Det finns en bild jag uppskattar mycket. Det är den där den gamle kungen, dvs Gustav VI Adolf, går en promenad i Stockholm med sin fru, drottningen, Louise. De möter någon och kungen grepar tag om sin hatt för att möta hälsningen. Det är en bild av ett gott samhälle, när statens högsta höns går som fria människor, bland de människor de är satta att tjäna.
Så inte idag. Idag är det fullkomligt självklart och helt naturligt (sic) att kungen Carl XVI Gustaf och statsministern har livvaktsskydd. Ja, idag kan t o m konstnärer ha livvaktsskydd, p g a en våldsamhet i samhället. En våldsamhet som innebär en ökad repression i samhället, där makthavarna stängs in.
Idag skärps straffen och fler kameror sätts upp och fler ordningsvakter sätts ut. Det är för att stävja det gängvåld vi har fått sedan tio år tillbaka, och de nyligen uppblossade ungdomsrånen. Med resultat att alla blir mer övervakade.
Idag regleras vårt tillträde till restauranger och andra publika platser, där det idag krävs covidpass för att få komma in. Avsikten är den goda, att minska spridningen av det virus som idag håller världen i fångenskap. Men effekten är att folk blir uppdelade i vaccinerade och icke-vaccinerade. Och minnen av den gula stjärnan väcks till liv, där åtskillnaden, avskiljandet, var det hemska. Visst är det osolidariskt att inte vaccinera sig. Och man kan hävda att det är de icke-vaccinerade som medvetet skiljer ut sig. Men det är fortfarande avskiljande.
Jag har levt under den tid då Statsminister Palme stod i telefonkatalogen och då man kunde ringa till den forna finansministern, Gunnar Sträng. Jag vet, ty jag gjorde det. Men idag lever jag i en tid som har betydande repressiva drag.
De som försvarar dagens sätt att fungera, hävdar att jag idag har en rörlighet, dvs frihet, som jag inte hade då. Virusspridning och våldsspridning uppkommer framför allt p g a en större rörlighet i samhället. Vill man behålla den rörligheten, krävs de inslag som jag ovan betecknat som repressiva.
Skall vi då döpa om de repressiva instrumenten, högre straff, kameraövervakning, fler poliser, covidpass, till frihetens instrument? Den nye kungen kan trots allt ta en promenad i Stockholm, med livvakter och polis runt omkring sig. Och därvid möta människor, om än inte på samma sätt som den gamle kungen. Men alternativet, i det våldsamma samhälle vi har idag, vore att han överhuvudtaget inte rörde sig bland folk. Alternativet till lägre repression, i dagens våldsamma samhälle, är således orörlighet. En orörlighet som rimligen får ses som än mer repressiv än dagens övervakande och åtskiljande samhälle.
Men en annan effekt är den som uttrycks genom ordspråket: Även den hängde vänjer sig vid repet. Vanans makt, att det man alltid mött, blir det naturliga, det blir en vana. Snart består befolkningen av folk som knappt känner igen en person utan dess munskydd på sig, och som betraktar en offentlig plats utan kameror som en mycket skum plats. Framtidens folk kommer att se det som vi idag upplever som repressivt, föranlett av ett våldsamma samhälle, som något naturligt, utan grund i förändringen av samhället, till ett mer våldsamt samhälle..
När vi, som anser oss ha levt vår ungdom i en frihetens tid, förvisso hemmavid, men fria, sitter i vår rullstol och muttrar, med sprucken röst, sprucken av ålderdom och av sorg, att ni stackare, ni unga, lever i en repressionens tid, men ni stackare inser inte att ni är utsatta för repressionen, ty likt den hängde, har ni vant er vid de repressiva repen. Visst får ni åka till Italiens söder och äta er blodapelsin på plats. Men ni är alltid övervakade och maktens män och kvinnor kan knappt skymtas bakom muren av säkerhetsfolk.
Den 25 januari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Så inte idag. Idag är det fullkomligt självklart och helt naturligt (sic) att kungen Carl XVI Gustaf och statsministern har livvaktsskydd. Ja, idag kan t o m konstnärer ha livvaktsskydd, p g a en våldsamhet i samhället. En våldsamhet som innebär en ökad repression i samhället, där makthavarna stängs in.
Idag skärps straffen och fler kameror sätts upp och fler ordningsvakter sätts ut. Det är för att stävja det gängvåld vi har fått sedan tio år tillbaka, och de nyligen uppblossade ungdomsrånen. Med resultat att alla blir mer övervakade.
Idag regleras vårt tillträde till restauranger och andra publika platser, där det idag krävs covidpass för att få komma in. Avsikten är den goda, att minska spridningen av det virus som idag håller världen i fångenskap. Men effekten är att folk blir uppdelade i vaccinerade och icke-vaccinerade. Och minnen av den gula stjärnan väcks till liv, där åtskillnaden, avskiljandet, var det hemska. Visst är det osolidariskt att inte vaccinera sig. Och man kan hävda att det är de icke-vaccinerade som medvetet skiljer ut sig. Men det är fortfarande avskiljande.
Jag har levt under den tid då Statsminister Palme stod i telefonkatalogen och då man kunde ringa till den forna finansministern, Gunnar Sträng. Jag vet, ty jag gjorde det. Men idag lever jag i en tid som har betydande repressiva drag.
De som försvarar dagens sätt att fungera, hävdar att jag idag har en rörlighet, dvs frihet, som jag inte hade då. Virusspridning och våldsspridning uppkommer framför allt p g a en större rörlighet i samhället. Vill man behålla den rörligheten, krävs de inslag som jag ovan betecknat som repressiva.
Skall vi då döpa om de repressiva instrumenten, högre straff, kameraövervakning, fler poliser, covidpass, till frihetens instrument? Den nye kungen kan trots allt ta en promenad i Stockholm, med livvakter och polis runt omkring sig. Och därvid möta människor, om än inte på samma sätt som den gamle kungen. Men alternativet, i det våldsamma samhälle vi har idag, vore att han överhuvudtaget inte rörde sig bland folk. Alternativet till lägre repression, i dagens våldsamma samhälle, är således orörlighet. En orörlighet som rimligen får ses som än mer repressiv än dagens övervakande och åtskiljande samhälle.
Men en annan effekt är den som uttrycks genom ordspråket: Även den hängde vänjer sig vid repet. Vanans makt, att det man alltid mött, blir det naturliga, det blir en vana. Snart består befolkningen av folk som knappt känner igen en person utan dess munskydd på sig, och som betraktar en offentlig plats utan kameror som en mycket skum plats. Framtidens folk kommer att se det som vi idag upplever som repressivt, föranlett av ett våldsamma samhälle, som något naturligt, utan grund i förändringen av samhället, till ett mer våldsamt samhälle..
När vi, som anser oss ha levt vår ungdom i en frihetens tid, förvisso hemmavid, men fria, sitter i vår rullstol och muttrar, med sprucken röst, sprucken av ålderdom och av sorg, att ni stackare, ni unga, lever i en repressionens tid, men ni stackare inser inte att ni är utsatta för repressionen, ty likt den hängde, har ni vant er vid de repressiva repen. Visst får ni åka till Italiens söder och äta er blodapelsin på plats. Men ni är alltid övervakade och maktens män och kvinnor kan knappt skymtas bakom muren av säkerhetsfolk.
Den 25 januari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
