De flesta skulle sannolikt ha svarat Hitler. Det är en intressant förmodan, och väcker frågan, varför?
Men först till data.
Ja, data är förstås svår att få fram, då massmördande kan definieras olika, och det finns starka ideologiska intressen knutna till en massmördares topplista. Men jag tror att många kan, om inte enas, så i alla fall hålla med någorlunda på följande:
Om man granskar individer, ser mördandets elitserie ut så här:
- Mao Zedong: 60.000.000, där morden riktades mot den egna befolkningen, genom vettlös politik
- Stalin: 40.000.000, där morden riktades mot sin egen befolkning, och mot närliggande, t ex med Holodomor, där mellan 5-7 miljoner Ukrainare mördades.
- Hitler: 30.000.000, där främst Förintelsen, med 6.000.000 mördade, framför allt judar, men där siffran dras upp då han får bära Andra Världskrigets mördande.
Som vi kan se är Hitler en blygsam trea, speciellt med tanke på att mördandet i Andra Världskriget inte enbart kan lastas på honom. Även om andra har glömt, har några av oss inte glömt terrorbombningen av Dresden och Hamburg. Men oaktat det, så är Hitler blygsam trea. Ändock är det han och hans regim som tas fram som ondskan själv.
Varför förknippas i första hand Hitler med ondska?
Jag har tidigare fört fram tron att det ryms en icke ringa rasism i detta, där asiater och slaver må mörda, men ett upplyst folk som tyskarna, kan inte mörda. Hitler är därför ofattbar och genom det vinner han sin plats på ondskans parnass.
Men finns det ett annat skäl, som är mindre ideellt och mer materialistiskt? Hitler och hans land och samhälle är borta. Att hänga honom har inga kostnader. Ingen står med honom. Han är uthängd som den döde, och därför blir han idag den levande symbolen för ondska.
Medan Stalin, likt Hitler, är död, och även hans samhälle, Sovjetunionen, är död, så lever kärnan i Sovjetunionen, Ryssland, och där finns idag Putin, som försöker rehabilitera Stalin. Främst högermän brukar dra fram kommunismen som ondskan själv, sig själv ovetande om att det var just den inställningen som gav mark till Hitler. Samtidigt har vi i väst en anledning att ha viss tacksamhet till Stalin, som ju befriade oss från nazismen, dock till pris av ockupation av Östeuropa.
För Mao gäller också att han som människa är död. Men hans skapelse, Kina, lever, och så gör hans parti. Och så gör också ett sorts minne av honom, med vidhängande foto av honom på Kinas väggar. Och Kina är idag en ekonomisk stormakt. Som äger vårt Volvo.
Kritiken, och uthängningen av dessa personer som ondskans främsta företrädare tycks hänga samman med hur levande de är. Ju mer döda de är, ju mer utpekas de som ondskan, trots att ondska, mätt som döda människor, det förhåller sig precis tvärtom.
Detta är det oerhörda hyckleriet, att man slår hårt och intensivt på den som redan ligger, Hitler, men blundar, hart när aktivt och med stort engagemang, för den som avlivade flest, Mao Zedong.
Imorgon fortsätter jag denna vandring på hyckleriets väg kring ondskan.
Den 22 december 2021
Sven-Olof Yrjö Collin