Payam Moula är chefredaktör för en anrik tidskrift, Tiden. Den grundades av Hjalmar Branting i början på 1900-talet, och är en socialdemokratisk idétidskrift. De flesta prominenta socialdemokrater, som t ex Wigforss, har förekommit i den. Även mindre prominenta har förekommit, som jag 1998, med en artikel om makten över företagen (Collin, S., 1997, ‘Makten över företagen’, TIDEN, 8/97, pp. 37-40.).
På senare tid har chefredaktörer som jag håller högt varit Anne-Marie Lindgren och forna chefredaktören för Arbetet och inspirationsgivare till oss unga SSU:are, som hyllade självförvaltning, Bo Bernhardsson.
Nyligen publicerade chefredaktören Moula följande två twittermeddelanden:
”Det finns knappt någon till vänster för liberaler att bli sura över längre. Det är antingen högerrasister, Dovstad, Bali, Arpi, Weidmo Uvell eller andra högertroll. Jag är ärligt nyfiken över detta. Det känns märkligt att troll och idioter med makt ska vara ett högerfenomen?”
(https://twitter.com/PayamMoula/status/1151188593366523904)
”Ärlig fundering, varför har Sverige en fiskmåshöger men ingen motsvarighet till vänster? Varför är det varje vecka några idioter till höger som skriver/säger/gör något dumt som alla vuxna blir moraliskt indignerade över? Varför finns inte liknande grupp av idioter hos vänstern?”
(https://twitter.com/PayamMoula/status/1151187108213788672)
Denna vokabulär, denna retorik, detta ordval, detta sätt att debattera är djupt ovärdigt en socialdemokratisk redaktör. Det kan förekomma och tolereras bland de unga, de vildvuxna, de ännu ej bildade SSU:arna. Men knappast hos några mer bildade socialdemokrater. Och absolut inte av chefredaktörer för den anrika tidskriften Tiden.
Twitter är ju till största delen en avskrädesplats för det vulgära och obildade samtalet. Om man ens kan kalla det samtal. Det är ju mer av ett skällande, utan trovärdig analys och utan respekt för vad samtal skall vara, ett sätt att övertyga och vinna folk för ens tankar.
I denna tid, med sin fördomsfullhet och ovärdighet i samtal, kanske hans retorik gör sig i den miljön där redaktören befinner sig, som han själv anger som troll och idioter. Han inordnar sig själv i den grupp han så målande beskriver som ’grupp av idioter’. Likt det sammanhang av rasister och dess motsats, och därmed deras identiska, anti-rasister, blir han en aktiv del i det ovärdiga samtalet.
De ovärdiga debattörerna kan dväljas på twitter. Det är bra att twitter finns, eftersom vi andra därmed får ta del av den undervegetation av opinion som finns. Den som tidigare hölls vid frukostbordet av fanatiker, där de knöt sin näve och slungade ut kväden som sedan lämnades kvar under bordet. Där de hör hemma.
Det är bra att twitter finns, eftersom vi därmed, genom dess öppenhet, kan se vilken undervegetation som finns, så att vi kan agera mot den. Utan dess offentlighet riskerar annars den att växa utom synhåll, och sedan plötsligt få ett genomslag, då den vuxit sig så stark att den är svår att bekämpa.
Men en socialdemokratisk chefredaktör skall inte tillhöra denna undervegetation. När den gör det, visar den att socialdemokratin blivit infekterad av det ovärdiga samtalet, av dess retorik, men även av dess tankar, där fördom och anti-demokrati är utmärkande.
Kanske Payam Moula är ett misstag och snabbt blir ersatt av en redaktör som bär den socialdemokratiska ideologin. Eller så är han blott ett av andra tecken på att socialdemokratin lämnat sin ideologi och blivit ett gungfly av populistiska fördomar och eländesdebatt.
Öllsjö den 18 juli 2019
På senare tid har chefredaktörer som jag håller högt varit Anne-Marie Lindgren och forna chefredaktören för Arbetet och inspirationsgivare till oss unga SSU:are, som hyllade självförvaltning, Bo Bernhardsson.
Nyligen publicerade chefredaktören Moula följande två twittermeddelanden:
”Det finns knappt någon till vänster för liberaler att bli sura över längre. Det är antingen högerrasister, Dovstad, Bali, Arpi, Weidmo Uvell eller andra högertroll. Jag är ärligt nyfiken över detta. Det känns märkligt att troll och idioter med makt ska vara ett högerfenomen?”
(https://twitter.com/PayamMoula/status/1151188593366523904)
”Ärlig fundering, varför har Sverige en fiskmåshöger men ingen motsvarighet till vänster? Varför är det varje vecka några idioter till höger som skriver/säger/gör något dumt som alla vuxna blir moraliskt indignerade över? Varför finns inte liknande grupp av idioter hos vänstern?”
(https://twitter.com/PayamMoula/status/1151187108213788672)
Denna vokabulär, denna retorik, detta ordval, detta sätt att debattera är djupt ovärdigt en socialdemokratisk redaktör. Det kan förekomma och tolereras bland de unga, de vildvuxna, de ännu ej bildade SSU:arna. Men knappast hos några mer bildade socialdemokrater. Och absolut inte av chefredaktörer för den anrika tidskriften Tiden.
Twitter är ju till största delen en avskrädesplats för det vulgära och obildade samtalet. Om man ens kan kalla det samtal. Det är ju mer av ett skällande, utan trovärdig analys och utan respekt för vad samtal skall vara, ett sätt att övertyga och vinna folk för ens tankar.
I denna tid, med sin fördomsfullhet och ovärdighet i samtal, kanske hans retorik gör sig i den miljön där redaktören befinner sig, som han själv anger som troll och idioter. Han inordnar sig själv i den grupp han så målande beskriver som ’grupp av idioter’. Likt det sammanhang av rasister och dess motsats, och därmed deras identiska, anti-rasister, blir han en aktiv del i det ovärdiga samtalet.
De ovärdiga debattörerna kan dväljas på twitter. Det är bra att twitter finns, eftersom vi andra därmed får ta del av den undervegetation av opinion som finns. Den som tidigare hölls vid frukostbordet av fanatiker, där de knöt sin näve och slungade ut kväden som sedan lämnades kvar under bordet. Där de hör hemma.
Det är bra att twitter finns, eftersom vi därmed, genom dess öppenhet, kan se vilken undervegetation som finns, så att vi kan agera mot den. Utan dess offentlighet riskerar annars den att växa utom synhåll, och sedan plötsligt få ett genomslag, då den vuxit sig så stark att den är svår att bekämpa.
Men en socialdemokratisk chefredaktör skall inte tillhöra denna undervegetation. När den gör det, visar den att socialdemokratin blivit infekterad av det ovärdiga samtalet, av dess retorik, men även av dess tankar, där fördom och anti-demokrati är utmärkande.
Kanske Payam Moula är ett misstag och snabbt blir ersatt av en redaktör som bär den socialdemokratiska ideologin. Eller så är han blott ett av andra tecken på att socialdemokratin lämnat sin ideologi och blivit ett gungfly av populistiska fördomar och eländesdebatt.
Öllsjö den 18 juli 2019
RSS-flöde
