Det finns idag många polariteter. En sådan, som är betydande, är den mellan de invandrarkritiska och de invandrarbefrämjade. De invandrarbefrämjande har en stark tillgång genom att de anser sig kunna använda uttrycket rasist, vilket sedan mitten av 1900-talet varit belagt med stor skuld och skam. De invandrarkritiska har inte samma förmån, utan får nöja sig med allehanda oförskämda ord som saknar tyngden av rasistordet.
Jag återger här de inlägg som skapades på Facebook. Jag dristade mig att anse att en sida som försöker vara god, måste ha ett gott uttryck. Jag gick med på en sida som heter ’Jag är 2015’, vilket jag förväntade mig bestå av berättelser från de som just kom 2015. Istället för berättelser via journalister, skulle jag här möta berättelser från de som verkligen levt som invandrare från den stora flyktingströmmen.
Jag kan säga att jag än inte hämtat mig från de uttrycken, från debattekniken och den monumentala fördomsfullhet som utvecklades på Facebook-inlägget.
27 juli, på Facebook-sidan ’Jag är 2015’
EvaMärta Granqvist skriver ”han [Morgan Johansson] aldrig kommer att kunna blidka rasisterna, hur mycket han än försöker. Det är allt från inlåsning av arbetsföra ungdomar till tvångsutvisningar till kriget i Afghanistan. Rasisterna hatar lika mycket för det. Idag försöker han stoltsera på Twitter med att den svenska asylinvandringen är historiskt låg. Hela kommentarfältet fylls av hat i vilket fall som helst. Låt oss gå in och uppmana migrationsministern att välja sida. Kräv en anständig svensk migrationspolitik nu! Hatarna hatar lika mycket ändå.”
Jag kände mig föranledd att hävda:” Vem är hatare om inte den som kallar meningsmotståndare för rasister?” Jag fick fyra gapskrattsgubbar.
Följande svar kom på mitt inlägg:
Mathias Köppen ”Har du läst tråden? Fyllt av rasistiska kommentarer. Uttrycker en sig rasistiskt så får en vara beredd på att bli kallad vid sitt rätta namn, rasist. Det är inte att hata, det är att kalla saker vid sitt rätta namn.” Den kommentaren får gillande av 23 personer: Kerstin Andersson, Christer Öhrn, Ademir Žilić, Wiwiette Tryggestrand, Niklas Jeppsson, Bodil Celander, Richard Berglind, Lars Waltersson, Jimmy Sjöström, Erina Persson, Roger Eskilsson, Knut Jerry Engström, Monica Kullenberg, EvaMärta Granqvist, Ann Simonsson, Ulrika Mullen, Lisa Rabe, Sofia Tamm, Lasse Borén, Tommy Melander, Peter Sahlin, Daniel Löfgren, Camilla Roll.
Med det argumentet har jag rätt att kalla EvaMärta Granqvist för hatare.
Jag svarar: ” jag säger adjö. Ni bidrar aktivt till det ovärdiga samtalet.” Jag får 2 gapskrattsgubbar. Jag lämnar gruppen.
Kommentarerna fortsätter
Mathias Köppen: ” Det som är ovärdigt är att försvara rasisternas rätt att uttrycka sig rasistiskt. Adjö.” (20 gillanden)
Jag försvarade inte deras meningsmotståndares rätt till sina uttryck. Jag vände mig mot att beteckna dem generellt som rasister och hatare.
Peter Sahlin: ”Jag gissar att Sven-Olof Collin är trött på att bli kallad rasist.” (9 gillanden)
Var kom den gissningen från? Nej, jag är inte trött på det, ty det har skett blott en gång.
Irmgard Ilg skriver till Peter Sahlin: ”han kanske brukar uttala sig på ett sätt som andra uppfattar rasistisk. Det kanske ligger något i det!?” (3 gillanden)
En gång har jag blivit beskylld för att vara rasist. Mosad Zineldin, professor vid Linnéuniversitetet, gjorde ett bemötande (http://svencollin.se/Ickerasist.pdf) av min anmälan av hans konferensräkning, som jag, efter skriftlig utredning, fann inte vara korrekt, där han, enligt Linnéuniversitetets personalchef (Inger Thörnqvist), förde fram en misstanke att jag grundade min anmälan på rasism. 320 dagar senare, och två utredningar senare, friades jag från anklagelsen. Jag minns speciellt en jurists påpekande att en sådan anklagelse kunde vara grund för ett civilmål om ärekränkning. Således, två utredningar har visat att jag inte är rasist.
Irmgard Ilg skriver till mig: ” du har kanske inte koll på vad en Rassist är. Google!!” (2 gillanden).
Den som läser min blogg torde kunna intyga att jag inte behöver vare sig Google, eller använda uppslagsverk för att veta vad rasist är.
Tråden avslutas med:
Lasse Ericsson: ”I Tyskland blev många rasister endast genom att inte säga ifrån. Men där fanns risk för repressalier av nazistsvansen och dess militanta organisationer. Där är vi inte ännu, men risken finns, se bara på de kommuner som fått SD-styre. Där avskedas tjänstemän för att de följer lagen eller har en egen åsikt som inte passar ledningen. Säg NEJ - släpp inte en millimeter till fascisterna!!” (7 gillanden)
En korrekt notering. Men, nazismen utnyttjade den polarisering som kom i Tyskland, där kommunisterna stod på andra sidan. De två kämpade mot varandra i regelrätta gatustrider, och nazisterna utnyttjade överklassens, företagarnas och en del av medelklassens rädsla för kommunism.
Under nazismen blev jude det skällsord som rasist är idag, och som underhöll polariseringen, och gav nazisterna kraft. En bättre taktik, för ett värdigare samtal och mer utvecklande debatt, torde vara att lämna polariseringen och lämna de polariserande åt sig själva. Vilket jag gjorde, genom att lämna Face-book-gruppen.
Frågan jag vill ställa är om det är bra med det öppna Internet eller ej? Genom Internet får alla komma till tals. De meningsutbyten som aldrig skulle få en chans i seriösa media, får komma upp till ytan och synas. Tidigare fick de hållas på kafeer, kyrkobacken, fikarummet och i köken. De fanns, men fick aldrig komma till offentligheten. Nu finns de, och de syns. Som yttrandefrihetsfanatiker anser jag att all transparens är av godo, även när orden och uttrycken är ovärdiga ett samtal. Vi får ta del av vad som rör sig i sällskap som inte ges tillgång till seriösa media. Vi kan ta ställning till dem, och vi kan utveckla strategier för ett värdigt samtal.
Men samtidigt finns risken för att polariteterna får ökat stöd, med den utveckling som Lasse Ericsson pekar på. Det är demokratins akilleshäl, att de ovärdiga polariteterna, sprider sig. Det blev Weimarrepublikens undergång. Kommer vår svenska demokrati att kunna stå emot?
San Bernardo den 30 juli 2020