I en artikel (se länk), diskuteras om inte dramatiseringen var att koka lite väl mycket soppa på en rostig sagas spik, om det nu var en spik. Har inte, speciellt SvT krav på sig att vara mer objektiv, dvs redovisa för och emot?
https://kvartal.se/artiklar/muhamed-vikingen-och-eu-vikingen-ar-doda-lange-leve-metoo-vikingen/
Vi minns alla SvT:s politiska not mot Åkessons uttalande, som hävdades vara grovt generaliserande och därmed stred mot SvTs värderingar https://www.youtube.com/watch?v=xquZjCEGuQM. Vad det i själva verket var, var en utsaga som inte befann sig i den accepterade fåran av åsikter och utsagor. Det var en stigmatiserad utsaga, varför angreppet på den kunde accepteras. Andra generaliserande utsagor kan löpa fritt i TV-rutan, utan att SvT tar avstånd, så länge de inte är stigmatiserade, så länge de befinner sig inom den hegemoniska ideologin.
Så kommer denna dramatisering, som rider på, och väl och lydigt följer strömmen i könsdebatten, t ex #MeToo. Precis som konstateras i den länkade artikeln, problematiserades inte hypotesen om kvinnor som stridande. Andra forskare ifrågasätter tolkningen av graven och förkastar hypotesen om den stridande kvinnan. En minst lika intressant och trovärdig hypotes är att kvinnan i graven var slavinna, vilka ibland offrades tillsammans med stora manliga hövdingar.
Jag har, med betydande risker, och numer med realisering av risken, gått emot ideologiseringen av akademin, där jag vänt mig mot att t ex hållbarhetsideologin, skall vara ledmotiv i akademisk utbildning. Jag har hävdat, till avsevärd kostnad, att akademins uppgift är att undersöka och problematisera ideologier, inte att följa dem. I denna TV-dramatisering tycks SvT följa ideologin, utan att granska den, utan att problematisera den. De har därvid svikit sin uppgift, så som jag hävdar att somliga universitet och högskolor gör när de sviker akademins uppgift, den undersökande och ifrågasättande uppgiften.
Emellertid…
Jag har med stort nöje följt en TV-serie som heter Vikings, där man fullt ut har tagit till sig hypotesen om den stridande kvinnan, om sköldmön, trovärdigt och intensivt representerat av Lagertha, en vikingahövdings sköldmö, som själv blir hövding. I den serien problematiseras inte sköldmön, utan hon får en betydande plats.
Dramatiseringen i SvTs program följer den hypotesen, dock med tillägg i programmet att hypotesen varit debatterad. Men man anger inte vad som debatterats.
SvT hade kunnat ta sitt uppdrag på större allvar. De hade kunnat göra ytterligare ett program, där de tog upp problematiken. De hade kunnat göra ett riktigt intressant program om vad vi vet och hur vårt vetande formas av ideologier. De hade kunnat ta upp det faktum att vikingatiden försvann, samtidigt som den semitiska, och därmed djupt kvinnofientliga ideologin, kristendomen, kom till de forna vikingaländerna. Med den semitiska ideologin kom skriftspråket, varför texter producerades, givetvis utifrån ideologin, där kvinnan då gavs den plats som ideologin gav henne, inte den hon hade. En möjlig hypotes är att vår kunskap av kvinnan i vikingalandet är producerad inom den ideologin, varför mannen har en framträdande plats och kvinnan är, som i skapelseberättelsen, en funktion av mannens revben.
Vad vi har från vikingatiden är ben och rostiga svärd, samt texter, skrivna inom den semitiska traditionen. Det är fullt tänkbart att detta material tolkas inom en tankevärld där kvinnan inte är framträdande. Ty, precis som Kant hävdar med hans Tinget i sig, att vår kunskap om världen består i hur den framträder för oss, inte hur den är. Därför måste vi ständigt ifrågasätta hur vår värld framträder för oss. Hypotesen om sköldmön sätter en framträdelse i fråga. Därför är den både intressant och produktiv.
SvTs dramatisering framställer hypotesen, dock utan det frågetecken som den borde ha. Felet de gjorde var att utelämna frågetecknet. Där visar de att de är ridna av den dominerande ideologin. Det var fel.
Men att ställa en fråga, även om det var med utropstecken och inte med frågetecken, är lika fullt berättigat och kan ta oss vidare på vår oändliga färd till kunskap, så som den framstår för oss.
Öllsjö den 9 september 2019