Pangloss, Voltaires karikatyr av Leibnitz i boken Candide, förkunnade att gud var perfektion och eftersom världen var guds skapelse, var världen perfekt. Allt som är, är perfekt och gott. De gudstroende som bär på denna föreställning står därför inte frågande inför det som vi människor uppfattar som ondska. Ty det som förefaller ont, är en del i guds magnifika plan, där ondskan som vi erfar, kommer av att vi inte förstår guds perfektion. Ondska är helt enkelt blott ett uttryck för människans begränsade rationalitet, vår okunskap, vår oförmåga att ta guds plats och förstå vad gud gör och avser. Det som sker, har en mening, guds mening, som vi, små, syndiga och begränsat vetande människor, inte förstår, men, i vår tro och tillit till gud, måste acceptera. Ty vem är väl vi, att ställa oss upp emot perfektionens godhet?
Hur förvriden och omänsklig, ja förryckt är ändå inte denna föreställning? Dess ohyggliga omänsklighet i denna gudstro kommer till mig när jag läser Elisabeth Gaskell berömda biografi ’The life of Charlotte Brontë’.
Charlotte Brontë’s far hette Patrick Brontë, som var präst i engelska kyrkan. Vi får därför tro att han hade en gudstro, och den överförde han till Charlotte, vilkens gudstro kommer fram i biografin.
Läs nu följande fakta:
Patrik Brontë föddes 1777 och dog 1861, 84 år gammal, där jag inte vet dödsorsaken.
Han gifte sig med Maria Branwell, som föddes 1783 och dog i cancer 1821. Hon blev således 38 år och Patrik överlevde henne med 40 år.
De fick sex barn.
Maria föddes 1814 och dog i tuberkulos 1825. Hon blev 11 år och fadern överlevde henne med 36 år.
Elizabeth föddes 1815 och dog i tuberkulos 1825. Hon blev 10 år och fadern överlevde henne med 36 år.
Charlotte föddes 1816 och dog i graviditetskomplikationer 1855. Berömd för sina böcker: Professorn, Jane Eyre, Shirley och Villette. Hon blev 39 år och fadern överlevde henne med 6 år.
Patrik föddes 1817 och dog i tuberkulos 1848. Han blev 31 år och fadern överlevde honom med 13 år.
Emely föddes 1818 och dog i tuberkulos 1848. Berömd för sin bok: Svindlande höjder. Hon blev 30 år och fadern överlevde henne med 13 år.
Anne föddes 1820 och dog i tuberkulos 1849. Berömd för sina böcker: Agnes Grey och Främlingen på Wildfell Hall. Hon blev 29 år och fadern överlevde henne med 12 år.
Det sägs att ett barns första plikt gentemot sina föräldrar är att dö efter dem. Ingen av barnen klarade den plikten gentemot fadern. Alla dog före fadern, som fick gå på alla sina barns begravning.
Vad jag förstår behöll han sin ställning som präst och behöll sin kristna tro. Hur är det möjligt att en människa, som vi får anta är utrustad med visst förnuft och förstånd, kan behålla tro på en gud, en allsmäktig som formar vår värld och våra liv, som därför är ansvarig för det som har skett, det som sker och det som kommer att ske, när han får gå på samtliga sina barns begravning? Hur kan en tänkande människa leva med alla sina begravda barn och samtidigt behålla en tro på en allsmäktig gud?
Tuberkulosen tog alla hans barn, förutom Charlotte’s liv. Hon dog av graviditetskomplikationer. Hon som ville vara fri och inte gifta sig.
Ekonomisk psykologi har visat på irrationaliteter hos människan, bl a vår förlustaversion, vilket innebär att vi kan hålla kvar i investeringar och inte realisera förlusten för att kunna investera medlen i mer profitabla investeringar. Patrik, pappan till alla sina döda barn, höll kvar sin tro, sin investering, trots att den sannerligen inte visade sin goda sida gentemot de som borde vara hans allt, hans barn.
Kanske det var en akt av stor egoism, då det rationella, att ge upp sin gudstro, skulle innebära att han fick ge upp sitt inkomstbringande yrke, prästens?
Själv är jag demokratisk socialist, men kanske med samma ideologiska inflexibilitet som Charlottes far hade, att inte ge upp min tro? I min historieskrivning gick det bra med den demokratiska socialismen fram t o m 60-talet. Därefter kom liberala krafter och högerkrafter, både i samhället och parti, som innebar att visionen om det demokratiska samhället övergavs, varvid vi fått ett kargt samhälle, med statliga subventioner till de besuttna, bostads- och skolsegregation, och allt annat elände. Likt en Pangloss hävdar jag, trots avvecklingen av den svenska socialistiska modellen, att den demokratiska socialismen är det goda.
De religiöst förryckta har andra förklaringar till elände. Judarna kan hävda att Förintelsen var deras guds straff för att de övergivit sin gud eller för att det var deras guds sätt att pröva deras gudstro. Charlottes far kan ha trott att gud straffade honom, att gud prövade honom, eller att barnens död var en del i gudens stora plan, som han, pappan till alla döda barn, denna lilla, ovetande syndiga människa, inte kunde förstå.
Förnuftet, denna förmåga att tänka, att skapa satser som är nödvändigt sanna, som gör det möjligt för oss att förutsäga skeende, där vi kan begripa att om det regnar, blir vi blötta, ty förnuftet har formulerat satsen: Om det regnar, blir man blött.
Förnuftet tjänar oss väl, i många fall. Men förnuftet kostar oss också mycket. Förnuftet har skapat gud, nazismen, liberalismen, den demokratiska socialismen. Allt med förmåga till det goda och till det onda.
Den 3 juli 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Hur förvriden och omänsklig, ja förryckt är ändå inte denna föreställning? Dess ohyggliga omänsklighet i denna gudstro kommer till mig när jag läser Elisabeth Gaskell berömda biografi ’The life of Charlotte Brontë’.
Charlotte Brontë’s far hette Patrick Brontë, som var präst i engelska kyrkan. Vi får därför tro att han hade en gudstro, och den överförde han till Charlotte, vilkens gudstro kommer fram i biografin.
Läs nu följande fakta:
Patrik Brontë föddes 1777 och dog 1861, 84 år gammal, där jag inte vet dödsorsaken.
Han gifte sig med Maria Branwell, som föddes 1783 och dog i cancer 1821. Hon blev således 38 år och Patrik överlevde henne med 40 år.
De fick sex barn.
Maria föddes 1814 och dog i tuberkulos 1825. Hon blev 11 år och fadern överlevde henne med 36 år.
Elizabeth föddes 1815 och dog i tuberkulos 1825. Hon blev 10 år och fadern överlevde henne med 36 år.
Charlotte föddes 1816 och dog i graviditetskomplikationer 1855. Berömd för sina böcker: Professorn, Jane Eyre, Shirley och Villette. Hon blev 39 år och fadern överlevde henne med 6 år.
Patrik föddes 1817 och dog i tuberkulos 1848. Han blev 31 år och fadern överlevde honom med 13 år.
Emely föddes 1818 och dog i tuberkulos 1848. Berömd för sin bok: Svindlande höjder. Hon blev 30 år och fadern överlevde henne med 13 år.
Anne föddes 1820 och dog i tuberkulos 1849. Berömd för sina böcker: Agnes Grey och Främlingen på Wildfell Hall. Hon blev 29 år och fadern överlevde henne med 12 år.
Det sägs att ett barns första plikt gentemot sina föräldrar är att dö efter dem. Ingen av barnen klarade den plikten gentemot fadern. Alla dog före fadern, som fick gå på alla sina barns begravning.
Vad jag förstår behöll han sin ställning som präst och behöll sin kristna tro. Hur är det möjligt att en människa, som vi får anta är utrustad med visst förnuft och förstånd, kan behålla tro på en gud, en allsmäktig som formar vår värld och våra liv, som därför är ansvarig för det som har skett, det som sker och det som kommer att ske, när han får gå på samtliga sina barns begravning? Hur kan en tänkande människa leva med alla sina begravda barn och samtidigt behålla en tro på en allsmäktig gud?
Tuberkulosen tog alla hans barn, förutom Charlotte’s liv. Hon dog av graviditetskomplikationer. Hon som ville vara fri och inte gifta sig.
Ekonomisk psykologi har visat på irrationaliteter hos människan, bl a vår förlustaversion, vilket innebär att vi kan hålla kvar i investeringar och inte realisera förlusten för att kunna investera medlen i mer profitabla investeringar. Patrik, pappan till alla sina döda barn, höll kvar sin tro, sin investering, trots att den sannerligen inte visade sin goda sida gentemot de som borde vara hans allt, hans barn.
Kanske det var en akt av stor egoism, då det rationella, att ge upp sin gudstro, skulle innebära att han fick ge upp sitt inkomstbringande yrke, prästens?
Själv är jag demokratisk socialist, men kanske med samma ideologiska inflexibilitet som Charlottes far hade, att inte ge upp min tro? I min historieskrivning gick det bra med den demokratiska socialismen fram t o m 60-talet. Därefter kom liberala krafter och högerkrafter, både i samhället och parti, som innebar att visionen om det demokratiska samhället övergavs, varvid vi fått ett kargt samhälle, med statliga subventioner till de besuttna, bostads- och skolsegregation, och allt annat elände. Likt en Pangloss hävdar jag, trots avvecklingen av den svenska socialistiska modellen, att den demokratiska socialismen är det goda.
De religiöst förryckta har andra förklaringar till elände. Judarna kan hävda att Förintelsen var deras guds straff för att de övergivit sin gud eller för att det var deras guds sätt att pröva deras gudstro. Charlottes far kan ha trott att gud straffade honom, att gud prövade honom, eller att barnens död var en del i gudens stora plan, som han, pappan till alla döda barn, denna lilla, ovetande syndiga människa, inte kunde förstå.
Förnuftet, denna förmåga att tänka, att skapa satser som är nödvändigt sanna, som gör det möjligt för oss att förutsäga skeende, där vi kan begripa att om det regnar, blir vi blötta, ty förnuftet har formulerat satsen: Om det regnar, blir man blött.
Förnuftet tjänar oss väl, i många fall. Men förnuftet kostar oss också mycket. Förnuftet har skapat gud, nazismen, liberalismen, den demokratiska socialismen. Allt med förmåga till det goda och till det onda.
Den 3 juli 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
