Sverigedemokraternas partisekreterare Richard Jomshof sade i ett TV-program om islam: ”Det finns knappt något muslimskt samhälle som fungerar någorlunda. Nej man behöver inte dra alla människor över en kam, jag lider med alla människor som tvingas födas i de här länderna under islam som enligt mig är en avskyvärd ideologi och religion”
Det väckte kraftig kritik från alla politiska håll, bäst sammanfattat i moderatledarens utsaga: ”Hård kritik mot våldsbejakande islamism eller andra former av fundamentalism är mycket berättigad. Men att kalla världsreligionen islam med 1,8 miljarder utövare för ”avskyvärd” är helt enkelt avskyvärt ….. Muslimer i Sverige som bejakar vårt fria och öppna samhälle är en viktig del av vårt land. De är inte ett problem, utan en del av lösningen.”
Man kan först fråga sig om Jomshofs uttalande är fördomsfullt, dvs uttryck för islamofobi, den mörka skugga muslimen måste leva med, likt judens antisemitism.
Muslimska länder är sällan välfärdsländer och har sällan en utvecklad demokrati. Oftare förekommer barbariska metoder och ett vidrigt förtryck. Det torde vara mycket svårt att förkasta Jomshofs första påstående, att muslimska samhällen inte fungerar någorlunda, enligt de normer som vi har.
Islam som ideologi rymmer, precis som alla totalitära religioner, inslag av trevnad och kärlek. Men också mycket grymma inslag, där de mest grymma fångas upp av de som kallas islamister. Förvisso är de fundamentalister, men de är precis som alla andra muslimer, muslimer, men med en annan tolkning. Läser man muslimers heliga skrift, koranen, får man också insikt i att den våldsamma tolkningen av islam sannerligen inte är långt borta, ty boken är fylld med hat mot de som inte är muslimer, och med en motbjudande nedvärderande syn på kvinnan. Det torde vara svårt att förkasta Jomshofs andra påstående, att det är en vidrig ideologi, om man ser på en hel del av de accepterade schatteringar den tar.
Jomshofs två utsagor kan således inte förkastas.
Moderatledaren angriper hans uttalande genom att hänvisa till utövarna, deras antal och de som är villiga att bejaka vårt samhälle. Mot det kan man anföra kritik. Jomshof uttalar sig inte om muslimer, utan om ideologin. Moderatledaren kritiserar honom för ett uttalande han inte gjort.
Men alla de muslimer som är en del av lösningen? Jo, det finns muslimer som bejakar, eller i alla fall accepterar den svenska kulturen. Men av de 1,8 miljarder, hur många accepterar den svenska kulturen, vari ingår jämställdhet, kanske t o m jämlikhet, sexuell frihet, yttrandefrihet, individens frihet, profan lag står över religiösa påbud, åtskillnad mellan stat och religion?
Där man lyckats göra enkäter över attityder, finns tillräckligt för att visa att muslimer i gemen har svårt med yttrandefriheten, ty man får inte förlöjliga ideologins grundare, mohammed. De har svårt med den individuella friheten, inte minst deras sexism är uttryck för en kraftig inskränkning av kvinnors rättigheter, vari ingår deras sexualitet. Sharialagen kan de gärna se som överordnad den profana lagen. Likt katolikerna och de ortodoxa kristna, gäller att du skall älska din nästa, förutsatt att den är av motsatt kön.
Dessa undersökningar ger vid handen att muslimer i gemen, alltför många av de 1,8 miljarder, har värderingar som inte tillhör de värderingar som vi håller för självklara och heliga.
Kritikerna av Jomshof har således inte evidensen på sin sida. Kritiken är därför uttryck för attityder, inte kunskaper.
Den stora frågan blir då: Varför stormar det politiska etablissemanget mot evidensen i hans utsaga?
Man kan göra det enkelt för sig och säga att de blott värnar om rösterna från den växande muslimska befolkningen. Men kan det verkligen vara så att de är villiga att förneka svenska frihetliga värderingar för att få röster? Inser de inte att om de får dessa röster, då förväntas de också leverera uppfyllnad av de röstandes värderingar? Det har de förvisso redan gjort genom att t ex acceptera den ideologins symboler på statens representanter, könsåtskilda bad och skolor med islamisk orientering.
En mer välvillig tolkning av deras stormande mot evidens är att man tror sig ha lärt av nazismens framfart, att det är ett ovärdigt samhälle när man stormar mot enskilda folkgrupper. Då var det judarna, nu riskerar det att bli muslimer. Pogromer mot judar riskerar idag att bli pogromer mot muslimer.
Några pogromer mot muslimer har dock ännu inte skådats. Några få koranbränningar i muslimska områden har skett, men svenskarna tycks fnysa åt dessa bränningar och finner dem tramsiga och barnsliga. Undersökningar från Göteborg visar dock att svenskar i gemen är mycket kritiska mot islam. (se s. 16 https://www.gu.se/sites/default/files/2020-09/26.%20Svenska%20religiontrender.pdf). Således förefaller det som att svensken i gemen klarar det Jomshof klarade, att skilja på den enskilda muslimen och muslimens ideologi, varför sannolikheten för pogromer mot muslimer i Sverige är synnerligen liten.
Längre än så här har jag inte kommit. Jag får göra dig besviken, ty jag har ingen rimlig förklaring till varför det politiska etablissemanget stormar mot en kritik av islam och uttrycker en stor respekt för islam.
Löfven har sagt ”Det har ju varit inte minst skriverier och sociala medier om att vi skulle ha kritiserat islam, vilket vi aldrig någonsin har gjort, och vi tänker inte göra det heller. Vi har den största respekt för den religionen.” (https://www.expressen.se/stefan-lofven-vi-har-aldrig-kritiserat-islam/ ). Detta sagt av en ledare för ett parti som har en historia av att ta ställning mot totalitära ideologier som kommunismen och nazismen. Som därför borde kunna förväntas ta ställning mot islam. Men att låta folk ha sin tro.
Han och hans politiker förödmjukade de svenska värderingarna, påpassligt påpekat av en frihetskämpe: (1) Iransk aktivist påtalar den svenska "feministiska" regeringens hyckleri #Hijabday - YouTube
Onekligen skäms jag över att vara svensk, att vi har politiker som är undfallande för totalitära ideologier.
Kan du förklara detta ideologiska haveri, detta värderingssammanbrott?
Den 17 mars 2021
Sven-Olof Collin
PS Jag är sannerligen inte Sverigedemokrat, utan demokratisk socialist. Men rätt skall vara rätt, även om man har med nationalister att göra. DS
Det väckte kraftig kritik från alla politiska håll, bäst sammanfattat i moderatledarens utsaga: ”Hård kritik mot våldsbejakande islamism eller andra former av fundamentalism är mycket berättigad. Men att kalla världsreligionen islam med 1,8 miljarder utövare för ”avskyvärd” är helt enkelt avskyvärt ….. Muslimer i Sverige som bejakar vårt fria och öppna samhälle är en viktig del av vårt land. De är inte ett problem, utan en del av lösningen.”
Man kan först fråga sig om Jomshofs uttalande är fördomsfullt, dvs uttryck för islamofobi, den mörka skugga muslimen måste leva med, likt judens antisemitism.
Muslimska länder är sällan välfärdsländer och har sällan en utvecklad demokrati. Oftare förekommer barbariska metoder och ett vidrigt förtryck. Det torde vara mycket svårt att förkasta Jomshofs första påstående, att muslimska samhällen inte fungerar någorlunda, enligt de normer som vi har.
Islam som ideologi rymmer, precis som alla totalitära religioner, inslag av trevnad och kärlek. Men också mycket grymma inslag, där de mest grymma fångas upp av de som kallas islamister. Förvisso är de fundamentalister, men de är precis som alla andra muslimer, muslimer, men med en annan tolkning. Läser man muslimers heliga skrift, koranen, får man också insikt i att den våldsamma tolkningen av islam sannerligen inte är långt borta, ty boken är fylld med hat mot de som inte är muslimer, och med en motbjudande nedvärderande syn på kvinnan. Det torde vara svårt att förkasta Jomshofs andra påstående, att det är en vidrig ideologi, om man ser på en hel del av de accepterade schatteringar den tar.
Jomshofs två utsagor kan således inte förkastas.
Moderatledaren angriper hans uttalande genom att hänvisa till utövarna, deras antal och de som är villiga att bejaka vårt samhälle. Mot det kan man anföra kritik. Jomshof uttalar sig inte om muslimer, utan om ideologin. Moderatledaren kritiserar honom för ett uttalande han inte gjort.
Men alla de muslimer som är en del av lösningen? Jo, det finns muslimer som bejakar, eller i alla fall accepterar den svenska kulturen. Men av de 1,8 miljarder, hur många accepterar den svenska kulturen, vari ingår jämställdhet, kanske t o m jämlikhet, sexuell frihet, yttrandefrihet, individens frihet, profan lag står över religiösa påbud, åtskillnad mellan stat och religion?
Där man lyckats göra enkäter över attityder, finns tillräckligt för att visa att muslimer i gemen har svårt med yttrandefriheten, ty man får inte förlöjliga ideologins grundare, mohammed. De har svårt med den individuella friheten, inte minst deras sexism är uttryck för en kraftig inskränkning av kvinnors rättigheter, vari ingår deras sexualitet. Sharialagen kan de gärna se som överordnad den profana lagen. Likt katolikerna och de ortodoxa kristna, gäller att du skall älska din nästa, förutsatt att den är av motsatt kön.
Dessa undersökningar ger vid handen att muslimer i gemen, alltför många av de 1,8 miljarder, har värderingar som inte tillhör de värderingar som vi håller för självklara och heliga.
Kritikerna av Jomshof har således inte evidensen på sin sida. Kritiken är därför uttryck för attityder, inte kunskaper.
Den stora frågan blir då: Varför stormar det politiska etablissemanget mot evidensen i hans utsaga?
Man kan göra det enkelt för sig och säga att de blott värnar om rösterna från den växande muslimska befolkningen. Men kan det verkligen vara så att de är villiga att förneka svenska frihetliga värderingar för att få röster? Inser de inte att om de får dessa röster, då förväntas de också leverera uppfyllnad av de röstandes värderingar? Det har de förvisso redan gjort genom att t ex acceptera den ideologins symboler på statens representanter, könsåtskilda bad och skolor med islamisk orientering.
En mer välvillig tolkning av deras stormande mot evidens är att man tror sig ha lärt av nazismens framfart, att det är ett ovärdigt samhälle när man stormar mot enskilda folkgrupper. Då var det judarna, nu riskerar det att bli muslimer. Pogromer mot judar riskerar idag att bli pogromer mot muslimer.
Några pogromer mot muslimer har dock ännu inte skådats. Några få koranbränningar i muslimska områden har skett, men svenskarna tycks fnysa åt dessa bränningar och finner dem tramsiga och barnsliga. Undersökningar från Göteborg visar dock att svenskar i gemen är mycket kritiska mot islam. (se s. 16 https://www.gu.se/sites/default/files/2020-09/26.%20Svenska%20religiontrender.pdf). Således förefaller det som att svensken i gemen klarar det Jomshof klarade, att skilja på den enskilda muslimen och muslimens ideologi, varför sannolikheten för pogromer mot muslimer i Sverige är synnerligen liten.
Längre än så här har jag inte kommit. Jag får göra dig besviken, ty jag har ingen rimlig förklaring till varför det politiska etablissemanget stormar mot en kritik av islam och uttrycker en stor respekt för islam.
Löfven har sagt ”Det har ju varit inte minst skriverier och sociala medier om att vi skulle ha kritiserat islam, vilket vi aldrig någonsin har gjort, och vi tänker inte göra det heller. Vi har den största respekt för den religionen.” (https://www.expressen.se/stefan-lofven-vi-har-aldrig-kritiserat-islam/ ). Detta sagt av en ledare för ett parti som har en historia av att ta ställning mot totalitära ideologier som kommunismen och nazismen. Som därför borde kunna förväntas ta ställning mot islam. Men att låta folk ha sin tro.
Han och hans politiker förödmjukade de svenska värderingarna, påpassligt påpekat av en frihetskämpe: (1) Iransk aktivist påtalar den svenska "feministiska" regeringens hyckleri #Hijabday - YouTube
Onekligen skäms jag över att vara svensk, att vi har politiker som är undfallande för totalitära ideologier.
Kan du förklara detta ideologiska haveri, detta värderingssammanbrott?
Den 17 mars 2021
Sven-Olof Collin
PS Jag är sannerligen inte Sverigedemokrat, utan demokratisk socialist. Men rätt skall vara rätt, även om man har med nationalister att göra. DS
RSS-flöde
