Tidaholms kommun ville ha en happening med mångfald på ett ”…positivt sätt…”, ”…en rolig och gemensamhetsskapande upplevelse”. Därför kontrakterade man stå-upparen Özz Nûjen. I januari var detta inte kontroversiellt. Alla var nöjda.
Efter att massmedia, med Josefsson och Uppdrag Granskning i täten, fått fram att Özz Nûjen, eller i alla fall att hans egendom och släktningar hade kriminellt samröre (svarta pengar) med Stockholmsterroristen, blev Nûjen omskriven i allt. Så blev även Tidaholms engagemang av honom omskrivet.
Kommunen ställde då in arrangemanget med hänvisning till det positiva, att det inte skulle bli en positiv händelse.
Nûjen säger själv: ”Detta drev är orkestrerat av diverse rasistiska alternativa nyhetsbyråer som med sina trollarméer velat misstänkliggöra mig länge”. Måste kännas lustigt av den som fick igång ’drevet’, Josefsson på Uppdrag Granskning, att inordnas i dessa kategorier. Men, i fri debatt får man ju säga vad man vill. Även Nûjen.
(Samtliga citat kommer från https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/5Vzjp6/staller-in-forelasning-med-ozz-nujen)
Det som väcker min förundran är inte drevet och dess innehåll, utan dessa satans välfärdsexploatörer. Det som väcker min förundran, och innerliga ilska är Nûjen och den kommunala beslutsfattare som kontrakterade Nûjen.
Näst sista meningen i reportaget anger att Nûjen ersätts med 45.000 kronor. Vi får inte veta vad han skulle ha fått om han kom. Men att inte komma, ger honom 45.000kr.
45.000 Kronor!
45.000 kronor är en svindlande summa. I ett land som ansträngs av flyktingengagemanget. Där varje person borde ställa upp och göra något. Och många gör det. Och det utan att be ens om en tusendel av Nûjens summa, 45.000 kronor, dvs 4 kronor och 50 öre.
I detta läge begär Nûjen en okänd summa av Tidaholms kommun, för att visa på gemenskap som en positiv kraft. När det sedan inte blir av, vet vi att han får 45.000 kronor. Om han får detta för att inte komma, är summan han hade fått om han kommit än mer svindlande.
Nûjen är en satans välfärdsexploatör, en som utnyttjar för egen vinning, den situation vi som land befinner oss i.
Men, Nûjen är blott en produkt på marknaden. Det står honom fritt att utan moral och vett, utnyttja marknaden och sätta vilket pris han vill. Har man ingen vilja att bidra, kan man ta ut vad som helst. Men marknaden borde inte låta sig utnyttjas.
Den kommunale beslutsfattare som engagerat Nûjen, är en än värre satans väldfärdsexploatör. Den använder skattemedel, inbetalt av rikingar och av fattigpensionärer, till att betala en person med munläder, för att skapa en känsla av gemenskap. En happening. Kanske med effekter efter att skratten tonat bort. Kanske utan effekter.
Blotta tanken på vad mer uppoffrande, mer entreprenöriella krafter, likt vårt Soul of Humanity i Sölvesborg, som har integrationsverkstad i en lokal, hyrd av Åkessons pappa, skulle ha kunnat göra av 45.000 kronor, gör att beslutsfattaren framstår som en satans välfärdsexploatör.
Flyktingkrisen har skapat en flyktingindustri, men också en flyktingfolkrörelse. Medan jag imponeras av vad som görs i flyktingfolkrörelsen, men även har imponerats av hur snabbt och effektivt en del privata entreprenörer har skaffat fram flyktingboende, blir jag också ursinnigt förbannad på de satans välfärdsexploatörer som profiterar på flyktingarna. Som Nûjen och den kommunale beslutsfattaren.
Öllsjö den 20 maj 2018
PS Kanske du vill anmärka på mitt ordval. Då får jag be dig förstå att den som levt upp med Palme, lätt tar till hans retorik för de som inte är värda respekt, utan avsky. DS
Efter att massmedia, med Josefsson och Uppdrag Granskning i täten, fått fram att Özz Nûjen, eller i alla fall att hans egendom och släktningar hade kriminellt samröre (svarta pengar) med Stockholmsterroristen, blev Nûjen omskriven i allt. Så blev även Tidaholms engagemang av honom omskrivet.
Kommunen ställde då in arrangemanget med hänvisning till det positiva, att det inte skulle bli en positiv händelse.
Nûjen säger själv: ”Detta drev är orkestrerat av diverse rasistiska alternativa nyhetsbyråer som med sina trollarméer velat misstänkliggöra mig länge”. Måste kännas lustigt av den som fick igång ’drevet’, Josefsson på Uppdrag Granskning, att inordnas i dessa kategorier. Men, i fri debatt får man ju säga vad man vill. Även Nûjen.
(Samtliga citat kommer från https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/5Vzjp6/staller-in-forelasning-med-ozz-nujen)
Det som väcker min förundran är inte drevet och dess innehåll, utan dessa satans välfärdsexploatörer. Det som väcker min förundran, och innerliga ilska är Nûjen och den kommunala beslutsfattare som kontrakterade Nûjen.
Näst sista meningen i reportaget anger att Nûjen ersätts med 45.000 kronor. Vi får inte veta vad han skulle ha fått om han kom. Men att inte komma, ger honom 45.000kr.
45.000 Kronor!
45.000 kronor är en svindlande summa. I ett land som ansträngs av flyktingengagemanget. Där varje person borde ställa upp och göra något. Och många gör det. Och det utan att be ens om en tusendel av Nûjens summa, 45.000 kronor, dvs 4 kronor och 50 öre.
I detta läge begär Nûjen en okänd summa av Tidaholms kommun, för att visa på gemenskap som en positiv kraft. När det sedan inte blir av, vet vi att han får 45.000 kronor. Om han får detta för att inte komma, är summan han hade fått om han kommit än mer svindlande.
Nûjen är en satans välfärdsexploatör, en som utnyttjar för egen vinning, den situation vi som land befinner oss i.
Men, Nûjen är blott en produkt på marknaden. Det står honom fritt att utan moral och vett, utnyttja marknaden och sätta vilket pris han vill. Har man ingen vilja att bidra, kan man ta ut vad som helst. Men marknaden borde inte låta sig utnyttjas.
Den kommunale beslutsfattare som engagerat Nûjen, är en än värre satans väldfärdsexploatör. Den använder skattemedel, inbetalt av rikingar och av fattigpensionärer, till att betala en person med munläder, för att skapa en känsla av gemenskap. En happening. Kanske med effekter efter att skratten tonat bort. Kanske utan effekter.
Blotta tanken på vad mer uppoffrande, mer entreprenöriella krafter, likt vårt Soul of Humanity i Sölvesborg, som har integrationsverkstad i en lokal, hyrd av Åkessons pappa, skulle ha kunnat göra av 45.000 kronor, gör att beslutsfattaren framstår som en satans välfärdsexploatör.
Flyktingkrisen har skapat en flyktingindustri, men också en flyktingfolkrörelse. Medan jag imponeras av vad som görs i flyktingfolkrörelsen, men även har imponerats av hur snabbt och effektivt en del privata entreprenörer har skaffat fram flyktingboende, blir jag också ursinnigt förbannad på de satans välfärdsexploatörer som profiterar på flyktingarna. Som Nûjen och den kommunale beslutsfattaren.
Öllsjö den 20 maj 2018
PS Kanske du vill anmärka på mitt ordval. Då får jag be dig förstå att den som levt upp med Palme, lätt tar till hans retorik för de som inte är värda respekt, utan avsky. DS
RSS-flöde
