Vi är betydligt högre upp i grad av civilisation jämfört med t ex muslimska länder, som Saudiarabien och Iran.
Men det paradoxala har uppstått att vi glidit ner i civilisation. Det beror på en frätande syra i det som är det civilisatoriska. Syran är kombinationen av en fundamentalistisk syn på tolerans och en naivitet.
Vår civilisatoriska nivå har sänkts. Idag växer den totalitära vidskepliga läran islam i Sverige. Vi har gängvåld med mord och sprängningar. Vi har områden som betecknas som utanförskapsområden. Vi har en skola som ger markant sämre kunskap, men markant högre segregation. Vi har en ökad spridning av totalitära symboler genom huvudduken i staten och i gemensamma anläggningar. Vidskeplighet i mathållning, sk halal, sprids och t o m accepteras i statliga institutioner. Krav på könsapartheid accepteras i simhallar. Samtliga är exempel på en lägre civilisationsnivå, där totalitära läror, vidskeplighet och förtryck accepteras.
Sänkningen av den civilisatoriska nivån kommer av invandringens effekter, där vår oförmåga till assimilering av flyktingar, hantering av tidigare invandrare och acceptans av den totalitära ideologin islam och acceptans av primitiv klankultur, är orsaker.
En hel del av dessa orsaker ligger i vår civilisations kultur, där solidariteten fått ett märkligt uttryck genom en dogmatisk tolerans. Solidaritet kan innebära att ställa sig på de förtrycktas sida. Det paradoxala är att detta solidariska ställningstagande har inneburit att inte bara den förtryckta värnas, utan även den förtrycktas ideologi och kultur. Trots att denna ideologi och kultur är en verksam del i deras förtryck. Där vi skulle höja flyktingen, från förtryck till frihet, har vi istället hållit kvar dem i sitt förtryck genom att acceptera förtryckets mekanism, dvs deras ideologi och deras kultur. Detta kvarhållande har skett genom den fundamentalistiska tron på tolerans, där vi visat tolerans, inte blott till dem som individer, utan även tolerans av deras förtryckarmekanismer, deras totalitära ideologi och deras primitiva klankultur.
Naiviteten, som ytterst är en tro på den goda människan, har inneburit att individer sprungna ur en kultur där lögnen är ett accepterat medel och där en extremt exploaterande attityd gentemot gemensamma resurser finns, har kunnat utnyttja främst statens, men även individers hjälpsamhet och resurser. Alla dessa assistansbedrägerier är blott toppen på det isberg av exploatering som kunnat ske genom naiviteten.
Därför har vår kulturs höga civilisatoriska nivå lett till en erosion av vår civilisatoriska nivå. I vår kultur har inte funnits det nödvändiga medlet för att försvara civilisationens nivå. Istället har kulturen haft inslag som inneburit kulturens egen nedgång.
Medan denna kritik kan förefalla som en konservativ kritik, är den raka motsatsen. Ty kulturen, innan dess erosion, var en progressiv kultur, som hade sin blick riktad till framtiden, där samhället skulle utvecklas, mot en än högre civilisatorisk nivå. Kritiken är i stället att vi idag inte ens har kvar det vi hade, utan har backat tillbaka i utvecklingsnivå. Det progressiva har inte ens blivit konservativt, utan t o m bakåtsträvande. Idag ser vi oss själva, ja, i alla fall några av oss, kämpa för att bevara det vi vann på 60-talet. En konservativ hållning har blivit en försvarsmekanism för att i alla fall rädda kvar en del av vår civilisatoriska nivå. Medan vad vi skulle behöva är att återfå den progressiva hållningen, den som inte strävar efter att försvara det vi uppnått, utan som skall ta oss vidare i vår strävan.
Den 7 november 2021
Sven-Olof Yrjö Collin