De som vet, som vet, som vet: Det vulgära ovärdiga samtalet
Det initierade, värdiga samtalet, sker sällan i vår massmedia. Det har inte riktigt den attraktionskraft hos publiken som massmedia lever på. Det är omöjligt att ha en kvalificerad debatt om antalet lyssnare än knappt fler än de som deltar i debatten.
Det verkar som om rallarsvingar, dvs ett ovärdigt sätt att dela ut slag, är publikknipande. Då ser och hör folk det, och engagerar sig som publik. I alla fall under den korta stund som rallarsvingen pågår. Och noterar då blott rallarsvingen.
Alla är säkerligen lagda för att uppmärksamma rallarsvingen. Skillingtryck var en gång populära, och de var mästare i rallarsving, emotionella sådana.
Kvällstidningarna är dagens stora rallarsvingare. Deras nyhetsrapportering är nästan enbart rallarsvingar, ju mer skandal, ju mer utrymme.
På samma nivå finns delar av tidningars ledarsidor, som ju borde kunna vara mer initierad och värdig i sin debatt. I min nuvarande hemstad, Kristianstad, finns en lokaltidning, Kristianstadsbladet, som under många år haft en rallarsvingande vid Nils-Eric Sandberg. Han vet, med 100% säkerhet, att skatter är dåliga och han vet, med 100% säkerhet, att speciellt vänstern inte begriper och sällan har läst en bok, i alla fall de böcker han har läst. Hans retorik är på en sådan barnslig nivå, ’jag vet, andra vet inte, men varför lyssnar de inte’, att det är märkligt att han erbjuds utrymme på en sida som borde vara mer seriös. Men han appellerar sannolikt till en betydande grupp av läsare av lokaltidningen, som om och om igen vill läsa om skatters skadliga åverkan på samhället, varför han får hållas med sin barnsliga retorik.
Idag (200112) föll en från mitt podium av värdiga debattörer. I Svenska Dagbladet finns en professor i spanska, Inger Enkvist, som ofta debatterar initierat om skola och lärande. Men den 12 januari tog hon ett steg ut i det ovärdiga, och föll från min piedestal. Hon vill befrämja en författares (Thomas Sowell) empiriska undersökningar, varvid hon skriver: ” Thomas Sowell (f 1930) var marxist som ung, ”som alla andra”, men ändrade sig. Varför? Jo, han upptäckte fakta.”
(https://www.svd.se/han-forklarar-varfor-pk-kan-vara-fel)
Det är ett kärt ämne, att hävda att just marxister skulle vara välvilligt inställda till politisk ideologi och med kraft bortse från data. Det är en sorts antisemitism i vetenskapen, där man utifrån en fördom om en inriktning, dömer forskningen och forskaren. Men det är rimligt att anta att kritiken har en politisk grund, dvs den grundar sig precis i det som den hävdar den strider mot, politiseringen.
Den som läst sin Marx, sin Hilferding, sin Hermansson (för att nu vara lite lokalpatriotisk) vet att data sannerligen inte är något frånvarande i dessa marxisters verk. Hennes utsaga är således obildad.
Den som läst sin Myrdal vet också att ekonomivetenskapen är indränkt i ideologi. Hennes utsaga är således obildad.
Den som gjort sin forskarutbildning, och därvid konfronterats med så gamla tankar som Kants Tinget-i-sig, vet att data inte står för sig själva, utan är skapade och selekterade genom en process, driven av föreställningar hos människan, om de nu är ideologiska eller mer grundläggande, som Kants a priori-kategorier. Således, hennes utsaga är obildad.
Det är onekligen lustigt att kunna göra minst tre snabba, enkla noteringar över att hon är obildad. Hon som vill framhäva datas förtjänster, gör själv en utsaga renons på data.
Men sådan är medias logik. Det värdiga, kunskapsmättade samtalet kan inte finnas där. Hon behövde, precis som alla andra debattörer, dela ut rallarsvingar, för att texten skulle fyllas med den syra som krävs för att fräta sig fram till uppmärksamhet. Därför får vi aldrig det värdiga samtalet.
Öllsjö den 13 januari 2020
Det initierade, värdiga samtalet, sker sällan i vår massmedia. Det har inte riktigt den attraktionskraft hos publiken som massmedia lever på. Det är omöjligt att ha en kvalificerad debatt om antalet lyssnare än knappt fler än de som deltar i debatten.
Det verkar som om rallarsvingar, dvs ett ovärdigt sätt att dela ut slag, är publikknipande. Då ser och hör folk det, och engagerar sig som publik. I alla fall under den korta stund som rallarsvingen pågår. Och noterar då blott rallarsvingen.
Alla är säkerligen lagda för att uppmärksamma rallarsvingen. Skillingtryck var en gång populära, och de var mästare i rallarsving, emotionella sådana.
Kvällstidningarna är dagens stora rallarsvingare. Deras nyhetsrapportering är nästan enbart rallarsvingar, ju mer skandal, ju mer utrymme.
På samma nivå finns delar av tidningars ledarsidor, som ju borde kunna vara mer initierad och värdig i sin debatt. I min nuvarande hemstad, Kristianstad, finns en lokaltidning, Kristianstadsbladet, som under många år haft en rallarsvingande vid Nils-Eric Sandberg. Han vet, med 100% säkerhet, att skatter är dåliga och han vet, med 100% säkerhet, att speciellt vänstern inte begriper och sällan har läst en bok, i alla fall de böcker han har läst. Hans retorik är på en sådan barnslig nivå, ’jag vet, andra vet inte, men varför lyssnar de inte’, att det är märkligt att han erbjuds utrymme på en sida som borde vara mer seriös. Men han appellerar sannolikt till en betydande grupp av läsare av lokaltidningen, som om och om igen vill läsa om skatters skadliga åverkan på samhället, varför han får hållas med sin barnsliga retorik.
Idag (200112) föll en från mitt podium av värdiga debattörer. I Svenska Dagbladet finns en professor i spanska, Inger Enkvist, som ofta debatterar initierat om skola och lärande. Men den 12 januari tog hon ett steg ut i det ovärdiga, och föll från min piedestal. Hon vill befrämja en författares (Thomas Sowell) empiriska undersökningar, varvid hon skriver: ” Thomas Sowell (f 1930) var marxist som ung, ”som alla andra”, men ändrade sig. Varför? Jo, han upptäckte fakta.”
(https://www.svd.se/han-forklarar-varfor-pk-kan-vara-fel)
Det är ett kärt ämne, att hävda att just marxister skulle vara välvilligt inställda till politisk ideologi och med kraft bortse från data. Det är en sorts antisemitism i vetenskapen, där man utifrån en fördom om en inriktning, dömer forskningen och forskaren. Men det är rimligt att anta att kritiken har en politisk grund, dvs den grundar sig precis i det som den hävdar den strider mot, politiseringen.
Den som läst sin Marx, sin Hilferding, sin Hermansson (för att nu vara lite lokalpatriotisk) vet att data sannerligen inte är något frånvarande i dessa marxisters verk. Hennes utsaga är således obildad.
Den som läst sin Myrdal vet också att ekonomivetenskapen är indränkt i ideologi. Hennes utsaga är således obildad.
Den som gjort sin forskarutbildning, och därvid konfronterats med så gamla tankar som Kants Tinget-i-sig, vet att data inte står för sig själva, utan är skapade och selekterade genom en process, driven av föreställningar hos människan, om de nu är ideologiska eller mer grundläggande, som Kants a priori-kategorier. Således, hennes utsaga är obildad.
Det är onekligen lustigt att kunna göra minst tre snabba, enkla noteringar över att hon är obildad. Hon som vill framhäva datas förtjänster, gör själv en utsaga renons på data.
Men sådan är medias logik. Det värdiga, kunskapsmättade samtalet kan inte finnas där. Hon behövde, precis som alla andra debattörer, dela ut rallarsvingar, för att texten skulle fyllas med den syra som krävs för att fräta sig fram till uppmärksamhet. Därför får vi aldrig det värdiga samtalet.
Öllsjö den 13 januari 2020
RSS-flöde
