Man får en föraning om ett klassamhälle, där de svaga, av ålder och av samhällsposition, inte behandlas väl.
En annan sjuka vi har haft en längre tid än viruset är de våldsamma gängen. En förklaring till dem är att de unga killarna bott hopträngda i små lägenheter, och därför söker sig ut på gatan, och med en mamma närvarande, men med en pappa som antingen inte var vatten värt p g a att han inte hade ett hedervärt jobb, eller att han var utomlands. I den miljön blir de svagaste pojkarna vildingar, och knyter sig till gäng.
Föraningen om klassamhället stärks.
Trångboddheten förstärks ytterligare genom att kanske fler generationer bor i den lilla lägenheten, kanske p g a kulturella orsaker, men också p g a ren och skär ekonomi. Vidare kanske det blir ytterligare trångt då man hyser människor som absolut inte kan få annat boende då de är illegala i Sverige.
Trångboddheten kan ha sitt ursprung i marknadifieringen av lägenheter, genom att kommuner eller stat inte bygger hyreslägenheter, och genom att privata och offentliga värdar har rätt att välja sina inneboende.
Klassamhället börjar ta tydligare form.
Staten har fått för sig att låga räntor driver ekonomisk utveckling, men då mängden investeringsobjekt till de billiga pengarna inte är så många och kan sluka alla pengar som kommer genom låga räntor, placeras pengar i befintliga bolags aktier och i hus och insatslägenheter. Det skapar väldiga förmögenhetsanhopningar och väldiga prisskillnader i boende, som gör att de som kan profitera på räntorna, som kan låna pengarna, kan skaffa sig boende som särskiljer dem från dem som inte kan delta i förmögenhetstillväxten. Detta ger en enorm bostadssegregation.
Klassamhället syns nu i kvarteren.
Marknadifieringen av skolan genom det fria skolvalet gör att den redan starka boendesegregationen gör att människorna, de som kan välja, nu väljer skolor till sina telningar, långt från underklassens skolor. Det ger en enorm segregation, som innebär att underklassen tillförsäkras sin position som underklass genom att underklassens reproduceras genom sina barn.
Klassamhället är nu lika tydligt som det var när statarungarna sprang omkring, vind för våg.
Underklassen, hopträngda i sina utanförskapsområden, bär inte sällan en inferior patriarkal, abrahamitisk kultur, där kvinnorna är underkastade en sexism, där unga kvinnor hålls inlåsta och kontrollerade, och de äldre kvinnorna hålls fängslade och arbetslösa i en familj.
Skulle de ha arbeten, är det arbeten som innebär att de måste träffa människor i kollektivtrafiken och i verksamheter där viruset kan härja.
Så sluts resonemanget, där underklassen blir smittspridare p g a klassamhället.
Det förbannade klassamhället blir så påtagligt genom virusets och gängens härjningar. Förvisso har högern lite rätt i att det delvis finns kulturella orsaker, den primitiva abrahamistiska kulturen. Men de främsta orsakerna är ekonomiska.
Kampen för ett jämlikt gott samhälle, är därför alltid en materialistisk kamp, med inslag av en ideologisk kamp. Den demokratiska socialismen, som tjänade oss så väl tidigare, är därför lika aktuell som den var på 30-talet.
Den 17 december 2020
Sven-Olof Collin
Länkar som stöd för mitt resonemang finns här:
https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/kan-stora-barnkullar-forklara-gangvaldet/
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/OQylm3/m-hindrar-utsatta-kvinnor-att-flytta
https://arenaide.se/wp-content/uploads/sites/2/2020/12/pelling-2020-att-sta-langst-fram.pdf
https://youtu.be/14V2S7R_Lk0
https://arenaide.se/kalender/kampen-for-skydd/
https://www.aftonbladet.se/ledare/a/oAMeoK/tegnell-lyssnade-inte-pa-arbetarna