Men frågan är om de inte, när de är i sällskap med Miljöpartiet, har blivit alltför mycket politik, och alltför lite rätt.
Vägledda av Miljöpartiet vill de avskaffa asylrätten och införa handläggningstid som asylskäl, och därmed ge en speciell grupp av individer, rättigheter som inte tillkommer andra grupper. Lagrådet, de som skall granska rimligheten i själva lagen som sådan, fann att ”gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas” https://www.svd.se/regeringen-gar-vidare-med-lag-om-ensamkommande
Nästa intermezzo är att Miljöpartiet vill lägga straff på kommuner som inte lyckas handlägga byggärende tillräckligt snabbt. Även här säger Lagrådet ifrån: "Förslaget är inte ägnat att läggas till grund för lagstiftning" (https://www.svd.se/forsenat-bygglov-ska-ge-rabatt--men-lagen-sagas )
Man drar sig till minnes Karl XV:s valspråk, hämtad från forna lagskapslagar: Land skall med lag byggas.
Ekonomerna har funnit att stabila institutioner, som är förutsägbara, är delaktiga i att bygga välstånd. Statsvetare har funnit att jämställda samhällen, som ger hög tillit, har en hög levnadsnivå. Kanske det är så att om man kan lita på institutionerna, och om staten inte är korrupt och inte särbehandlar grupper, får man ett förtroende och stabilitet i samhället. Om man börjar ana att politikerna manipulerar lagstiftningen, om de gör det för att befrämja små särintressen, på bekostnad av allmänna principer, då tappar människorna förtroende och tilliten för politiken. Och därmed också för samhället.
Då kan man säga att Miljöpartiets ’utomrättsliga’ agerande, som sannolikt tillkommit för att öka deras valbarhet inför valet, leder till söndring i samhället och kan ha negativa välfärdseffekter.
Därför kan Lagrådet vara en instans att lyssna något mer på, än de rättspositivistiskt berusade Miljöpartisterna gör.
Öllsjö den 16:e april 2018