Skolskjutningar i USA. Unga pojkar går in på en skola och skjuter ihjäl unga människor. De vet att de ytterst sannolikt kommer att få plikta med sitt eget liv. Kanske de t o m planerar att skjuta sig själv.
Något äldre män skjuter, knivskär eller utlöser en bomb, i avsikt att döda människor, uttryckligen motiverade av religiösa påhitt, idag mestadels motiverade av islam, tidigare av kristendom.
Dödsstraffet, där en stat har gett sig rätten att mörda en människa som gjort ett betydande brott.
Människooffer, som lär ha skett t ex i den gamla asatron, men även i andra icke-monoteistiska religioner.
Och slutligen, Abraham, som lyder sin guds kommando, och avser att med kniv mörda sin egen son.
Att mörda människor tycks vara en magnifik handling. Att skjuta och mörda kor, grisar, katter eller hundar, har inte samma grad av magnifikhet.
Att döda en människa, som t ex Abraham var på väg att göra, är den största mänskliga handlingen. Men dödandets magnifikhet beror på situationen. Krig är, per definition, dödande av människor. Där blir dödandet inte lika magnifikt. Dödande genom självförsvar är inte lika magnifikt.
Det magnifika dödandet av människor är det medvetna dödandet, där dödandet är kontrollerat, avsiktligt, och, ofta, med förväntan av effekter, t ex att människor skall bli rädda, eller att avskräcka från gärningar.
I denna tid av ökad religiositet, där upplysningstidens och vetenskapens avmystifiering har stannat av och backat tillbaka, kan vi se att det finns en sak som är heligt, för alla, oaktat religion och världsåskådning, det mänskliga livet. Det är dess helighet som gör det planerade dödandet så magnifikt, vare sig det sker av en muslim, en skolskjutare eller av staten.
Dödandet, den magnifika handlingen, visar på det mänskliga livets helighet.
Den 3 oktober 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Något äldre män skjuter, knivskär eller utlöser en bomb, i avsikt att döda människor, uttryckligen motiverade av religiösa påhitt, idag mestadels motiverade av islam, tidigare av kristendom.
Dödsstraffet, där en stat har gett sig rätten att mörda en människa som gjort ett betydande brott.
Människooffer, som lär ha skett t ex i den gamla asatron, men även i andra icke-monoteistiska religioner.
Och slutligen, Abraham, som lyder sin guds kommando, och avser att med kniv mörda sin egen son.
Att mörda människor tycks vara en magnifik handling. Att skjuta och mörda kor, grisar, katter eller hundar, har inte samma grad av magnifikhet.
Att döda en människa, som t ex Abraham var på väg att göra, är den största mänskliga handlingen. Men dödandets magnifikhet beror på situationen. Krig är, per definition, dödande av människor. Där blir dödandet inte lika magnifikt. Dödande genom självförsvar är inte lika magnifikt.
Det magnifika dödandet av människor är det medvetna dödandet, där dödandet är kontrollerat, avsiktligt, och, ofta, med förväntan av effekter, t ex att människor skall bli rädda, eller att avskräcka från gärningar.
I denna tid av ökad religiositet, där upplysningstidens och vetenskapens avmystifiering har stannat av och backat tillbaka, kan vi se att det finns en sak som är heligt, för alla, oaktat religion och världsåskådning, det mänskliga livet. Det är dess helighet som gör det planerade dödandet så magnifikt, vare sig det sker av en muslim, en skolskjutare eller av staten.
Dödandet, den magnifika handlingen, visar på det mänskliga livets helighet.
Den 3 oktober 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
