som gör reklam hos de prislösa produkterna. Det är således ett socialiserat pris, dvs det finns förvisso ett pris för produkten, i form av dess produktionskostnad och företagets vinst, men priset bärs av de konsumenter som köper produkterna som gör reklam i dessa produkter.
Facebook, Yahoo, Instagram m fl är företag vars verksamhet drivs genom ett socialiserat pris.
Det socialiserade priset känner vi igen från mycket av statens verksamhet. I Sverige är priset för skola och till stor del för sjukvården socialiserat, där gruppen av skattebetalare, inte konsumenterna av produkten, betalar för produkten. Utbudet av produkten påverkas till viss del av villigheten hos skattebetalarna att betala skatt. I skolans fall påverkas det av reglering, att barn skall vara i skolan mellan vissa åldrar, dvs skolplikten. I sjukvårdens fall regleras en hel del av tillgången till produkten sjukvård av en professionell grupp, läkarna, som kan besluta om resursförbrukning, t ex operation eller ej.
I de prislösa privata produkterna är tillgången hart när oändlig. Så länge det finns organisationer som köper reklamplats, dvs deltar i det socialiserade priset, så länge finns produkten.
Således finns produkter vars tillgång inte är bestämd av en kostnadsstyrd efterfrågan, utan av hur lyckosam socialiseringen av kostnaden är, dvs tillgången till reklampengar.
Nationalekonomer, främst de borgerliga, tror att priset är en viktig mekanism för samhällelig effektivitet, ty det innebär att resurser dirigeras till områden där folk är villiga att uppoffra sina resurser för att erhålla något. Genom det socialiserade priset bryts relationen mellan konsumentens uppoffring, att betala priset för produkten, och värdet av den produkt den erhåller. Den optimala resursförbrukningen, som nationalekonomerna tror uppkommer genom utbud och efterfrågan som styrs av priset, kan därför inte uppkomma.
Vi vänjs vid att förbruka något som vi tror är kostnadsfritt, då det verkligen är kostnadsfritt för konsumenten, men sannerligen inte för samhället, ty priset är socialiserat.
Vi behöver därför en teori som kan säga oss något om resursförbrukningen i samhället, när vi har produkter med socialiserat pris.
Den 21 juli 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
