 |  |
Titta på de två bilderna.
I centrum på bägge bilderna finns lättklädda man. En hänger upp och ner i linor, medan den andre hänger uppspikad. För en vuxen förefaller den ena bilden ha en sexualiserad man, medan den andra bilden har en lidande man. Det andra man ser är att det finns små barn i rummet.
Bilden, eller snarare fenomenet, med den upphängde mannen har vållat stor debatt i Storbritannien, då man hävdar att den utsätter små barn för vuxna perversioner, speciellt sexuella sådan. Bilden med den uppspikade mannen är hämtad från Svenska Statskyrkan, och ett dop som skedde där. Den bilden eller det fenomenet har inte medfört debatt.
Så institutionellt impregnerade är vi att vi inte ser att barnen sannolikt blir ganska likartat utsatta i bägge situationer. Kanske mest i bilden med den uppspikade mannen, ty smärta känner alla barn igen. Transkläder och kläder som vuxna finner sexuellt orienterade, som i bilden med den uppochnervända mannen, tror jag inte barn finner utmanande eller hotande, utan appellerar nog mer till deras livliga fantasi.
Den uppspikade mannen innebär nog för barn att de undrar varför han blev uppspikad, om det inte gör ont och varför ingen hjälper honom och tar ner honom från korset. Barnet torde få svårt att få ihop den uppspikade mannen med de vuxnas hävdande att det är symbolen för kärlekens religion, och att Jesus, genom att lida och dö, befriade t o m det lilla barnet från de synder som religionen påstår att barnet har och utför. David Allen, en komiker, har satt huvudet på spiken, om uttrycket ursäktas, när han berättar om en pojke som såg krucifixet och fick reda på att mannen där dog för hans synder. Pojken frågar, när dog han? Vid svaret, för 2000 år sedan, säger pojken spontant det enda rimliga, ’men då var ju inte jag född’.
1000 år av kristendomen hegemoni i Sverige har gjort att vi inte ser det uppenbara i fotot från dopet, vilket oerhört synintryck och övergrepp vi utsätter barnet för. Medan kristendomens förakt för sexualitet av alla varianter, gör det andra fotot så uppenbart i sitt övergrepp, men sannolikt inte på barnet, utan på det kristna ögat.
Den 12 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
I centrum på bägge bilderna finns lättklädda man. En hänger upp och ner i linor, medan den andre hänger uppspikad. För en vuxen förefaller den ena bilden ha en sexualiserad man, medan den andra bilden har en lidande man. Det andra man ser är att det finns små barn i rummet.
Bilden, eller snarare fenomenet, med den upphängde mannen har vållat stor debatt i Storbritannien, då man hävdar att den utsätter små barn för vuxna perversioner, speciellt sexuella sådan. Bilden med den uppspikade mannen är hämtad från Svenska Statskyrkan, och ett dop som skedde där. Den bilden eller det fenomenet har inte medfört debatt.
Så institutionellt impregnerade är vi att vi inte ser att barnen sannolikt blir ganska likartat utsatta i bägge situationer. Kanske mest i bilden med den uppspikade mannen, ty smärta känner alla barn igen. Transkläder och kläder som vuxna finner sexuellt orienterade, som i bilden med den uppochnervända mannen, tror jag inte barn finner utmanande eller hotande, utan appellerar nog mer till deras livliga fantasi.
Den uppspikade mannen innebär nog för barn att de undrar varför han blev uppspikad, om det inte gör ont och varför ingen hjälper honom och tar ner honom från korset. Barnet torde få svårt att få ihop den uppspikade mannen med de vuxnas hävdande att det är symbolen för kärlekens religion, och att Jesus, genom att lida och dö, befriade t o m det lilla barnet från de synder som religionen påstår att barnet har och utför. David Allen, en komiker, har satt huvudet på spiken, om uttrycket ursäktas, när han berättar om en pojke som såg krucifixet och fick reda på att mannen där dog för hans synder. Pojken frågar, när dog han? Vid svaret, för 2000 år sedan, säger pojken spontant det enda rimliga, ’men då var ju inte jag född’.
1000 år av kristendomen hegemoni i Sverige har gjort att vi inte ser det uppenbara i fotot från dopet, vilket oerhört synintryck och övergrepp vi utsätter barnet för. Medan kristendomens förakt för sexualitet av alla varianter, gör det andra fotot så uppenbart i sitt övergrepp, men sannolikt inte på barnet, utan på det kristna ögat.
Den 12 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS Feed
